Det är 20:e gången konferensen hålls. Sedan 2003 har den ambulerat runt mellan olika europeiska städer, från Berlin till Milano, Paris – och nu är den i Malmö för tredje gången. 

Årets devis är ”75 år, men vi kommer att återvända”, med hänvisning till Nakba, den stora fördrivningen av 700 000 palestinier i samband med israelitiska statens grundande 1948. 

Dagens ETC har pratat med flera som var på plats, som alla beskriver konferensen som en folkfest eller festival. 

– Det var utställningar, en stor scen där de spelade musik och visade bilder och filmer. Det fanns försäljning av souvenirer, palestinasjalar, kläder och annat. Och mat, mycket mat överallt. Det var som en festival, säger Mohammad Mohammad, dåvarande lokalpolitiker för Moderaterna som nu gått med i Miljöpartiet.

Han besökte konferensen med sin familj, för tionde gången.

En palestinsk folkfest med en massa ungdomar.

Ingmar Karlsson, är gammal diplomat, bland annat som ambassadör i Prag och generalkonsul i Istanbul, samt författare till en rad böcker om bland annat Palestina.

– Det var en palestinsk folkfest med en massa ungdomar. Inga politiska inslag, men mycket kulturella inslag. Min bok är ingen hyllning till Hamas, utan tvärtom väldigt kritisk mot både Hamas och Fatah. Jag sålde alla böcker jag hade med mig, det fanns en påfallande entusiasm.

Socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj var inbjuden till konferensen som en slags hedersgäst, sittande längst fram bredvid ordföranden själv – och presenterad bland en rad andra politiker och författare på de översta raderna av totalt 34 personporträtt som utgjorde affisch till konferensen.

Sex riksdagsledamöter fanns med, för att ge tyngd och trovärdighet åt konferensen. 

Där fanns Håkan Svenneling och Jacob Risberg, utrikespolitiska talespersoner för Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet, samt Vänsterpartiets bostadspolitiske talesperson Malcolm Jallow. Där fanns socialdemokraterna Azra Muranovic och Ola Möller. Och så Jamal El-Haj då.  

Samt en handfull lokalpolitiker från de tre rödgröna partierna, och moderaten Mohammad Mohammad. 

Men dagarna innan konferensen börjar det surras på Twitter och på ledarsidor till höger. 

Susanna Silfverskiöld, tidigare Timbro-medarbetare, numera anställd på Regeringskansliets pressavdelning, skriver: 

 ”Delegationen från Magdalena Anderssons regeringsunderlag som i helgen ska delta i en konferens i Malmö, som arrangeras av en ledare för terrorstämplade Hamas. Helt oerhört att detta inte fått mer uppmärksamhet.”

Terrorforskaren Magnus Ranstorp skriver: 

”PLO och Palestinska myndigheten varnar alla palestinier för Malmö konferensen som strategiskt syftar till att undergräva PLO och Fatahs position som representant för palestinska folket. Alternativet är Hamas som vill förinta Israel.”

Partierna började få kalla fötter av uppståndelsen och uppmanade sina representanter att hoppa av. 

– Vi gjorde en samlad bedömning i ett sent skede att inte delta, som byggde på flera faktorer, säger Håkan Svenneling (V), som redan var på plats i Skåne när beskedet kom att Vänsterpartiet ställde in sitt deltagande på konferensen. 

Det var politiskt känsligt även palestinier emellan.

Jacob Risberg (MP) ställde in sin medverkan på grund av hälsoskäl. 

– Jag hade precis gjort en ögonoperation. Och du kommer inte få mig att svara på om jag skulle gått dit annars, säger han. 

Men även ett par lokala miljöpartister uppmanades att inte åka på konferensen av partiet centralt. 

– Det var politiskt känsligt även palestinier emellan, och det handlar inte enbart om eventuella Hamas-kopplingar. Det fanns kritik från Palestinska myndigheten och Fatah mot den här konferensen, och många som är trogna Fatah tycker inte om konferensen, säger Jacob Risberg som poängterar att det är andrahandsuppgifter. 

Såväl Palestinska myndigheten som PLO gick ut och varnade folk för att gå på konferensen, och Palestinas Sverige-ambassadör Rula Almhaissen fastslog i en intervju med Dagens Nyheter senare att det var en ”Hamaskonferens”.

– Jag ska inte bedöma ambassadörens uttalande. Jag vet inte vad hon har för motiv, om det är politiska eller andra uppgifter. Men det finns missnöje generellt bland en del palestinier, där man tycker att den Palestinska myndigheten inte har förbättrat livet nämnvärt för dem under alla år, och ser dem som korrupta, och lyfter att de inte har hållit nationella val sedan 2006. Så det finns utbredd kritik och missnöje på grund av det, säger Jacob Risberg.

Socialdemokraterna gick strax innan konferensen ut med en avrådan. I efterhand gav gruppledaren Lena Hallengren en förklaring. 

– Vår slutsats var att det finns tveksamheter, sa hon till Aftonbladet. 

Alla partiets representanter följde avrådan. 

Alla utom Jamal El-Haj. 

Han gick till konferensen, satte sig bredvid ordförande Amin Abu Rashid, omfamnade honom och presenterades på scenen som socialdemokratisk riksdagsledamot.

I ett nästan fem minuter långt tal pratar El-Haj om drömmen om att återvända till ett fritt Palestina, om omvärldens svek mot palestinierna, och att ”det är en skam att palestinierna har konflikter med varandra istället för att vara eniga mot ockupationen”. 

Han avslutar med att säga att en förhandlad tvåstatslösning är den enda långsiktiga lösningen, och uppmanar folk att engagera sig politiskt. 

Jag älskar verkligen mitt parti, men jag älskar även min mamma.

På sin Facebooksida skriver han själv två dagar senare om varför han valde att delta. 

”Jag respekterade partistyrelsens avrådan och lade rosen på hyllan under en helg för att i stället vara (på konferensen) i egenskap av svensk-palestinier som värnar om och utövar våra vackra demokratiska principer och rättigheter.” 

Vidare skriver han: 

”Jag älskar verkligen mitt parti, men jag älskar även min mamma och jag har lovat mig själv att göra allt vad jag kan för att uppfylla hennes dröm om att en vacker dag återvända till ett fritt Palestina. Denna konferens var en viktig symbolisk gest gentemot min kära mor om att jag aldrig glömmer min identitet och kampen om att en dag få återvända hem.”

Kritiken vällde in från många håll. 

Liberalernas utrikespolitiske talesperson Joar Forssell menade att El-Haj bör avgå från riksdagen och uteslutas ur sitt parti. 

Utrikesminister Tobias Billström (M) tyckte att Socialdemokraterna ”borde ta sig en rejäl funderare på vad det här skickar för signaler, att delta i aktiviteter som är anordnade av en terrororganisation”.

Även internt i S väcktes kritiken och fyra dygn efter konferensen kom nyheten att Jamal El-Haj blev satt på timeout från sitt uppdrag i utrikesutskottet under resten av året. 

– Det utfärdades en avrådan, Jamal valde ändå att delta och som i alla partier får det konsekvenser, sa Lena Hallengren (S), gruppledare, till Ekot.

”Gör det honom till en Hamas-anhängare? Nej, det tycker jag inte” säger Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö.

Bild: TT

Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö, som känt och jobbat nära Jamal El-Haj under lång tid, menar att det var fel att inte följa avrådan, men att konsekvenserna måste vara rimliga.

– För egen del så tycker jag att finns det en avrådan så ska man ju följa den. Men att inte följa en avrådan, ska det vara grund för uteslutning eller att man ska förlora sitt riksdagsuppdrag? Eller att det gör honom till en Hamas-anhängare? Nej, det tycker jag inte, säger han. 

Håkan Svenneling (V) menar att det inte går att skilja på privatlivet och sitt uppdrag som riksdagsledamot. 

– Jag tror att Jamal El-Haj nu kanske har lärt sig att det inte går att separera sig från sitt uppdrag som riksdagsledamot. Man är ledamot 24-7. Man kan inte delta på en sådan här konferens privat. Därför tycker jag att han gjorde fel, säger han.  

Jamal El-Haj avslutade sitt långa inlägg på Facebook 29 maj med klipp från motioner och debattartiklar han skrivit, som svar på frågan om han sympatiserar med Hamas. 

”Hamas är en extrem rörelse, född ur extrema omständigheter och vars mål vi inte delar”, skriver han. 

1 juni går författaren Bernt Hermele ut med en stöd till Jamal El-Haj. På sin hemsida skriver Hermele att han också var med på Malmö-konferensen och sålde sin bok ”Nakba – katastrof inför våra ögon”. Han skriver att drevet mot Jamal El-Haj ”har berört mig illa” och att han därför skänker 25 kronor av varje såld bok till förmån för barnen i Gaza.

Israeliska soldater i tunnlar som enligt uppgifter är grävda av Hamas.

Bild: AP/TT

2. Hamas

– Det är Israel som är terrorister! 

Amin Abu Rashid sitter i en orange kontorsstol vid ett enkelt skrivbord  draperat med en duk med palestinska konferensens logga. Hans högra kavajärm hänger rakt ner efter att han förlorat sin högerarm i det libanesiska inbördeskriget i sin ungdom. 

Vid sin sida har han juristen Bengt Frost. Någonstans bakom kameran finns en man som hjälper till att tolka Abu Rashid till svenska.

Det är måndag eftermiddag 5 juni i Malmö, en dryg vecka efter konferensen och uppståndelsen har varit enorm. 

– Syftet med den här presskonferensen är att informera om konferensen och bemöta de felaktigheter som förekommit, säger Bengt Frost. 

I nästan en och en halv timme presenterar de power points med bilder, filmklipp och utvalda citat kring konferensen. Per Gahrton syns på en gammal bild som deltagare på 00-talet. 

I fjol var de i Danmark, säger Frost, och nämner att en tidigare dansk utrikesminister och en före detta talman närvarade. 

– Det finns ganska omfattande underlag som visar att Europeiska palestinska konferensen är en folklig rörelse, utan några kopplingar till Hamas. Det här är en opolitisk konferens, säger Bengt Frost. 

De avfärdar kategoriskt alla påståenden om någon koppling till Hamas och förklarar länge omständigheterna bakom den vida uppmärksammade bilden på Amin Abu Rashid och Hamas-ledaren Ismail Haniyeh, som de säger är tagen efter en hjälpkonvoj då Haniyeh hedrade alla de personer som deltog.  

– Sjalen jag har på mig har ett märke från Palestinska myndigheten, säger han och menar därmed att han mötte Haniyeh i sin roll som representant för myndigheten och inte något annat. 

De visar även en rad bilder på när Haniyeh träffat andra internationella politiker, som amerikanske expresidenten Jimmy Carter och brittiska och irländska parlamentsledamöter. 

Mot slutet av genomgången skärper Amin Abu Rashid tonen och kommer in på vad han menar är propaganda och lögner från den högerextrema israeliska regeringen som aktivt försökt motarbeta konferensen. 

En vecka före konferensen var utrikesminister Eli Cohen på statsbesök i Stockholm, ett historiskt statsbesök som den svenska regeringen höll låg profil om. 

– Den här extremistiske israeliske ministern som kräver att bränna och döda alla palestinier har inte kommit hit för att semestra, utan för att påverka den svenska regeringen så att konferensen inte hålls, säger Abu Rashid. 

– Under tre dagar har den israeliske ambassadören kontaktat alla gäster som skulle kommit till konferensen och matat dem med lögnaktig information om konferensen. En talesperson från israeliska ambassaden har sagt att den som deltar i den här konferensen är terrorist. Det är ett farligt uttalande.

– Varför är Israel rädda för den här konferensen? Det är för att Israel är terrorister. Det är de som har dödat och fördrivit palestinier ända sedan 1948, säger Abu Rashid vidare. 

Amin Abu Rashid är palestinier, född i Beirut 1967. 

Enligt nätverket Samidoum, som verkar för solidaritet med palestinska fångar, är han en ”framstående och respekterad palestinsk samhällsledare och organisatör”. 

Själv dementerar han alla kopplingar till Hamas. 

– Jag tillhör inte Hamasrörelsen, något annat politiskt parti eller någon grupp. Jag är en palestinsk aktivist som arbetar i Europa där jag har bott i 32 år, säger han till Aftonbladet. 

Sedan 1992 bor Abu Rashid i Nederländerna, där han fått asyl och är medborgare. 

Det finns massa belägg för att Abu Rashid är kopplad till Hamas.

Men enligt en rad bedömare och experter är Abu Rashid kopplad till Hamas, framför allt som finansiär. 

– Det finns massa belägg för att han är kopplad till Hamas. Han är ett välkänt namn vad det gäller Hamas ekonomiska nätverk, säger Magnus Norell, statsvetare och terrorforskare på bland annat The Washington Institute. 

– Man ska veta att Hamas är en rik rörelse och rätt mycket pengar kommer in via sådana här insamlingar och evenemang, även om det inte är den främsta intäktskällan, som snarare är handel med aktier och fonder, fortsätter Norell. 

I slutet av juni, en månad efter Malmö-konferesen, grips Amin Abu Rashid av polis i Nederländerna. 

Mer än ett halvår senare sitter han av allt att döma alltjämt häktad, misstänkt för terrorfinansiering med motsvarande runt 65 miljoner kronor. 

– Holländarna har inte arresterat honom på ett infall. Det tyder på att man har tillräckligt på fötterna, säger Norell.

Gränserna för vem som är medlem eller inte i Hamas är flytande. 

 – Det är ju inte så att man går runt med ett medlemskort till Hamas i fickan direkt, säger Norell. 

I en ledarkrönika i Svenska Dagbladet i juni skrev Magnus Ranstorp om konferensen och Abu Rashids kopplingar till Hamas. Han hänvisar till flera israeliska källor, bland annat en lista från israeliska justitiedepartementet från 2013 där Abu Rashid står med som en av individerna som utgör ”Hamas i Europa”. 

Att bedöma källor och uppgifter inom terrorområdet är svårt, menar Anders Persson, lektor i statsvetenskap på Linnéuniversitetet och en av Sveriges främsta experter på Israel-Palestina-konflikten. 

– Just terrorismområdet är snårigt när det gäller att ha ett källkritiskt perspektiv. Det kan vara någon har fått en briefing från en underrättelse och i slutändan är det väldigt skralt med bevis. Uppgifter kan komma från dataavlyssning, som är svår att verifiera från utomstående part, säger han.

Magnus Norell hävdar bestämt att det inte finns några skäl att ifrågasätta oberoendet eller trovärdigheten i de källorna. 

– Den listan är mycket trovärdig, och handlar framför allt om olika personer som stödjer Hamas ekonomiskt, som är en viktig del av Hamas struktur. Många EU-länder har ganska nära samarbete mellan varandra om underrättelsearbete. Och han är inget nytt namn, ingen som plötsligt dyker upp som gubben i lådan, säger han. 

Är det rimligt att kalla det för en ”Hamaskonferens”, som statsministern gjort i riksdagen? 

– Det beror ju på vad man menar, det får du fråga Ulf Kristersson om. Men att det finns kopplingar till Hamas, det kan även en blind se. Sedan hur den definieras i praktiken är en annan sak. Är konferensen styrd av Hamas? Nej, inte nödvändigtvis. Den behöver inte ha någon formell koppling. 

Varför tilläts då Amin Abu Rashid komma in i Sverige och leda en öppen konferens med 20 000 deltagare på Malmö-mässan, om han är så tätt kopplad till en organisation som är terrorstämplad i hela EU? Borde inte Säpo ha stoppat honom? 

– Den frågan ska du nog ställa till våra kära myndigheter. Jag kan inte svara på den. 

Men du kan ha en åsikt? 

– Åsikter kan man ha om fotbolls-VM, jag är forskare. 

Borde inte Säpo ha ingripit och gjort något? 

– Vi vet ju inte vad Säpo gav för brief till myndigheter. Det är klart att de vet vem det är, det ingår i deras jobb att tala om att den här personen bör vi vara försiktiga med och informera berörda om det.

När Dagens ETC ringer Fredrik Hultgren-Friberg, presstalesperson på Säpo, kan han inte ge några svar. 

– Det är jättesvårt för oss som säkerhetstjänst att kommentera eftersom det handlar om enskilda individer. Vi är förhindrade av sekretesslagstiftning. Och vår underrättelseinformation är också belagd med sekretess, säger han. 

– Lagstiftningen om samröre med terrororganisation blev ju lag nu under året och den är oprövad än så länge. Det är ett nytt verktyg i verktygslådan som vi arbetar med, och jag har inte möjlighet att gå in på hur vi arbetar med de frågorna. 

När Jacob Risberg i mitten av december ställer en skriftlig fråga till statsministern om uttrycket ”Hamaskonferens” besvaras den av utrikesminister Tobias Billström (M):

”Regeringen står fast vid sin kritik av den palestinsk-europeiska konferensen som hölls i Malmö i våras, där en person som anklagas för kopplingar till terroristorganisationen Hamas deltog”, skriver han och konstaterar även att kritiken av konferensen delas av såväl Palestinas regering som Palestinas ambassadör i Sverige. 

3. Kryssraketen

 – I mina ögon är han först och främst en IF Metallare, som Stefan Löfven och en hel del andra av våra företrädare, säger Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö. 

Han och Jamal El-Haj har följt varandra under lång tid. De har suttit i olika kommunala nämnder samtidigt och varit ordförande för varsin stadsdelsfullmäktige. 

I mina ögon är han först och främst en IF Metallare, som Stefan Löfven. 

– Han har ju suttit i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och varit ordförande i miljönämnden. Så det är klart man träffas och vi känner varandra. Vi bor kanske 500 meter ifrån varandra också, så vi springer ju på varandra ibland och är goda kolleger, säger han. 

Jamal El-Haj föddes i Libanon 1960. 

I en tidig intervju med Sydsvenskan från 2002 kallar han sig själv palestinier, arab eller muslim med palestinska rötter. Han har jobbat som nyanserare och sedan försäkringshandläggare och heltid som fackligt ombud på Akzo Nobel. 

Sitt första politiska uppdrag fick han när han valdes in i stadsdelsfullmäktige i Kirseberg 1998 och fyra år senare i Malmös kommunfullmäktige, där han satt i tolv års tid. 2006 valdes han in i förbundsstyrelsen för IF Metall, där han satt i tio år. 

– Det märks att han varit fackligt förtroendevald väldigt länge. Han brinner ju framförallt för frågor kopplade till arbetslivet. Och så har han ju ett driv i frågor som rör Palestina också, säger Sandell.   

I juni 2016 kom Jamal El-Haj in i riksdagen som ersättare. 

Men hade dagens regler gällt tidigare så hade han kommit in redan 2010, då han fick drygt sex procent i riksdagsvalet. 

Då var dock spärren för personröster åtta procent, numera är den sänkt till fem procent. 

I de fyra senaste riksdagsvalen har Jamal El-Haj varit en av de mest kryssade personerna i Malmö. I vissa valdistrikt har han haft flera hundra personröster i enskilda valdistrikt, framför allt i Rosengård där Socialdemokraterna har otroliga siffror på runt 70-80 procent av väljarna. 

I valet 2018 fick han totalt över 3 000 kryss totalt, men i senaste valet bara runt hälften så många, då nya partiet Nyans tog många röster i samma områden där El-Haj varit som mest populär. 

– Jag har läst i tidningarna om Jamal som en kryssraket, men i senaste valet så har vi ändå ett antal kandidater i våra tre val som fått fler kryss, och ingen av dem kallas kryssraketer, säger Joakim Sandell.

Men de var på första plats på listan också, då är det naturligt att få väldigt många kryss? 

– Ja, ettorna får alltid lite fler kryss. 

Varför tror du att Jamal El-Haj är så populär i delar av Malmö? 

– Jag tror att det finns en igenkänningsfaktor i det. Och vi hoppas ju att alla Malmöbor ska kunna ha någon som de känner igen sig i. 

När SD-ledaren Jimmie Åkesson höll tal på partiets landsdagar i november sa han att Magdalena Andersson aldrig kan vinna ett val utan stöd av islamister. Finns det något korn av sanning i det påståendet? 

– Nej. Den uppskattning som säkerhetspolisen gör är att det finns 2 000 islamister i Sverige. Det är inte något som påverkar ett val. Jimmie Åkesson vill sälja in en bild av att alla muslimer är islamister, eller islamister i förklädnad. Att de har någon dold agenda med Sverige. Men enligt de begrepp som Säkerhetspolisen använder så är det ju trams, säger Joakim Sandell. 

Det är lika viktigt att få en röst i Rosengård som i Djupadal i Limhamn.

Han tillägger, lite mer generellt om stödet från muslimer i allmänhet till Socialdemokraterna:  

– Det fina med valdagen och vår demokrati är att oaktat vad du tror på eller inte tror på, om du är 18 eller 84 år, om du är kvinna eller man, rik eller fattig, så är din röst exakt lika mycket värd. Och vi är beroende av att få ett så starkt stöd som möjligt för att kunna genomföra vår politik. Då spelar det ingen roll om man är muslim, jude eller kristen. Det är lika viktigt att få en röst i Rosengård som i Djupadal i Limhamn, där jag bor. 

Vissa kritiska röster driver tesen att Jamal El-Haj är för populär inom en viss grupp väljare för att Socialdemokraterna skulle våga kasta ut honom, och riskera en massa röster. 

– Nej, det är fel, för det utgår ju ifrån att man egentligen tycker att han ska kastas ut. Och för mig finns det ingen anledning att kasta ut honom. Så då blir ju hela grundfrågan felaktig, säger Joakim Sandell.

Jamal El-Haj under kippavandringen.

Bild: Fredrik Sandberg/TT

4. Drevet

”Jag och min familj förföljs av högerextremister och andra politiska motståndare med påståenden om att jag har kopplingar till Hamas.” 

Onsdagsmorgonen 20 december skriver Jamal El-Haj en debattartikel på Altinget.

Innan dess har han varit i det närmaste knäpptyst i ett halvår. Han har avböjt varenda intervjuförfrågan och vid sidan om några enstaka inlägg och debattartiklar inte tagit debatten i något forum. Detta trots den massiva flod av anklagelser och påhopp han utsätts för. 

Förutom den palestinska konferensen i maj grävs även flera komprometterande fakta upp ur arkiven. 

Redan 2004 deltog Jamal El-Haj i ett sorgemöte för Hamas-grundaren, shejk Ahmad Yassin, som dödats av Israel.

– Yassin var Hamas ledare. Men folk uppskattade honom också på andra sätt. Han var en andlig ledare, sa El-Haj då, enligt Sydsvenskan. 

Tio år senare syns Jamal El-Haj på en demonstration där man i bakgrunden kan se människor som håller i Hamasflaggor. 

Ytterligare några år senare framkom att El-Haj samarbetat med Malmö-baserade stiftelsen Al-Aqsa Spannmål, som samlat in pengar till Gaza och enligt FBI ska ha kopplingar till Hamas. De utreds av Säpo, men frias i domstol.  

Samtidigt har El-Haj varit konsekvent i sitt avståndstagande mot Hamas, och för deras politiska huvudfiender Fatah och PLO. 

Bara två dagar innan Hamas terrorattack mot Israel 7 oktober lämnade Jamal El-Haj, tillsammans med Peter Hultqvist och Annika Strandhäll, in en motion i riksdagen som beskriver Hamas som en terroriströrelse. 

Samma motion kritiserar även den Palestinska myndighetens styre på Västbanken för tveksamma metoder och utbredd korruption. 

Den 8 oktober håller SVT partiledardebatt där SD-ledaren Jimmie Åkesson tar upp att ”en socialdemokratisk riksdagsledamot som alldeles nyss kramades med en Hamas-ledare”. 

Magdalena Andersson svarar: 

– Han har ägnat hela sitt politiska liv åt att kämpa mot Hamas. Jag tror inte det finns någon riksdagsledamot som så många gånger har uttalat att Hamas är en terrororganisation och hans största politiska fiende, säger hon. 

Den 10 oktober, tre dagar efter Hamas terrorangrepp som dödade 1 200 israeler, skriver El-Haj en debattartikel i Expressen om drevet mot honom. 

”Det har klistrats etiketter på mig som inte stämmer med mina ståndpunkter och åsikter. Man har felaktigt insinuerat, och till och med explicit hävdat, att jag och mitt parti saknar respekt för och har en slapp inställning till alla människors lika värde. Det är självklart främmande både för mig och mitt parti. Alla vet att det inte finns någon plats i socialdemokratin för någon som inte till hundra procent ställer upp på alla människors lika värde och rätt”, skriver han. 

Rashid Musa, debattör, aktivist och tidigare ordförande för Sveriges unga muslimer, delar den bilden. 

– Jag tycker det har fått oändligt stora proportioner. Jag känner inte honom, men en sak vet jag, hade han varit en Hamas-sympatisör så hade han inte varit socialdemokrat. Då hade inte socialdemokratin varit tilltalande för honom och han hade inte vänt sig till det partiet för att engagera sig i de frågor som han tycker är viktiga, i synnerhet inte den palestinska frågan. Socialdemokraternas systerparti är Fatah och de är ju ärkerivaler till Hamas, säger han. 

Efter att moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm kallat Jamal El-Haj för ”en säkerhetsrisk” och skrev att han har ”tydliga kopplingar till terrororganisationen Hamas”, valde El-Haj att polisanmäla Kärrholm för grovt förtal. 

Ett ytterst ovanligt agerande riksdagsledamöter emellan. 

– Det är rent ut sagt löjligt, säger Håkan Svenneling (V) om Kärrholms uttalande. 

– Jag har suttit i utrikesutskottet i sex år. Jamal deltar nästan aldrig på möten. Jag kan inte minnas när jag senast såg honom på ett möte där, han har kanske deltagit en handfull gånger max.

Inte heller Jacob Risberg (MP) har märkt att Jamal El-Haj varit aktiv i utrikesutskottet. 

– Socialdemokraterna har många ledamöter och suppleanter där. Jag tror inte jag har sett Jamal en enda gång. Och vad det gäller känslig information så är det inte särskilt mycket sådan. Det kan vara att vi får del av handlingar inför Europeiska rådets möten, innan de blivit offentliga. Det är inte så att vi får dragningar av Must eller Säpo kring enskilda personer eller så, säger han.

På torsdagsförmiddagen 21 december meddelade Åklagarmyndigheten att förundersökningen om grovt förtal mot Fredrik Kärrholm läggs ner. 

– Efter vissa inledande utredningsåtgärder anser jag inte längre att det föreligger ett tillräckligt uttalat samhällsintresse att åklagare driver förundersökningen vidare, säger vice överåklagare Bengt Åsbäck vid Särskilda åklagarkammaren, i ett pressmeddelande.

Du är landets statsminister, hur kan du göra såhär?

Magdalena Andersson får även i Ekots lördagsintervju 28 oktober en rad frågor om El-Haj. 

Hon bedyrar stödet och förtroendet för honom.  

– Jamal har vid upprepade tillfällen tagit avstånd från Hamas och de som har firat det här i Sverige. Han är en socialdemokratisk fackföreningsman som har kontakter med Fatah, säger S-ledaren.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson försvarade Jamal El-Haj under en riksdagsdebatt med statsminister Ulf Kristersson.

Bild: Christine Olsson/TT

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kommenterar polisanmälan mot partikollegan Fredrik Kärrholm.

– Utan att gå in på ett konkret pågående ärende, som jag är förhindrad att göra, så kan man på ett allmänt plan säga att jag tror att den politiska debatten vinner på att föras i det öppna demokratiska samtalet, snarare än i våra rättsliga instanser, säger han till Dagens ETC.

När statsminister Ulf Kristersson 15 november står i riksdagens partiledardebatt är det desto hårdare ordval som gäller. Och när Kristersson talar om en ”terrorromantik i vissa S-kretsar”, får det Magdalena Andersson att brista ut i tårar och svara: 

– Anklagar du Jamal El-Haj för att vara en terrorromantiker? Hans sons hustrus familj utplånades för några dagar sedan. Det är en fruktansvärd anklagelse. Du är landets statsminister, hur kan du göra såhär? säger hon. 

Enligt uppgifter hade 36 släktingar till Jamal El-Hajs sonhustru dött i kriget i Gaza dagarna innan. 

Även denna uppgift skapar ett misstänkliggörande, och sajter som Bulletin och Samnytt publicerar artiklar om att Jamal El-Haj inte har någon sonhustru, enligt folkbokföringen. Detta för att paret gift sig muslimskt. Drevet är än en gång på full rullning. 

Dagen därpå är Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Mikael Damberg gäst i SVT:s 30 minuter, där han ägnar nästan hela den första tredjedelen åt att besvara frågor om Jamal El-Haj. 

Samma dag lägger TV4 upp ett videoklipp med rubriken: ”Här vägrar Jamal El-Haj ta avstånd från Hamas”, för att han inte vill ställa upp på en intervju. 

Påtryckningarna mot S har varit stora under ett drygt halvårs tid och många debattörer, politiska motståndare och även vissa röster internt har menat att man bör kasta ut El-Haj helt från partiet.

Jamal El-Haj har utsatts för en massiv flod av anklagelser och påhopp. ”Det har klistrats etiketter på mig som inte stämmer med mina ståndpunkter och åsikter”, skrev han själv i en debattartikel i Expressen tidigare i höstas.

Bild: Riksdagen

Att Jamal El-Haj blivit en belastning för Socialdemokraterna blir om inte annat uppenbart när han på onsdagseftermiddagen 20 december meddelar att han lämnar sin post som suppleant i utrikesutskottet, och inte kommer återkomma efter timeouten. 

”Jag gör detta för att fokuset på min person har blivit för stort”, skriver Jamal El-Haj, som dock fortsätter sitt ”viktiga uppdrag i trafikutskottet”, där han är suppleant. 

Jag undrar varför inte Jimmie Åkesson deltog på kippavandringen. 

Debattartikeln i Altinget samma dag är ett svar på ett påhopp från SD-ledamoten Victoria Tiblom, som ifrågasatte varför inte El-Haj var på riksdagens visning av en 43 minuter lång film med klipp från Hamas terrordåd 7 oktober. 

Han avslutar texten med en fråga om den kippavandring som riksdagens nätverk mot antisemitism ordnade i början av december, och där Jamal El-Haj själv deltog. 

”Jag undrar exempelvis varför inte Jimmie Åkesson deltog på kippavandringen när fem andra partiledare gjorde det.”

Joakim Sandell, ordförande för S i Malmö, lyfter ett helt annat exempel. 

Det handlar om dubbla måttstockar som den moderata riksdagsledamoten Margareta Cederfelt bedöms med. 

Hon har flera gånger hållit tal framför flaggor till den kurdiska terrorstämplade organisationen PKK, vilket Dagens Nyheter avslöjade förra året.  

– Hon är aktiv i kurdfrågan och för kurders rättigheter och har vid åtskilliga tillfällen varit på möten med bilder på PKK-flaggan och Öcalan i bakgrunden, säger han och fortsätter:  

– Det är ju rimligt att då anta att på de mötena har det funnits PKK-anhängare. När hon får frågor om detta svarar hon såklart att hon tycker PKK är en terroristorganisation, och att det var inte bra och att hon ber om ursäkt. Och det är väl bra med det. Men jag bedömer ju då inte att Margareta Cederfelt är PKK-anhängare. Jag bedömer inte att Margareta Cederfelt på något sätt är en säkerhetsrisk. Jag ser inte hur 30 minuter ägnar halva tiden åt att fråga moderata företrädare om varför Margareta Cederfelt har hamnat i det här sällskapet. Och då är vi ändå, som lök på laxen på detta, mitt inne i en ganska känslig period kopplad till vår Nato-ansökan och vårt förhållande till Turkiet. 

Det finns ingen rim och reson i detta. 

Joakim Sandell avslutar: 

– Varför bedömer vi inte Jamal El-Haj på samma sätt som vi bedömer Margareta Cederfelt? Varför sitter jag här och antar att hon på intet sätt är en säkerhetsrisk, medan Fredrik Kärrholm säger att Jamal är det? Det finns ingen rim och reson i detta. Hon blir bedömd utifrån vad hon själv säger och vad hon har gjort. Jamal El-Haj blir ju bedömd utifrån vad andra eventuellt har gjort och eventuellt har sagt. Det tycker jag i grunden är orättvist.

Dagens ETC har för denna artikel, och tidigare, sökt Jamal El-Haj för intervju. Han har avböjt.