Rasmy El Masri: ”Man är rädd hela tiden”

”Har de glömt mig eller vill de inte ha mig?”. Den frågan ställde sig svenska Rasmy El Masri redan i mars 2024, när kriget i Gaza hade pågått i fem månader. Då bodde han i ett hus i Rafah, nu bor han i ett tält i al-Mawasi utanför Khan Yunis. Kriget har blivit vardag, i bakgrunden surrar en envis israelisk drönare – det gör de nästan dygnet runt. 

Rasmy El Masri längtar hem. 

– Varje kväll är det bomber och skott överallt. Och ibland kommer skotten till tält här i närheten om natten. Man är rädd hela tiden. 

Dagens ETC har varit i kontakt med Rasmy El Masri i över ett år. Samtalen går på repeat. Bland det viktigaste är att hitta mat och vatten för dagen, och att klara sig undan skott och bomber. Så vad man äter eller inte äter, hur långt bort striderna är och om det kommer gå att stanna på den plats där man för närvarande befinner sig, hör till ämnen som återkommande avhandlas. 

Och så frågan om UD sagt något nytt om möjligheten att lämna, som hittills alltid besvarats med ett ”nej”. Snarare tvärtom, hans dotter Laila El Masri har fått höra att insatsen för att hjälpa svenskar hem ska avslutas. Dagens ETC har inte kunnat bekräfta uppgifterna. 

Får inte resa ut

Rasmy El Masri reste in i Gaza för att hälsa på sin släkt, inklusive en sjuk syster, den 5 oktober 2023. Två dagar senare bröt kriget ut och sedan dess har han varit fast. Rasmy El Masri har bott i Sverige sedan 1987 och har barn och flera barnbarn i Uppsala. Han har hittills aldrig varit med på UD:s evakueringslistor. 

Under tiden som han varit fast i Gaza har situationen hela tiden förvärrats. 

– Varje dag ser man nya tält. Människor letar efter mark för att sätta upp sina tält, det är många som kommer till al-Mawasi, säger Rasmy El Masri. 

Så har det varit i flera veckor nu. De senaste veckorna har Gazabor vittnat om intensifierade strider i Khan Yunis, nära al-Mawasi. Ytan som människor i Gaza kan vistas på krymper ständigt. I början på maj varnade FN för att 70 procent av Gaza stämplats som "no-go-zoner" av Israel.

Ris, burkar, mjöl

Rasmy El Masri och hans släktingar äter ibland ris, ibland har de mjöl och kan baka bröd och ibland äter de ”burkar” – konserver. Han är den enda av dem som är svensk.

– Barnen mår jättedåligt. De är hungriga. De har gått som till en vårdcentral här och sagt att de inte har någon mat och så har de fått medicin, som vitaminer istället för mat. Alla har blivit smala. Vi vuxna kan vara utan mat men inte barnen, säger Rasmy El Masri. 

De skriker hela tiden.

– De vill ha bröd, de vill ha mat, de vill ha det och det. 

I två månader var Gaza under total blockad. I slutet på maj började lite mat och annan nödhjälp åter släppas in igen, via den israelisk-amerikanska stiftelsen Gaza humanitarian foundation (GHF). Utdelningen av mat har sedan dess varit kaotisk och livsfarlig. 

Den 24 juni 2025 sa FN att över 400 personer dödats i samband med att de hämtat mat från GHF.

”Vore bättre med FN”

Det vore bättre om FN fick dela ut mat igen, tror Rasmy El Masri. Han vet flera som gått långa sträckor och kommit tillbaka många timmar senare, tomhänta. 

– Min systerson lyckades, han och hans son hämtade en kartong med lite mjöl och burkar. Någon mer från min släkt har lyckats, men de flesta har inte det, säger Rasmy El Masri. 

De åkte eller gick till Rafah från al-Mawasi då?

– Ja, de har hämtat från Rafah. De åkte hemifrån klockan två på natten. De kom tillbaka dagen efter vid tio, de sa att det är många som dog framför dem. Israelerna skickade bomber och raketer. 

Sedan den gången, precis i början av juni, har ingen i Rasmy El Masris släkt vågat gå tillbaka för att hämta mer. De är jätterädda för att samma sak ska hända igen. 

– Jag har inte vågat hämta mat heller, säger Rasmy El Masri i ett röstmeddelande den 25 juni. 

Dagen innan dödades runt 60 personer nära GHF:s stationer.

Israel har motiverat den nya stiftelsen med att Hamas plundrar sändningarna av nödhjälp som FN-organet UNRWA skickar in. Rasmy El Masri berättar att kriminella gäng nu istället tar för sig av GHF:s nödhjälp och säljer det dyrt.

– Det är jättekaotiskt. Det är mest kriminella som går och hämtar mat med knivar och vapen. Vanligt folk får ingenting. De (GHF) bara släpper maten på marken och alla springer för att hämta så mycket de kan.