Här är utrikesminister Billström, överbefälhavare Bydén och säkerhetspolitiska profilen Oksanen iklädd en värmande sjömansmössa. De frotterar sig med ambassadörer, generaldirektörer, överhuvudet för MSB, Stockholms högste kommunalråd, Försvarshögskolans rektor, chefen för militärens underrättelsetjänst, en och annan överstelöjtnant, och rikets flygvapenchef.

Och såklart då även kungaparet i sina tjusiga kostymer: han i mörkblått med klarblå slips, hon i oxblodsrött med Ukrainas och Sveriges fanor på slaget. 

Kulturminister Parisa Liljestrand sitter tillsammans med sin ukrainska motsvarighet Rostyslav Karandieiev, placerade längst fram på vip-säten bredvid kungaparet, för att se en videohälsing från president Zelenskyj där han tackar Sverige för allt stöd. Den väl tilltagna ukrainska delegationen på ett 30-tal personer har anlänt en timme före alla andra gäster för en särskild visning av ”Korsvägar: Sverige-Ukraina genom 1 000 år”.

Störtat in i kaos och psykos

Det är en vördnadsfull tillställning i Stockholm. En bragdmedalj i överintendent Helene Rånlunds karriär. Och en kronjuvel som symbol för hennes personliga och publika engagemang för det krigsdrabbade Ukraina. Men när hon anländer till festen skyndar hon snabbt förbi, helt dold av ett paraply, för att inte fångas av Dagens ETC:s kamera. 

Vad ingen av de inbjudna vet är att genomförandet av ”Korsvägar” på ett år kastat in hela hennes institution i totalt kaos. Statens försvarshistoriska museer, SFHM, som är den lilla myndighet som Armémuseum lyder under och som Rånlund är chef för, beskrivs i dagsläget av de anställda som i fritt fall. Nedtvingad på knäna, under trycket av att producera utställningen som ska visa hur Sverige och Ukrainas historier är tätt sammanflätade. Ett museum där dess högsta chef pratat om att de är utsatta för infiltration från Ryssland.

Fixerad vid att vi ska agera som en förlängd arm av Försvarsmakten.

– Det är en fullständigt shitshow där alla som ifrågasätter det minsta vad vi håller på med, eller ens ställer frågor, automatiskt hamnar på Rysslands sida enligt cheferna. Myndigheten har drabbats av en totalförsvarspsykos där den känslostyrda överintendenten är fixerad vid att vi ska agera som en förlängd arm av Försvarsmakten, säger en anställd.

”Folk mår verkligen dåligt”

Dagens ETC har under lång tid haft kontakt med tjänstemän på insidan av SFHM, tidigare anställda, och människor med god insyn i verksamheten. En av ett tiotal vågar träda fram. Genom deras vittnesmål, offentliga handlingar samt läckta dokument, tecknas en bild av en saklig och opartisk myndighet som på sin överintendents direktiv sadlat om till aktivism. Vilket skapat myteri i ett torrt, stelbent samhällsorgan, som enligt regeln om armlängds avstånd ska stå självständig och fristående från politikens inflytande.

Det är klart att vi alla känner sympati för Ukraina, kriget är fruktansvärt. 

– Folk mår verkligen dåligt, alla mår skit, särskilt de som tvingas jobba med ”Korsvägar” mot sin vilja. Det är klart att vi alla känner sympati för Ukraina, kriget är fruktansvärt. Men det här är en rakt igenom politisk och väldigt nationalistisk utställning, som helt kontrolleras av överintendenten själv och en museichef i Ukraina. Så ska det inte vara, hon är överintendent, hon ska inte kurera en utställning, säger en av de anställda upprört.

Armémuseum på Östermalm, Stockholm, etablerades 1879 och har en samling på över 100 000 föremål. Sedan Helen Rånlund blev ny överintendent har man gjort fyra utställningar på mindre än två år – alla om kriget i Ukraina.

Bild: Emanuel Hendal

Nämn inte R-ordet

Syftet är, enligt multipla källor, att bygga upp Sveriges engagemang för Ukraina i det krig som Ryssland startade. Och att göra det genom att visa upp ett anpassat historiskt narrativ där de blågula brödrafolken alltid varit förenade mot den gemensamma fienden Ryssland, och att våra båda länder nu tillsammans går in i en Nato-framtid. Personalen upplever att det finns risk att man hamnar närmare politisk propaganda, än opartisk forskning och museiverksamhet.

Ett initialt och uttryckligt krav från Ukraina, som museianställda längs arbetets gång lyckats mildra, var att Ryssland inte fick nämnas alls förutom som fiende.

– Vilket är otroligt svårt om man pratar om stormaktstiden då Sverige var i allians med Ryssland. Även de ukrainska kosackerna hade förbund med tsaren då det gynnade dem. Så funkade maktstrukturer och allianser, säger en källa. 

Kronor från kanoner

För att få projektet att gå i lås har SFHM – en myndighet som 2023 gjorde minusresultat på närmare tre miljoner kronor – tagit in hundratusentals kronor i sponsorpengar från Försvarsmakten och vapenindustrin, BAE Systems som äger Bofors i Karlskoga.

För 300 000 kronor har Försvarsmakten hyrt två rum i utställningen där man ställer ut foton på svenska soldater och överbefälhavare Micael Bydén i samråd med ukrainska kollegor. Under rubriken ”Framtiden skapar vi nu, tillsammans” berättar Försvarsmakten att Sveriges relation till Ukraina aldrig någonsin varit närmare än efter Rysslands invasion. Och att det är naturlig att stötta Ukraina civilt, politiskt – och militärt. Man lyfter vikten av Nato och totalförsvarsplikten och frågar besökaren:

”Vad är du beredd att stå upp för och hur kan du hjälpa till?”

I utställningsrummet intill, bredvid pansarskott från Saab Dynamics som använts på slagfältet, listar man utförligt på väggen allt Sverige stöttat Ukraina med: Archer, stridsvagn 112, stridsfordon 90, sjömålsrobot 17, pansarskott m/86, pansarvärnsrobot 57, och så vidare. På väggen sitter en blågul fana specialdesignad av en brigad i Bachmut, signerad av Ukrainas Sverige-ambassadör Andrii Plakhotniuk och överbefälhavare Micael Bydén.

Ingen har någonsin förr gjort en utställning i samarbete med ett krigförande land

– Det är en hårresande utveckling, vi är en kulturmyndighet. Ingen har heller någonsin förr gjort en utställning i samarbete med ett krigförande land, som försöker styra hela innehållet, anser en annan källa.

”Vilket pris som helst”

”Korsvägar” ska enligt uttalade order från Armémuseums ledning genomföras ”till vilket pris som helst” utan hänsyn till personal eller de sköra antika föremålens bevarande. Vilket också skett, då man pressat igenom den på betydligt mindre än ett år så att man ska skulle hinna med förra veckans kungliga vernissage. 

För en stor museiutställning, där man dessutom samarbetar med ett land under hänsynslös invasion, är det sällsynt kort tid. Vittnesmål från insidan berättar att trots sparkrav och rykten om framtida uppsägningar så snålas inga omkostnader för att dra det här i land. Vad som från början var budgeterat med 500 000 kronor ur museets redan skrala skattkista, är vid den senaste reviderade budgeten puttat uppåt. Till 2,3 miljoner kronor. 

En i produktionen berättar:

– Det är en byggarbetsplats samtidigt som vi ställer i ordning ömtåliga, värdefulla artefakter. Det går mot alla museiregler. Och en del av de ukrainska föremålen har oklart ursprung. Vi vet helt enkelt inte riktigt vad det är, om proveniensen stämmer, men de ska visas ändå.

En expert på insidan med god kännedom om branschen analyserar:

– Två, tre år hade varit rimligt att göra det här på. Kulturkrockarna är enorma, föremålen otroligt känsliga att hantera och en del ska fraktas från Ukraina.

Sjukskrivningar och ”påverkan”

Sedan starten tidigt 2023 har tre projektledare avverkats eftersom de vägrat anpassa inriktningen efter krav från överintendent Rånlund och samarbetspartnern Yurii Savchuck, chef för Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget. Två av projektledarna har också sjukskrivit sig på grund av arbetsförhållandena – stress inför en orimlig deadline och att ständigt motarbetas av ledningen. 

Och så, i ett möte i november, kommer anklagelser om ryssvänlighet.

När två anställda luftar invändningar om hur hela projektet informellt styrs av Yurii Savchuk, lyfter överintendent Helene Rånlund möjligheten att hennes personal står under ”infiltration, påverkan, vi vet det”. Och att det är en ”säkerhetsrisk” som måste tas med i beräkningen. Underförstått: det kan finnas ryska spioner i bygget. 

Vår värld är liten och det kan skada karriären om det sprids att man är pro-rysk.

– Personal har fått frågor om varför vi är ”pro-ryska”. Det har hänt flera gånger, från kollegor på andra institutioner och med kopplingar till rätt hög nivå i museibranschen. Det är uppenbart, tycker jag, att våra chefer sitter och pratar om det här i olika officiella sammanhang, vilket känns som förtal. Vår värld är liten och det kan skada karriären om det sprids att man är pro-rysk, säger en anställd. 

Händelsen utreds just nu av SFHM som kränkande behandling. Även facket Saco, som avböjer kommentar, har kallat arbetsgivaren till förhandling kring händelsen.   

”Spionen, det är jag det”

– Den ryska spionen? Ja, det är ju jag det. Men jag tror inte ryska spioner skriver uppsatser, kanske, säger Maria Litosh skämtsamt på stabil men bruten svenska, när Dagens ETC ringer.

Maria Litosh är en 29-årig akademiker med siktet inställt på att doktorera. Hon vill inte ha en karriär på museum – därför vågar hon prata öppet. Hennes roll är snårig men viktig för att förstå härvan och den infekterade stämningen på Armémuseum. Det hon berättar har kunnat styrkas genom andra källor och dokument.

Maria Litosh fick presentera sig för en ny mellanchef. Under mötet utryckte hon kritik mot hur ledningen ”blandar sig i politik”. En timme senare fick Litosh sparken, berättar hon.

Bild: Filippa Ljung

Maria Litosh kommer dit som praktikant i kulturarvsstudier i slutet av 2022. Det löper vidare till en projektanställning och hon arbetar med en fotoutställning om kriget. Armémuseum har sedan Helene Rånlund blev fast överintendent i april 2022 bara gjort utställningar om Ukraina. ”Korsvägar” är den fjärde. 

Maria Litosh knyts i maj 2023 till ”Korsvägar”-utställningen som samordnare, en anställning på 30 procent. Hon ses som en tillgång eftersom hon kan ryska och ukrainska och har stora kunskaper om regionens historia. 

När man försöker att göra historia till politik, det leder till en konflikt.

– Jag försöker alltid säga det jag tycker även om jag är ung. Men här känns det som att jag gjorde fel då. Det finns i Ukraina olika sätt att betrakta sin historia. Och här har man valt Yurii Savchucks version. När man försöker att göra historia till politik, det leder till en konflikt med den forskning som finns.

Är ”Korsvägar” en politiskt motiverad utställning? 

– Ja, självklart. 

En tidigare kollega på insidan beskriver Maria Litosh som ”en nyckelperson, extremt smart och påläst”:

– Hon kunde säga ”enligt den ukrainska konstitutionen från 1700-talet så får inte judar utöva sin religion, hur gör vi med det?”. Eller ”kosackernas förföljelse och mord på judar, hur tar vi upp det?”. Varje historiker med rimlig utbildning tänker att historien är komplex. Det blir extra svårt och känsligt när man jobbar med ett land i krig. Maria blev jobbig. Därför petades hon.

Krismöte utan kommentar

Maria Litosh får sparken tre månader efter hon anställts. Hon jobbar sin sista dag i juli 2023, fem månader före hennes projektanställning går ut. Trots att ”Korsvägar” är högsta prioritet och hon är den enda på Armémuseum som kan ukrainska och ryska. Anledningen anges som sparkrav – hon får 9 000 kronor brutto i månaden – och på avskedet står det ”arbetsbrist”. 

Till saken hör att Maria Litosh, som bott i Sverige i tio år, är från Belarus. I korridorerna sprids det att den mastersuppsats hon jobbar på – ”Kulturarv i krigets tjänst, att skapa en gemensam svenskukrainsk historia på Armémuseum” – går Rysslands ärenden. När den väl publiceras offentligt, månader efter att Litosh fått foten, har museets ledning krismöte och man beslutar att inte kommentera den. Som en person, som läst den, säger:

– Det är en akademisk, brutal sågning av Helene Rånlund och processen kring ”Korsvägar”. 

 En annan tidigare kollega berättar:

– Hon sades upp för sitt ursprung. Jag är helt övertygad om att den ukrainska museichefen Yurii Savchuck reagerat på detta och framfört sin oro till Helene Rånlund. Maria var öppet kritisk med sina frågor. Hon var obekväm, så himla modig som nyanställd tjej att ifrågasätta saker. Många här är för rädda för det.

Snack slutade i silkessnöret

När Helene Rånlund sedan i november på mötet pratar om möjlig infiltration, påverkan och säkerhetsrisk – då är det enligt flera av varandra oberoende källor just Maria Litosh och hennes uppsats som åsyftas.

Själv vill den utpekade inte spekulera allt för mycket i om hon avskedades på grund av att hon är från diktaturen Belarus, ett land som hon inte vill återvända till eftersom hon enligt sig själv varit kritisk mot regimen i sociala medier. 

Maria Litosh suckar:

– Jag vill inte säga att det är på grund av mitt ursprung. Men ja, kanske jag kan tro det. Kanske om jag var från ett annat land hade det inte blivit så här? Om jag inte sagt allt jag sa, kanske jag inte fått sparken? Det tänker jag. Men det finns inga bevis.

Får guldmedalj för fanforskning

Chefen för Ukrainas krigsmuseum Yurii Savchuk är en tung spelare i den internationella museivärlden. Han har genom decennier bidragit med avgörande forskning kring Armémuseums samlingar på Östermalm i Stockholm. Främst gällande det hundratal kosackfanor som Karl X Gustav tagit som krigsbyte under stormaktstiden på 1600-talet. För sina insatser fick Savchuk 2022 en gyllene förtjänstmedalj av Helene Rånlund. 

I ett dokument från juni 2023 anges duon som ursprungskreatörer till ”Korsvägar”. Där tas bland annat upp hur utställningen bör skildra ”den nya tiden” efter Rysslands fullskaliga invasion, genom att peka på Sverige och Ukrainas ”gemensamma horisonter och historiska säkerhetsperspektiv: Nato”.

I ett tidigare internt arbetsdokument, daterat mars 2023, går Yurii Savchuk djupare in på de ställningstaganden han vill ska styra ”Korsvägar”. Som att Ukraina hör hemma i EU. Han skriver bland annat att utställningen ska ”vittna om Sveriges allomfattande stöd till Ukraina i dess krig mot Ryssland, för europeiska demokratiska humanistiska värderingar och global säkerhet”. 

Rödflaggat: ”För mycket politik”

I dokumentet har en hög chef på Armémuseum antecknat i rött: ”Ser inte den museala hållningen”, ”för mycket politik”, ”inte ett syfte”. Museichefen skriver också, som svar på Savchuks vision, att:

”Alltså detta är ju ett av många narrativ, vi har ju också varit i allians med Ryssland.”

En person med god insyn i turbulensen berättar hur Yurii Savchuck är den som kontrollerar hela utställningen, den som förra veckan invigdes av kung Carl XVI Gustaf. Något som bekräftas av varenda person Dagens ETC pratat med. 

Hen berättar om när projektledarna presenterar sitt förslag i mitten av oktober 2023, redan det tajt för att hinna klart till vernissage den 15 februari. Yurii Savchuck närvarar inte. 

– Alla är lyriska, så nöjda, så glada. Rånlund är eld och lågor att de jobbat hårt och rott det i land. Men den 3 november blir de kallade till ett panikmöte. Där inleder Rånlund med att säga att Yurii är förkrossad, förkrossad! Av att deras utställningsplan inte är lik hans plan!

Foga er eller kliv av

Det blir ett närmare två timmar långt möte med stundom mycket hätsk ton. Då kommer de beryktade anklagelserna om påverkan av rysk infiltration.

– Sedan säger Rånlund att om de inte klarar av att genomföra ”Korsvägar” enligt deras önskemål så får hon hitta andra som kan göra det – ”ni får välja”. Så de kliver av. Och där är vi idag.

På papperet finns det sedan dess vad som kallas en genomförandegrupp som står bakom den ”omstart” som behövs för att göra en utställning enligt beställarnas ”ursprungliga intentioner”. Och beställarna, det är Helene Rånlund på SFHM och myndighetens två samarbetspartners: Riksarkivet, samt Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget. Alltså Yurii Savchuk.

Tar kontroll över lunchrummet

Ledningen på SFHM och Armémuseum har de senaste två veckorna varit medvetna om Dagens ETC:s granskning. Det har, enligt källor, skapat oro och panik, och man har börjat placera alla viktiga dokument kring utställningen på en särskild sekretess-server som bara enstaka anställda har tillgång till.

Cheferna har infört ett roterande schema för att övervaka oss.

– Cheferna har infört ett roterande schema för att övervaka oss i lunchrummet. Det är helt sjukt! De brukar aldrig synas till där. Nu är det minst två chefer vid varje lunch och fika för att vi inte ska kunna snacka om det här, säger en anställd.

När Dagens ETC först ringer Helene Rånlund blir hon chockad över kritiken och anklagelserna. Hon lovar att ställa upp på en intervju. SFHM:s kommunikationschef Sara Krüger mejlar och föreslår datum och tid, men vill ha frågorna i förväg för ”ett gott samtal”. 

Efter att ha fått övergripande frågeämnen stänger Rånlund av sin telefon. Krüger slutar svara. Till slut mejlar kommunikationschefen att de tänker svara skriftligt. Någon tid för en riktig intervju finns inte längre. Kanske kan det gå efter utställningens öppning, men det är oklart.

Överintendent Helene Rånlund.

Bild: Emanuel Hendal

”Extern utredning pågår” 

För att möta god pressetisk sed går Dagens ETC med på skriftliga svar. När svaren kommer är de inte besvarade av överintendent Helene Rånlund, chef för en myndighet, utan av någon annan.

Om Maria Litosh säger man att hon avskedades av ekonomiska skäl, inget annat. I övrigt svarar myndigheten så här, gällande sin chef:

Har du anklagat anställda för att stå under yttre påverkan, och att de kan utgöra en säkerhetsrisk?

– Överintendenten har inte en sådan inställning och beklagar om anställda uppfattat det så. En extern utredning pågår precis som en facklig förhandling. Vi kan därför som arbetsgivare inte lämna fler kommentarer.

Har du, eller andra i ledningen, externt pratat om din myndighet som under rysk infiltration?

– Vi måste vara medvetna om att det kan finnas risk att strömningar vill påverka samhället, och därmed också vår verksamhet. Desinformation är en del i det pågående hybridkriget, vilket framhålls av myndigheter med ansvar för säkerhetsfrågor. Det här jobbar hela totalförsvaret med nu och också vi myndigheter som jobbar inom kulturarvssektorn behöver öka kunskapen om detta i våra organisationer.

Anställda vittnar om hur du som myndighetschef kört över dem, för att du och Yurii Savchuk ska få kontroll. Och att utställningen är kurerad av honom, uppbackad av dig. Hur ställer du dig till det?

– Den har kurerats av en genomförandegrupp som arbetat sedan december 2023. Innan dess valde medarbetare att inte fortsätta medan flertalet är samma som från start. Utställningen är ett samarbete mellan tre jämbördiga parter: SFHM och Riksarkivet i Stockholm, samt Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget, i Kyiv. Varken överintendenten eller museichefen från Ukraina har varit involverade i den konkreta formgivningen, textproduktionen och gestaltningen.

Anser du att du som tjänsteman och myndighetschef agerar opartiskt och sakligt?

– Ja.

”Jag har ingen aning”

På pressvisningen dagen efter vernissage får Dagens ETC ändå tillfälle att sätta sig ner några minuter med Helene Rånlund. Dagens ETC vill försöka en gång till: har ryska intressen försökt påverka den här utställningen?

– Det kan jag inte ha någon åsikt om. Jag har ingen aning. 

Varför känner delar av personalen sig utpekade som det?

– Det kan jag inte svara på. Det måste de svara på.

Ja, de har svarat mig. 

– Jag kan inte förstå det. Jag har försökt förklara att vi, liksom alla myndigheter, måste förstå att vi har en situation där vi har den här gråzonen, men vad det innebär kan ingen av oss veta. Vi har försökt jobba med det här på ett säkert och bra sätt. Nej, jag kan inte säga att jag eller någon annan kan veta det.

All turbulens på din myndighet, intern kritik och anklagelser – tycker du att det var värt det?

– Anklagelserna får stå för dem. Det är väldigt tråkigt. Vi arbetar hela tiden med vår arbetsmiljö. Jag kan inte koppla ihop de två olika sakerna.

Vilka två saker?

– Om det ena är värt det andra. Det här är ett väldigt viktigt projekt. Jag är oerhört stolt och glad. Och för våra ukrainska kollegor är det ett stöd. Sedan är jag oerhört ledsen att de här frågeställningarna finns och vi kommer att jobba med dem. Jag vet att många här är väldigt glada och stolta, också. 

Yurii Savchuk, museichefen från Ukraina, är också på plats för pressen. Han säger att han är ”very happy about the exhibition”.

– En skiss, förändringar, diskussion. Så är det alltid när man gör en utställning. 

”Korsvägar: Sverige-Ukraina genom 1 000 år” öppnar för allmänheten på Armémuseum, Stockholm, den 22 februari 2024. Den visas i minst ett år.