Kriget mot barnen

20 december 2023

Av alla svåra stunder jag har genomlevt under dessamånader av krig var tillfället då denna flicka anlände något jag inte kan glömma. Mina ben bar mig inte när jag såg henne kippa efter andan, och såg godiset, fortfarande fast i hennes hand som var fläckad av blod. Jag kommer aldrig att glömma när hon bars till bårhuset. Godiset föll vid mina fötter på det bloddränkta golvet. 

Jehan Kawera

29 januari 2024

Jag tog den här bilden vid gränsen under min första dag i Rafah, efter att jag hade flytt från Khan Yunis. Jag såg barn som gungade i elkablarna. De verkade glada, och det chockade mig. Elkablarna hade dödats som så mycket annat; här skänkte det ändå den här glädjen. 

Ismael Abu Dayyah (Instagram: @ismaelabudayyah)

7 november 2023 

Den här lilla flickan drogs fram ur rasmassorna, hennes cancerdrabbade mamma var vid hennes sida. Båda hade allvarliga skador, frakturer, blåmärken och sår över kropparna – orsakade av rasmassorna från deras eget hem. Båda levde när de drogs fram, men jag kan inte berätta för er om någon av dem lever idag. 

Mohammed Zaanoun (Instagram: @m.z.gaza)

10 januari 2024

Ibrahim är tolv år. Han träffades av en stridsvagnsgranat i skolan där han och andra hade sökt skydd. Han förlorade sin högra hand. Han är ett barn som vilket barn som helst. Ett barn som vill leka. Ett barn med en amputerad hand… som vill leka. Det här är mitt första krig som bildjournalist. Jag är 22 år gammal, dedikerad till miljöfrågor och humanitärt arbete. Jag bodde tidigare i Jerusalem och besökte då och då Gaza. Jag besökte och bodde på olika platser, och livet var bra. Jag hade inte förväntat mig att uppleva något sådant här i mitt liv. Som människa lever jag i ett krig och som journalist så rapporterar jag om ett krig. Rädslan dominerar alltid eftersom det inte finns något som skyddar mig, varken som människa eller som journalist. Jag föreställer mig alltid att om jag bodde i ett annat land än det jag lever i, så skulle en person i min ålder gå på högskola eller göra volontärarbete, och han skulle vara i början av sitt liv. Han skulle tänka på kärlek, på livet, om hur han skulle bli lycklig, men det som har drabbat oss har gjort oss alla mycket äldre än vår ålder. Jag menar, våra största drömmar har blivit att bara få sova i vårt hus, eller att få återvända hem. 

Jehad Al Shrafii (Instagram: @jehad_alshrafi)

7 november 2023

Det här barnet drogs ut ur rasmassorna; han hade förlorat hela sin familj. Han grät hysteriskt, och medan jag tog bilden frågade han om och om igen efter sin cykel, och sa att den tillhörde någon annan. Oskuldsfullheten och sorgen, att han tänkte på cykeln utan att helt ta in vad han varit med om, drabbade mig hårt. 

Khaled Belal (Instagram: @belalkh)

25 januari 2024

Före kriget brukade jag ta bilder av allt som var vackert, men dessa vackra bilder har förvandlats till bilder av sorg och smärta. Jag genomlever varje bild jag fotograferar en stund, jag erfar vad som händer i det fotot. När jag tog bilden av barnen som åt mat på gatan kunde jag inte sluta tänka på att de en gång levde härliga liv i sina hem. Jag är en mamma. Min son genomlevde två månaders krig i Gaza. För att hålla honom säker skickade jag honom till familjemedlemmar i Förenade Arabemiraten tills kriget skulle vara över. Det var mitt svåraste farväl någonsin. Varje bild vi tar hemsöker våra hjärtan, och vi förmedlar hur våra liv ser ut genom objektivet, för att det är vårt enda sätt. 

Mariam Abu Dagga (Instagram: @mariam_abu_dagga)

24 december 2023 

Ett palestinskt barn som hade dragits ut ur rasmassorna bars till Nasser-sjukhuset. Vid sjukhuset kände hans faster igen honom och började skrika hans namn. ”Det är Diya’a, det är Diya’a...”. När hans syskon, mamma och pappa kom dit, deras smärta var oförglömlig. Han hade lämnat deras hem för att hämta ved som de behövde för värme när han dödades i en flygattack. 

Khaled Belal (Instagram: @belalkh)

5 november 2023

Mohamed El-Aloul är kameraman för Anadolus nyhetsbyrå. Han är min vän. Vi har spenderat mycket tid tillsammans, och vi har också ofta rapporterat tillsammans från kriget. Fyra av hans barn dödades i en flygattack. Han fru skadades allvarligt. När han hörde vad som hade hänt hans familj, det var tidigt på morgonen, var vi tillsammans på sjukhuset. Vi tog oss till bårhuset i Al Alqsa. Jag kände hans barn. Allt jag kunde göra var att vara där med honom, och gråta. 

Mahmud Hams (Instagram: @mahmudhams)

10 november 2023

Ett intensivt bombardemang av Gaza City tvingade tusentals palestinier på flykt från sina hem. När jag tog den här bilden kom jag ihåg min farfar som berättade för mig om al-Nakba [”katastrofen” 1948] och hur han tvångsförflyttades. Jag började gråta. Min farfar gick bort 2002, och jag såg hans berättelse i alla sina detaljer: barnen, kvinnorna, maten, och tillhörigheterna som de bar med sina hjälplösa händer. Det var exakt så som min farfar hade beskrivit det för mig, och jag bröt ihop, med bitterhet och smärta i mitt hjärta. 

Ahmed Zakot

24 februari 2024 

De här barnen står vid en ”tekiah”, en plats där mat delas ut, i Rafah, precis intill skolor som omvandlats till internflyktingläger. Flickan skrek på en man som delade ut mat för att få hans uppmärksamhet innan maten tog slut. Det dröjde inte länge innan maten tog slut. 

Yasser Qudih (Instagram: @yasser.pix84)

7 januari 2024

Vi brukade sova vid Nasser-sjukhuset. Vi vaknade tidigt på morgonen och tog oss till bårhusområdet för att dokumentera dödsoffren. En morgon sa en familj farväl till den här unga flickan. Det var en skoningslös scen. Det var över 35 kroppar i bårhuset den dagen. Hon, liksom de andra, lades i en svart plastpåse och bars iväg till begravningsplatsen. Inget foto kan någonsin beskriva hur det här känns. Vi ser dessa scener dagligen, och det är utmattande. 

Ismael Abu Dayyah (Instagram: @ismaelabudayyah)

19 oktober 2023 

Jag kommer inte att glömma barnen på sjukhusen… som väntar på sin tur att få vård på sängar utan sänglakan. Sjukhus som saknar utrustning, mediciner, allt… med ett ständigt flöde av barn som dras ut från rasmassorna från sina hem, som gråter och darrar av rädsla och från sina allvarliga skador, och ofta utan sina mammor och pappor. 

Samar Abu Elouf (Instagram: @samarabuelouf)