Aron Verständig: ”Jag skulle aldrig ursäkta Netanyahu”

Stockholm glittrar och grönskar som staden ska göra när vår blir sommar. Vissa har privilegiet att förlora sig i den yran, glömma kriget. Andra lever med det. Och har så gjort mer än 600 dagar. En till synes evig konflikt som vridits bortom allt förstånd, med en startpunkt i terrorstormen den 7 oktober 2023, med Israels pågående massdödande – 54 000 människor – och Hamas fortsatta vägran att släppa gisslan och sitt anspråk på Gaza. Fråga en svensk exilpalestinier. Kriget är uppslukande, uppslitande. Fråga en svensk jude. Men vad har den med kriget att göra? Absolut ingenting. Men samtidigt allting. 

Kriget är verkligen här. Det brände bort nyanserna. Det kom med extrem polarisering, krav på kollektivt avståndstagande och tilltagande fallenhet att se judar – alla judar – som kopplade till staten Israels bomber mot skolor, sjukhus och tältläger, det vill säga medskyldiga till kriget som snart bara Benjamin Netanyahu, och Alice Teodorescu Måwe (KD), bedyrar är en väl avvägd och legitim försvarshandling.