– Det beror inte på att jag är dum i huvudet, det beror på att jag bara kan se med ett öga och då är det svårt att hålla koll på allt. Jag vågar inte utforska så mycket utan kör alltid samma rundor, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Skadan fick han som fyraåring i Somalia. Han och hans familj levde som nomader i den somaliska öknen, långt från civilisationen. En dag när hans föräldrar rest den långa vägen till närmaste by, var han ute och lekte med familjens kameler tillsammans med sin kusin.
– Jag tog en pinne och slog lite lätt på en kamel för att den skulle flytta sig, men pinnen kom tillbaka och träffade mig i ögat, säger han.
Det blödde från ögat och Suldan Hassan behövde sjukvård. Men hans föräldrar kom tillbaka från byn först på kvällen så han fick vänta.
– Vi hade ingen bil så när de kom fick pappa gå tillbaka till byn och hyra en, säger han.
Först efter två dygn kunde han få vård. Men då hamnade han hos en läkare som senare skulle visa sig inte vara någon riktig läkare.
– Det gick åt skogen. Han hade bara gått gymnasiet någonstans, men opererade ändå mitt öga. Han hade inte de kvalifikationerna.
Näst snabbast i Europa
Trots sitt synproblem har Suldan Hassan blivit ett av svensk friidrotts stora framtidsnamn när det kommer till medeldistanslöpning. Han har radat upp framgångar som juniorlöpare och är bland annat Europas näst snabbaste junior på 5 000 meter. Nästa år ska han ta klivet och bli senior, men han har redan satt avtryck även på den nivån. I fjol tog han hem silvret under terräng-SM på kort bana, vilket var hans första seniormedalj. Nu i slutet av måndagen ska han återigen springa terräng-SM, men mest som en uppladdning inför terräng-EM i Slovakien i december.
– SM känns bara som en bonus, EM är viktigare. Där vill jag vara på topp och kunna kämpa om de ädlaste medaljerna, säger han.
Suldan Hassan har bara hållit på med löpning sedan sommaren 2013, alltså i fyra år. Det är en rekordsnabb karriär från att aldrig ha stått på en löparbana till att utmana både Europaeliten och världseliten. Hans tränare Curt-Roland Ljung säger att Suldan Hassan är något unikt.
– Hans utveckling är helt sjuk, han spöar killar som tränat i hela livet. Jag menar att Suldan Hassan är den största talangen Sverige någonsin har haft, säger han.
Själv säger Suldan Hassan att hans talang kommer från tiden som nomad i Somalia.
– Där fanns inga barnvagnar, utan så fort man kunde gå fick man klara sig själv. Jag tror inte på allt det här med genetik, utan menar att min talang kommer från en helt annan livsstil där vi rörde på oss hela tiden, säger han.
”Betydde mycket för egot”
Att börja springa var aldrig någon självklarhet för Suldan Hassan. Han spelade i stället fotboll i Alingsås. Det var två lärare på högstadiet efter en skol-DM-turnering som mer eller mindre tvingade iväg honom att testa friidrott eftersom de såg att han hade talangen. Suldan Hassan var den där killen på högerkanten som aldrig slutade springa trots att kamraterna tröttnat för länge sedan.
– Jag hade ingen fotbollsteknik, men jag hade ett löpsteg och det såg de.
Direkt under det första passet på Slottsskogsvallen kände Suldan Hassan att han hamnat rätt. Han hängde på Ullevilöparen Abdikadir Abdi och kände att han hade kapacitet att följa med.
– Jag hängde med honom i tre varv utan att ha tränat löpning alls. Då visste jag att det fanns något där.
Bara efter knappt tre veckors träning sprang han sitt första lopp på 800 meter. Det blev en enkel seger. Självförtroendet rusade i topp.
– Folk berömde mig, sa att jag var en talang och det betydde mycket för egot, säger Suldan Hassan.
Att det sedan bara blev brons under ungdoms-SM taggade honom att satsa vidare för att ta guldet nästa gång.
På nolltid lyckades Suldan Hassan konkurrera ut löpare som lagt ner hela sina liv på löpningen. Han slog löpare som tränat dubbelt så hårt som honom, men trots det menar han att det aldrig varit tal om någon avundsjuka från andra.
– Jag har aldrig stött på några sådana konflikter. Jag har blivit vän med de flesta. De stöttar mig och tycker bara att det är kul och vill att jag ska träna mer så att jag når eliten, säger han.
Suldan Hassan kom till Sverige och Alingsås i februari 2009. Han var elva år gammal då och fick i det närmaste en chock eftersom livet här var så otroligt annorlunda mot det i Somalia. Det var kallt och mörkt samtidigt som människorna hade en helt annan livsstil. Men han fastnade snabbt för det och började se en framtid.
– Det kändes snabbt som att man kunde sätta upp långsiktiga mål här. Jag drömde om att börja plugga, i Somalia fick man bara tänka på att klara sig för dagen. Där var det ingen som funderade på vad man skulle göra i nästa vecka, säger han.
Saknade rörligheten
Suldan Hassan menar att en viktig nyckel till att han nått så pass långt idrottsmässigt redan är att han lärde sig det svenska språket snabbt.
– Jag hade tur och hamnade i Alingsås där det nästan bara bodde svenskar. Jag var tvungen att prata med dem, säger han.
Efter den första tiden i Sverige kände Suldan Hassan att det han saknade från sitt hemland var den rörliga livsstilen.
– Jag började gå upp i vikt. Det var några i skolan som gick i fotboll och som frågade om jag ville följa med. Jag gick på en träning och tyckte att det var kul och fortsatte för där fick jag umgås med ännu fler svenskar, säger han.
Just nu går Suldan Hassan till olika ögonläkare för att se vad som går att göra åt hans skadade högeröga i efterhand. Hans förhoppning är att han en dag ska kunna se på båda sina ögon. Även om han klarar av att leva med bara ett öga, så menar han att det ligger honom i fatet i löpningen.
– Jag är helt säker på att jag förlorat två medaljer på det, bland annat ett guld på NM. Jag ledde på upploppet, men såg inte att det kom en kille på bana tre. Jag försökte reagera, men det var för sent, säger han.
