BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En av spelarna i det jämtländska skrällgänget är Hosam Aiesh, 22. Han är uppvuxen på Karl Johansgatan nära Chapmans torg i Majorna och han är fotbollsfostrad i Azalea BK.
– Det ska bli skitroliga matcher. Arsenal är ett lag jag har kollat på sedan jag kvar liten knatte. De har haft många stora spelare genom åren och har många stjärnor nu också. Det känns riktigt roligt och jag är väldigt stolt över vad vi har gjort som lag och vad jag har gjort som individ.
Östersund vann svenska cupen förra våren. Det gav en kvalplats till Europa League, som är den näst största europeiska klubblagsturneringen. Hela vägen från kvalet till slutspelet har det rödsvartrandiga laget skrällt. Bland annat genom att slå ut storlag som turkiska Galatasaray, grekiska PAOK och Hertha Berlin.
”Speciell klubb”
Östersunds resa till toppen har varit ovanlig. Hosam Aiesh pekar på några av framgångsfaktorerna och saker som gör att klubben sticker ut.
– Östersund i sig är en väldigt speciell klubb på många sätt. Bara att staden Östersund ligger där den ligger gör den speciell. Det var 20 minus ute när vi tränade häromdagen. Bara en sån sak! Haha. Klubben låg i division två för sex eller sju år sedan. När tränaren Graham Potter kom från England förvandlade han det omöjliga till det möjliga.
Hur då?
– Det är som när man står vid ett träd och handplockar de bästa äpplena. Det är så han har arbetat. Graham har sett potential i mig och andra spelare som kanske inte riktigt har fått chansen på andra ställen. Han har en grym fingertoppskänsla. Men det är också mycket jobb bakom, och saker och ting har fått ta tid.
Även Hosam Aieshs resa har varit intressant – från de första målen och fotbollsdrömmarna på Karl Johanstorget, Maj-vallen och Dalens grusplaner vid Slottsskogen till allsvenskan och Europa League.
– Min tid i Azalea var lite upp och ner och jag spelade i flera olika klubbar samtidigt. Jag var i Gunnilse ett tag och Göteborgs FF också, men när det var dags att bestämma sig för ett lag så gick jag till Häcken och stannade där. Jag gjorde min allsvenska debut där.
Till Häcken som 14-åring
Han var 14 år när han började spela i Häcken, men det blev bara en allsvensk match för Hisingsklubben.
– När jag hade sex månader kvar på kontraktet sa Häckens sportchef Sonny Karlsson att det fanns två lag som ville låna mig. Varberg var det ena och Jönköping det andra. Det var enklast att vara kvar på västkusten, och jag slapp flytta. Jag gjorde det bra i Varberg och Östersund hörde av sig. Då valde jag dem – och det ångrar jag verkligen inte.
Den allsvenska säsongen startar i april. Dessförinnan är det gruppspel i svenska cupen. Men först av allt väntar alltså dubbelmötet med Arsenal.
– Vi är inte mätta. Det ska man aldrig vara. Ska man nå sina mål måste man våga. Det var samma när vi slog ut Galatasaray. Vissa lag hade kanske blivit mätta där, men det blev inte vi. Samma sak när vi blev klara för Europa League. Där hade många kanske tänkt att: ”shit, vi får spela sex matcher i Europa League.” Och så hade de blivit mätta. Men inte vi. Vi tänker att vi ska slå ut Arsenal. Det är vårt enda mål.
Aiesh har spelat ungdomslandskamper för Sverige, men har också palestinskt medborgarskap.
– Jag har inte varit med det palestinska landslaget ännu. Jag skadade mig förra året och missade den landskamp jag blev uttagen till. Nu är jag tillgänglig för både Sverige och Palestina.
Speciell situation i Palestina
Det finns flera spelare i allsvenskan med mer än en nationalitet. Inte minst i Östersunds trupp där Saman Ghoddos, Brwa Nouri och Sotirios Papagiannopoulos samtliga har varit i diskussioner med både den svenska landslagsledningen och andra länder. Ghoddos och Nouri har valt att spela för Iran och Irak medan Sotirios – som också kan spela för Grekland – var med det svenska landslaget på vinterturné i januari.
– Det är en väldigt speciell situation i Palestina, med kriget som pågår där, säger Hosam Aiesh. Jag känner en väldigt stor kärlek till det landet och jag vill ge tillbaka till Palestina. Jag tänker framför allt på alla barn som växer upp och lever i det otrygga samhället och hör bomberna på nätterna. Kanske kan jag komma dit och tillföra något och ge en del glädje till alla palestinier. Samtidigt har jag fått mycket av Sverige också och det är här jag har vuxit upp. Jag känner en enorm tacksamhet till det här landet.
Vad önskar du för 2018?
– Jag ser verkligen fram emot den här säsongen. 2017 visade vi för oss själva och alla andra att vi är ett av Sveriges bästa lag och att vi kan slå vem som helst. Vi kan göra väldigt mycket i allsvenskan, i cupen och Europa. Mitt mål är att vinna allsvenskan. Det tror jag verkligen att vi kan med det spelarmaterialet vi har, men vi måste också vara ödmjuka. Då kan vi gå hela vägen.
