Hela vägen från botten till de högsta höjderna

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

En sträckt högerarm och ett skrik. Sedan knutna nävar och ytterligare ett vrål.

Hoppet i Uppsala för tre veckor sedan innebar att Melker Svärd Jacobsson klarade kvalgränsen för inomhus-VM i Birmingham. På söndag hoppar han sin första stora internationella mästerskapsfinal.

Bakom de där vrålen i IFU Arena fanns mer än bara en ung idrottsman som gjort sitt livs högsta hopp.

Hösten 2016 var Melker, som han själv uttrycker det, ”nere på botten av allt”.

– Jag orkade inte göra något alls. I stort sett låg jag i sängen och sov 16 timmar om dygnet. Det krävdes väldigt mycket ansträngning för att klara av smågrejer. Bara att gå ut och gå var jättejobbigt. Jag grät jätteofta.

Hamnade i depression

Han var 22 år och hade haft en sommar av besvikelser. Under EM i Amsterdam hade det gått bra i kvaltävlingen. Men höger hälsena var stel och Melker vågade inte hoppa i EM-finalen. Han var rädd att skadan skulle förvärras inför OS i Rio de Janeiro som han redan blivit uttagen till.

Men hälen läkte inte, och OS-äventyret rycktes bort. Melker Svärd Jacobsson hamnade i en depression.

När du mådde som sämst – trodde du att ditt liv som elitidrottare var slut?

– Just då tänkte jag inte alls på att kunna hoppa stav igen. Jag satte ribban på att kunna leva ett normalt liv och inte må dåligt. Att kunna uppskatta grejer i livet generellt. Då tänkte jag inte alls på friidrotten. Det var verkligen jättelångt borta.

Hur har det varit att ta sig vidare från skador och psykisk ohälsa?

– Rent fysiskt har det varit en ganska normal återhämtning. Jag hade problem med en hälsena och lårets baksida. Det tog den tid det brukar att läka. Men psykiskt har det varit jäkligt kämpigt, säger Melker Svärd Jacobsson och fortsätter:

– 2017 gick väldigt mycket upp och ner trots att jag var skadefri. Det berodde på att jag mådde dåligt psykiskt. Det har varit små steg framåt och sedan ett jättekliv tillbaka. De sista två åren har tagit väldigt mycket på mig. Men jag har fått mycket hjälp på den fronten, framför allt från Henrik Gustafsson (idrottspsykologisk rådgivare på Sveriges 0lympiska kommitté).

Började plugga till läkare

Samtidigt som Melker kämpade för att orka leva ett vanligt liv igen kom han in på läkarlinjen i Göteborg. Trots att han ännu inte var helt frisk från depressionen började han läkarstudierna i januari 2017.

– Det är jäkligt tufft att komma in så jag var tvungen att ta chansen när den kom. Det krävdes extra energi i början, men jag har klarat det och är nu inne på tredje terminen. Skolan har gjort att jag har fått tankar på annat, och jag har upplevt det som jätteskönt att släppa träningen.

Hur räcker tiden till för att vara både läkarstudent på heltid och stavhoppare i världseliten med enorm träningsmängd och tävlingar i olika världsdelar?

– Det gäller att vara jäkligt disciplinerad med pluggandet och träningen. Livet blir väldigt strukturerat. Det blir ju bara plugg och träning i princip. Det finns inte så mycket tid till något annat.

På söndag eftermiddag hoppar Melker Svärd Jacobsson VM-final i stavhopp i Arena Birmingham.

– Det ska bli kul. Jag har inte satt något resultatmål, utan jag vill komma dit och köra min grej. Jag vill göra precis som jag har gjort tidigare under säsongen. Då vet jag att det har gått jäkligt bra, och jag känner mig ganska trygg i det. Jag tänker alltid på samma detaljer i hoppet och lägger fokus på det just när jag ska hoppa. Och när jag inte hoppar ska jag försöka slappna av och ta in allt runtomkring.