På psyket håller de ibland korta kurser i medveten närvaro. Det berättade en kompis för mig som själv legat inlagd på USÖ:s psykiatriska avdelning för att hon har haft det svårt psykiskt. Då och då erbjöds aktiviteter för patienterna. En eftermiddag kom två personer i pigga, rosa piketskjortor och bjöd in dem till en stund av mindfulness. De fick sitta på stolar och piketskjortorna talade till dem med lugna röster. De sade: var här och nu. Känn din kropp och din andning. Sedan sade de: Du är värd den här stunden av avslappning. Då började en dam gråta, först bara lite stillsamma tårar, sedan hulkningar, sedan skrik så att hon fick bäras ut av personalen. Min kompis satt kvar och försökte på alla sätt att inte vara här och nu.

Idag är det söndag. Det är i mångt och mycket som en vanlig söndag. Jag är lite bakis, till exempel. Men det rinner av mig, något annat tar över. Jag är spänd, inför i kväll. Vi ska ha en valvaka här i mitt lesbiska kollektiv. Vi blir nog rätt många. Kanske kommer hon också. Jag hoppas hon kommer. Men det är ju inte det viktigaste, nej. Det är ju inte det jag ska tänka på. Nej det är ju det här att det är något i luften, något som förhoppningsvis håller på att förändras. Jag försöker smaka på det, ta in det, jag tror att jag gör det. Eller är det placebo? Jag vill känna. Jag skäms för att jag måste känna efter om jag verkligen känner. Glöden, viljan, kampen.

Närmar sig nivån under pandemin – ministerns svar: ”Arbetslösheten är för hög” 

Utan självrannsakan räcker kraven på techjättarna inte långt – ätstörningar och utseendehets är sedan länge en del av vår kultur.

Inflationen är ständigt närvarande i politiken.

Och det är tuffa besked för de rödgröna.

Ett land med låg BNP har mindre kraft att förstöra, men också mindre kraft att lösa problem med.