Reportage.

2013-12-29 00:00
"Vi marscherar i tystnad för att göra våra röster hörda" - Subcomandante Marcos. Bild: Ragnar Wernstedt
"Vi marscherar i tystnad för att göra våra röster hörda" - Subcomandante Marcos. Bild: Ragnar Wernstedt

Zapatisternas comeback

På nyårsdagen är det exakt tjugo år sedan zapatisterna inledde upproret mot den mexikanska staten. Den karismatiske ledaren Subcomandante Marcos älskades av världens medier men plötsligt tvärdog intresset. Vad hände egentligen med zapatisterna? Av en slump hamnade ETC:s reporter Ragnar Wernstedt mitt i rörelsens återfödelse.

Det är oväntat kallt på San Cristobal de las Casas gator. När jag kommer fram till det, vanligtvis tomma, torget stöter jag på fyra människor med rånarluvor. Innan mina tankar springer iväg ser jag hur de fyra personerna följs av ett led med ytterligare tusentals människor, alla maskerade. De är tysta, men jag förstår att de har något viktigt att säga.

De 8 000 maskerade demonstranterna skapar en konstig men mäktig känsla på det regntyngda torget. Jag frågar en kvinna vad det är som händer. Hon svarar att de är zapatister, ”de har gått hela natten och morgonen från sina byar för att väcka regeringen och världen”.

Först långt senare kommer insikten om vad jag bevittnat. Den tysta demonstrationen var det första steget för zapatisternas långa väg tillbaka. Nu är rörelsen starkare än någonsin. För att förstå vad som egentligen hände måste vi gå 20 år tillbaka i tiden.

Väpnat uppror

När 1994 bara var en halvtimme gammalt marscherade Zapatistarmén för nationell befrielse (EZLN) in i flera av Chiapas större städer där man startade ett väpnat uppror mot myndigheterna efter 500 år av förtryck. Det var också en protest mot att Mexiko precis anslutit sig till det amerikanska Nafta-avtalet, ett frihandelsavtal som skulle inskränka småböndernas möjligheter.

3 000 beväpnade zapatister intog San Cristobal de Las Casas och sex andra samhällen i delstaten Chiapas. Då meddelade man den mexikanska regeringen att nu får det vara nog, Ya Basta! Meddelandet gick ut till resten av världen via internet, en kanal som skulle bli nog så viktig för zapatisterna.

 

Den mexikanska regeringen svarade med kraft och det dröjde inte många dagar innan de 70 000 regeringssoldaterna hade tvingat ut zapatisterna i djungeln.

I Chiapas finns värdefulla naturtillgångar som skog, vattenresurser, olja, silver och bördiga marker som är attraktiva för internationella storföretag. Den mexikanska regeringen var alltså inte sugna på att ge upp några arealer.

Till regeringens stora glädje ökar också turismen i området, som förutom naturillgångar också bjuder på mycket vacker natur. Turismen har varit ett sätt för regeringen att flytta makten över marken från bönderna till turisterna, samtidigt har de inte kunnat bete sig hursomhelst i turisternas närvaro, vilka har kommit att fungera som ett slags sköldar. Men ursprungsbefolkningen vill inte servera öl till vita turister, de vill bruka sin jord.

Mexiko har skrivit på FN:s deklaration om ursprungsbefolkningens rättigheter, något man har svårt att leva upp till. Rätten till mark och territorium är snarare något som zapatisterna fått strida för. Ursprungsbefolkningen löper också högre risk att utsättas för brott och de får sällan tillgång till advokater som kan deras språk.

Subcomandante Marcos

Den mystiske ledaren Subcomandante Marcos, eller Delegado Cero (Delegat noll) som han senare kommit att kalla sig, har blivit en symbol för moderna revolter och ses i vissa kretsar som en ny Che Guevara. Han är egentligen ingen ledare, utan mer av en talesperson för en platt organisation som egentligen styrs nerifrån, av folket i byarna. Till skillnad från resten av zapatisterna är Marcos inte maya, han tros komma från en intellektuell bakgrund och vara välutbildad själv. Regeringen säger sig vara säkra på att hans egentliga identitet är Rafael Guillén, en filosofilärare från Mexiko City.

Marcos har blivit en central ledargestalt. Med sina poetiska kommunikéer, pipan i munnen och rånarluvan som fortfarande (enligt vissa) hemlighåller hans identitet har han lagt ett romantiskt skimmer över hela zapatiströrelsen.

I Sverige översatte tidningarna hans poetiska texter till svenska och publicerade dem i sin helhet, trots att han var en beväpnad gerillaledare. Kaffe, odlat i zapatistiska kooperativ gick att köpa och i tidningarna exotifierades ofta ”bönderna” och ”indianerna” som gjorde uppror.

Lågintensivt krig

Ett krig där zapatisterna redan hade charmat medierna och omvärlden var inget den mexikanska regeringen ville ge sig in i, därför försökte man istället skapa sprickor bland ursprungsbefolkningen genom att muta fattiga män och ge dem vapen. Sedan har man kunnat skylla på interna stridigheter.

På väg till San Cristobal de las Casas passerar vår buss flera bilar med militärer. De bär också rånarluvor men har, till skillnad från zapatisterna, maskingevären i högsta beredskap. Den mexikanska regeringens strategi har sedan upproret varit att bedriva ett lågintensivt krig med militär närvaro och paramilitära grupper som härjar i Chiapas. Armén har dessutom läger utplacerade i zapatisternas område.

– Dessutom finns det civila grupper i Chiapas som stöder regeringen och som trakasserar zapatisterna, säger Mary-Ann Tenuto som besökt Chiapas sedan 1994, varifrån hon rapporterar för Chiapas Support Committee.

Mycket av rapporteringen från Mexiko har handlat om drogkriget i norr, men även i söder pågår ett krig. 1997 spårade trakasserierna ur då en paramilitär grupp sköt ihjäl 45 människor i byn Acteal. Många av dem var kvinnor och barn.

Det är inget klassiskt krig där två parter skjuter på varandra, men det är en ständig strid om landområden och regeringen ger bort land som zapatisterna bor på till de som stöder regeringen, vilket leder till stridigheter.

Maktskifte gav nytt hopp

Efter sjuttio år vid makten förlorade PRI (Revolutionära institutionella partiet) valet år 2000. PAN (Nationella aktionspartiet) vann valet och med presidenten Vincente Fox hoppades många att zapatisterna skulle bli mer respekterade. Men förändringen uteblev, och 2012 återtog PRI makten.

– Det är samma gamla parti som Zapatisterna gjorde uppror mot, ingen kärlek är förlorad dem emellan sedan dess, säger Mary-Ann Tenuto.

Världens intresse för zapatisterna har svalnat de senaste åren och många har trott att rörelsen sakta dött ut. 2011 samlades dock tusentals zapatister i San Cristobal de las Casas för att ansluta sig till landets protester mot det pågående knarkkriget i Mexiko. Men det var först för ett år sedan som zapatisterna verkligen gjorde sig hörda igen.

 

Vid demonstrationen i San Cristobal de las Casas var zapatisterna väl organiserade med kommunikatörer och nummerlappar på rånarluvorna. Bild: Ragnar Wernstedt

”Marscherar i tystnad för att göra oss hörda”

Den 21 december 2012. Jordens undergång, enligt mayaindianerna. Mexiko fylldes av västerländska hippies som samlades i djungeln för bombastiska domedagsfestivaler. Mayaindianerna då? De samlades på torgen i Chiapas städer för att demonstrera.

Mayaindianerna hade aldrig förutspått någon undergång, det var bara vad västerländska medier skrev. För mayaindianerna var den 21 december slutet på en kalender och början på en ny. Det var också ett utmärkt tillfälle att göra sina röster hörda då världsmedierna åter riktade sina blickar mot Chiapas.

– Återuppståndelsen av 40 000 diciplinerade zapatister, efter år av förtryck och försök att köpa dem en efter en, var en maktdemonstration och början på ett nytt politiskt projekt.

I mitten av torget står en röd pickup med en träbro över lastdelen. Där hänger en svart flagga med en röd stjärna och bokstäverna EZLN. Alla demonstranterna går över bron och höjer sina knutna nävar. Det enda budskapet som kommunicerades var en kommuniké som publicerades på EZLN:s hemsida:

”Hörde du? Det är ljudet av din värld som faller samman. Det är ljudet av återuppståndelsen. Dagen som var dag var natt. Och natten kommer vara dagen som är dag. Demokrati! Frihet! Rättvisa! /Subcomandante Marcos”

 

Starkare samhälle

Sedan demonstrationerna förra december har zapatisterna byggt sitt samhälle starkare. I byarna finns nu både sjukstuga och skola, La Escuelitas. Skolorna har kraftigt begränsade resurser, med slitna bänkar och improviserade klassrum. Lärarna har, liksom läkarna, ingen lön men tas om hand av samhället.

Fördelarna med de lokala skolorna är att lärarna pratar samma språk som eleverna och hierarkin är mer jämställd mellan lärare och elever. Där får eleverna lära sig om sin historia och sitt samhälle för att i framtiden kunna upprätthålla det.

På nyårsdagen är det 20 år sedan zapatisterna tog över städerna i Chiapas. Nu kommer man återigen samlas på samma torg, men den här gången utan vapen och med ett fungerade samhälle under uppbyggnad.

 

Zapatisternas tidslinje

1982 Mexiko hamnar i ekonomisk kris efter stora satsningar på olja och rasande oljepriser.

September 1983 startades Zapatistarmén för nationell befrielse (EZLN).

I början av 90-talet växer rörelsen med flera tusen medlemmar.

1 januari 1994: Zapatisterna gör sitt första offentliga framträdande genom att med vapen inta sju städer i Chiapas.

22 december 1997: 45 människor, många kvinnor och barn, massakreras i byn Acteal av en paramilitär regeringstrogen grupp.

2001: Via den nya föreningen Kinal (Då: Mut Vitz) går det i Sverige att köpa kaffe odlat från ursprungsbefolkningen i Chiapas. Samma år kommer också boken Från sydöstra Mexicos berg ut på svenska, skriven av Subcomandante Marcos.

21 december 2012: 40 000 zapatister samlas i Chiapas städer och visar regeringen att de är fler och starkare än någonsin.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Zapatisterna

Utgörs främst av ursprungsbefolkningen i Chiapas i södra Mexiko.

Namnet kommer från småbonden Emiliano Zapata som var en ledande gestalt i den mexikanska revolutionen 1910.

Kämpar för demokrati, autonomi, jämställdhet och bättre villkor för ursprungsbefolkningen, mayaindianerna.

Vill vara fria från regeringen, med egna sjukhus och skolor i ett självförsörjande samhälle.

Pratar Tzotzil och andra indianspråk och de flesta jobbar med jordbruk.

Platt organisation som styrs nerifrån byarna med direktdemokrati.

Subcomandante Marcos är talesperson för zapatisterna och har varit viktig för rörelsens medieuppmärksamhet.