Dramaten

Liv Strömquists satir vill bara vara smart

Publicerad 11 mars, 2024 (Uppdaterad 11 mars, 2024 )

”Liv och Död Strömquist” av Ada Berger och Liv Strömquist.

Bild: Ninja Hanna / Sören Vilks

Dagens ETC

Efter 59 spaningar om medelklassmänniskor som ojar sig över att de är deprimerade trots sina fina bostadsrätter, känns Liv Strömquists nya pjäs mest som att någon står och skriker ett avsnitt av ”En varg söker sin podd”.

”Liv och Död Strömquist” lider av samma problem som all satir i vår tid.

Teodor Stig-Matz

Text

Liv och Död Strömquist

Av Ada Berger och Liv Strömquist

Dramaten, Stockholm

Regi: Ada Berger

Scenografi, kostym: Daniel Åkerström-Steen

Koreografi: Philip Berlin, Ada Berger

Ljus: Jesper Larsson

Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir

Peruk, mask: Thea Holmberg Kristensen

Dramaturg: Irena Kraus

Skådespelare: David Book, Ana Gil De Melo Nascimento, Maia Hansson Bergqvist, Eric Stern, Sanna Sundqvist, Johan Ulveson

Speltid: 1 h 45 min utan paus

Liv Strömquist har ovanan att döpa de pjäser hon gör tillsammans med dramatikern Ada Berger efter sig själv. Förra gången hon skrev pjäs för Dramaten kallades stycket ”Liv Strömquist tänker på sig själv”, den här gången är det dags för ”Liv och Död Strömquist”.

Förmodligen är det här ett förfarande som hejas på av Dramatens marknadsavdelning. Tack vare sina seriealbum och poddar har Strömquist intagit en position i den svenska offentligheten som andra bara kan drömma om. Hon är konstnär som säljer, en person som når stora publikframgångar utan att tumma på sitt maktkritiska etos.