Redan ligger brottslighet, särskilt gängrelaterade skjutningar och narkotikahandel, högt upp när svenskar viktar politiska frågor mot varandra. Det som nu skett i Biskopsgården kommer att förstärka den trenden. Redan har många oskyldiga, även barn, fallit offer. Nu en polis, en uniformerad polis.

Den slutsatsen kan vi nog redan dra, alltså kopplingen till kriminella kretsar, trots att mycket fortsatt är oklart om vad som hände.

Mordet går rakt in i svensk debatt.

Partiledarna som nu står på kö för att uttala sig har rätt. Det här är en attack på samhället. Det här visar hur just samhället förlorat greppet om hela områden vars befolkning – hundratusentals svenskar – är utlämnade till ett parallellt, gränslöst våldskapital.

Det rimliga vore bred uppslutning, en ny nationell insats för att vrida utvecklingen, en total översyn av kedjan där varje länk måste vara solid: skola, arbetsförmedling, boende, socialtjänst, polisnärvaro.

Avgörande blir att partierna kan vara konstruktiva, trots pågående regeringskris, trots en valrörelse som redan är igång. Det betyder att fokusera på resultat, inte på populistiska utspel med annan agenda.

Som när Sverigedemokraternas propagandasatsning Riks genast klipper ihop ett grovt, kränkande klipp från brottsplatsen. Och sedan kallar Dagens ETC för ”polishatande” när vår medarbetare Max V Karlsson påtalar det uppenbart oetiska.

SD:s rättspolitiske talesperson Adam Marttinen efterlyser ”Europas mest intensiva utvisningspolitik” och hävdar att ”vårt land har allt för länge tillåtits köras i botten av ideologiskt förblindade regeringar”.

Ovärdiga inspel från ett ovärdigt parti.

Alla andra har följande att förhålla sig till, att omsätta i skarpa åtgärder:

En polis har skjutits till döds på öppen gata.

Exakt så illa är situationen, så långt har det gått.