Riksdagen är enig över partigränserna om att Sverige måste rustas, både militärt och civilt. Men det är inte alla partier som jublar.

Det väller in beställningar – men det är kamp om de anställda.

Varför ska EU bli en massiv militärmakt?

Borde vi inte ha lärt oss något av fallen da Costa och Thomas Quick? 

Fler kärnvapen i världen är inte avskräckande, utan gör att vi närmar oss apokalypsen.

En ny bok borde få politikerna att skämmas.

Efter den närmast farsartade vägen till medlemskapet borde vi ha en realistisk debatt om hur Nato påverkar oss.

De som hävdar att upprustning är enda vägen har minst lika mycket att svara på som de som pläderar för vapenvila, förhandlingar och fred.

Idag har fredstanken över huvud taget ingen plats i vårt allmänna medvetande. Upprustningsfest råder. De statliga stöden till olika fredsorganisationer har dragits in. Men det är fred, inte upprustning, som bygger trygga samhällen.

Militariseringen av våra medvetanden fortgår med oförtruten kraft. Vapenindustrin jublar. Fredsvänner kryper ihop. Klimataktivister oroar sig. Framtiden ställs in.

Det kan bli krig i Sverige, men ingen ska kunna något och vi behöver ingen sjukvård.

Storbritanniens premiärminister David Cameron berättade i veckan att 12 miljarder extra pund, nästan 160 miljarder kronor, ska satsas på landets försvar, bland annat för inköp av stridsplan. I somras skar samma regering ned välfärdsbudgeten med – just det – 12 miljarder pund.