Somar Al Naher: Världens sämsta fredsmäklare är Israel och Palestinas sista hopp

Blodspillan måste få ett slut. Två år har gått sedan Hamas den 7:e oktober 2023 attackerade Israel. Över 1100 människor dödades och omkring 240 togs som gisslan i en av de blodigaste dagarna i Israels historia.

Israels svar har i sin tur lett till det blodigaste angreppet i palestiniernas moderna historia. 

Omvärlden ställde sig bakom Israels rätt att försvara sig men det som sades vara ett krig mot Hamas har i själva verket blivit en kollektiv bestraffning av Gazas befolkning.

Netanyahus svar har överskuggat 7:e oktober. Hans högerextrema regering använder terrorattacken som förevändning att utplåna Gaza. 

Han hade kunnat förhandla om gisslan och ställa förövarna till svars. Men han valde en eskalering av våldet som satt hela regionen i gungning. Regeringen har adderat mer trauma för gisslans familjer och offren från 7:e oktober. 

Anledningen är att Netanyahu själv har mycket att vinna. Hans sköra koalition hålls ihop av kriget, och hans korruptionsmål har vid flera tillfällen skjutits upp.

I den meningen spelade Hamas attack honom rakt i händerna. 

Att stoppa kriget och överlämna gisslan borde vara omvärldens främsta prioritet nu. Men det räcker inte. Konfliktens grundorsaker måste få en lösning, både palestinier och israeler förtjänar att leva i trygghet och frihet.

Palestinierna har förvägrats sin rätt till självbestämmande ända sedan 1948, då deras stat aldrig blev verklighet enligt FN:s delningsplan. Sedan 1967 lever Västbanken och Östra Jerusalem under ockupation, medan Gaza hållits instängt under en blockad som fråntar människor friheten att leva ett normalt liv.

Europa hade kunnat vara en motor för fred, men visat sig pinsamt uddlöst. Både kriget i Ukraina och Gaza har blottlagt ett EU som inte står på egna ben utan alltid är beroende av USA.

I stället har man lämnat walkover till Vita huset och serverat Gaza på ett silverfat.

På många sätt är Donald Trump den sista på jorden som är lämpad att mäkla fred, men ironiskt nog är han kanske det bästa alternativet palestinierna och israelerna har.

Just nu ligger den så kallade fredsplanen på bordet som både Netanyahu och Hamas gått med på i stora drag. Punkterna rör bland annat vapenvila, frigivning av gisslan, israeliskt tillbakadragande och en internationell administration som ska leda återuppbyggnaden.

Problemen är många. Planen vilar tungt på externa aktörer – främst USA och Gulfstaterna. I vanliga fall brukar en överenskommelse mejslas fram och förhandlas mellan de aktörer som berörs men här har det skett över huvudet på palestinierna och Hamas.  

Sådana lösningar riskerar att falla ihop när de inte är förankrade hos människorna som faktiskt påverkas.

Blir planen verklighet kommer både Hamas och Netanyahu tvingas avsluta kriget utan att någon sida kan hävda seger. 

Som Haaretz skriver i en analys ”Ett avtal om eldupphör och gisslan skulle också tvinga båda sidor att möta verkligheten – och visa hur stor klyftan är mellan alla löften de gett de senaste två åren och vad som faktiskt åstadkommits.” 

Att det är just Donald Trump som driver initiativet gör att det kan gå hur som helst. Hans drivkraft handlar om prestige snarare än verklig diplomati och konsekvent fredspolitik. På fredag utannonseras vem som ska få Nobels fredspris, Trump hoppas såklart att hans namn ska utropas. 

Ändå är detta ett av de mest omfattande initiativ som sett dagens ljus på många år, och att Qatar, Saudiarabien och Egypten är med i processen ger en regional tyngd som ökar hoppet.

Allt för många liv har spillts. Gisslan måste få komma hem, palestinierna måste få leva i frihet och värdighet.