Göran Greider: Vänstern måste våga fördöma eliter

Vad har hittills all denna enorma rapportering kring Epsteinfilerna lett till? Det som i omgångar kommit fram har chockat hela världen – men i vilken mån har det egentligen lett till politiska slutsatser? Människor i gemen har skakat på huvudet över det som framkommit om denne pedofil och miljardär. Men det stannar vanligtvis där: en våldsam upprördhet över norska kungligheter eller svenska profiler från Handelshögskolan.

Men det som hittills saknats är ett konstaterande av att detta ytterst handlar om konsekvenser av en totalt frisläppt kapitalism och allt vad det innebär när makt slungar upp de djupaste patriarkala och människoföraktande mönstren till ytan.

Att Epstein kunde utöva den makt han utövade har sin grund i de pengar han förvärvade. Han dog som en mycket rik man. Pengarna hade han skrapat ihop genom att förvalta andra miljardärers förmögenheter och ta betalt för det, placera tillgångar på börsen och utnyttja skattesystem som gjorde att han betalade försvinnande litet skatt. Och den som har riktigt gott om pengar har lättare att ta sig in i andra elitsfärer än de rent finansiella, såsom det norska kungahuset.

Pengar ger status. I slutändan var det den makt som strömmar från kapital och rikedom som gjorde det möjligt för Epstein att göra det han gjorde på en närapå industriell nivå.

Tyvärr har det blivit alltmer tydligt att denna skandalösa affär snarare tenderar att växlas ner till småmynt: Kronprinsessan Mette-Marits idiotiska flörtbrev till förövaren, eller norska diplomaters och f.d. statsministrars mellanhavanden med Epstein. Jovisst, det är sannerligen tunga skandaler. Men de rör inte kärnan i det som uppenbarats: Den enorma makt som strålar ut från ägandet av kapital.

När jag i media här och var deltagit i diskussioner kring Epsteinaffären har jag noterat att medierna verkligen allra helst vill tala just om de personliga haverierna och skandalerna, inte minst för det norska kungahuset, men långt mindre om just den frisläppa kapitalismens roll i allt detta och om den makt och status som enorma förmögenheter ger, förmögenheter som, i sista och första hand, kommer ur de alltmer ojämlika samhällena. Miljardärernas förmögenheter är folkets fattigdom.

Kanske är det till och med så att vänstern och socialister av olika schatteringar återigen är på väg att försumma det som bör kallas elitkritik. Kritik och fördömande av samhällseliter har länge varit ett kännetecken för högerpopulistiska krafter. Kritiken har då för det mesta verkligen kunnat avfärdas som konspirationsteorier. Högerpopulismens elitkritik har utöver det vanligtvis riktats mot en elit av politiker och mot kultureliten men nästan aldrig mot de ekonomiska makthavarna.

Vad är en elit? Svar: Aktörer som utövar makt som inte är transparent och gör det ovanför huvudet på breda folklager. En hel del teorier om eliter under det senaste seklet har tenderat att snarare legitimera existensen och nödvändigheten av sådana eliter och flera elitteoretiker har därför snarare slutat som anhängare av fascismen. Samtidigt har marxismens analys av eliterna ofta varit så svepande att den blivit meningslös. Där har det talats om de härskande klasserna, utan att det alltid gjorts skillnad mellan den specifika makt som kapitalägare, politiker och kultur- och medieeliter utövat och som står i ett komplicerat växelspel med varandra.

Vänstern måste hitta sätt att analysera och självklart gå till storms mot den globala överklassen och mot de samhällseliter som utövar makt i sina egna intressen och över befolkningarnas huvuden. Fördömandet av eliter får inte lämnas över till enfaldiga högerpopulister som aldrig fattar var samhällets tyngsta makt utövas.

Det krävs ett stort mått av vänsterpopulism i den politiska debatten för att hålla liv i den nödvändiga kapitalismkritiken. Fallet Epstein berättar för vanligt folk om den makt som utgår från ohöljd och okontrollerad rikedom och vad den åsamkar människor för skador.