Leo Vene: Strypt stöd till civila – fortsatt vapenhandel med Israel

Medan Benjamin Netanyahu startar ytterligare ett krig i Mellanöstern tar statsminister Ulf Kristersson (M) ett djupt andetag – och säger ”det är oacceptabelt”. 

Det skulle ta honom lite drygt 30 månader, över 50  000 döda och ett par månader långt totalstopp av nödhjälp till en svältande befolkning innan Kristersson med regering till sist förmådde kalla en spade för en spade. 

Samma Kristersson som så sent som i januari inte kunde säga om de bombade sjukhusen i Gaza var ett proportionerligt svar eller inte. Som ”inte sett några bevis” [för att attackerna utgör undantag från folkrätten] trots att sjukhus, skolor och tältläger bokstavligen stod i brand.

Sent ska syndaren vakna.

I slutet av maj skrev regeringen en debattartikel om hur man ”ökar pressen på Israel”, främst mot de extremistiska bosättarna på Västbanken (som alltså har härjat där i över 50 år, men bättre sent än aldrig, typ). Det låter såklart fint i teorin – men retoriken väger lätt. 

För om Israels strategi gentemot civilbefolkningen i Gaza kan liknas vid den tyska fotbollens ”gegenpress” – en aggressiv erövringspress – så har Sverige snarare parkerat bussen långt ner på egen planhalva medan man hoppas att domaren snart ska blåsa av matchen.

I praktiken fortsätter Sverige att pumpa in pengar i den israeliska krigsmaskinen. Det spelar liksom ingen roll hur ”djupt bekymrad” vår stackars statsminister är, när Sverige samtidigt byter vapen med Israel för flera miljarder.

Under det första året efter attacken den 7 oktober 2023 ökade Sveriges import av israeliskt krigsmateriel med 125 procent. Man tecknade ett miljardavtal med Elbit, den israeliska arméns huvudleverantör, och unnade sig nya israeliska vapensystem till ett värde av nästan 400 miljoner kronor.

Den som är med och finansierar våldet är en del av våldet.

Vi pratar alltså om ett land som, i skrivande stund, utreds för folkmord och krigsbrott i både Internationella domstolen (ICJ) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Och med just det landet gör Sverige miljardaffärer. Man behöver inte ens dra historiska paralleller med andra brutala regimer för att konstatera hur absurt det är.

Men det är inget undantag, utan går hand i hand med Sveriges nya kurs. Enligt den senaste rapporten från Inspektionen för strategiska produkter (ISP) ökade den svenska vapenexporten med 63 procent från 2023 till 2024, till hela 29 miljarder kronor om året. Det är nytt svenskt rekord.

Samtidigt har Sverige, som enda land i Europa, valt att inte återuppta stödet till Unrwa – den enskilt viktigaste humanitära aktören i Gaza, enligt alla som faktiskt kan något om humanitärt bistånd i området. Rent krasst väljer man att strypa stödet till civila – medan man investerar i teknik som används för att bomba dem. 

Ulf Kristersson skrev nyligen på X att han inte vill ”ta Mellanösterns konflikter till svenska gator och torg”. Men han tycks inte ha några större problem med att konflikterna fortsätter på deras egen mark. Den som är med och finansierar våldet är en del av våldet.

Det här handlar bokstavligen om liv och död. För varje uteblivet bistånd, och varje nytt vapen, ökar priset för dem som inte har något att skydda sig med.

Vill Sverige ha kvar någon som helst trovärdighet när man säger sig stå upp för folkrätten räcker det inte med bekymrade miner och diplomatiska piruetter. Då måste orden väga lika tungt som vapensystemen man betalat för.

Regeringen måste omedelbart avbryta alla militära avtal med Israel – och göra sitt yttersta för att freda inte bara svenska gator och torg, utan också de palestinska.