Hilda Berg: Män säger att Sverige är jämställt – ber sedan om bilder på min kropp

“Jag röstar på vilket parti du vill om du skickar bilder på dina bröst, no joke asså”

Så lyder ett av hundratals liknande meddelanden i min privata inbox på TikTok. Man skulle kunna tro att dessa män bara vågar uttrycka sin misogyna kvinnosyn i stängda chattar, men sexualiserandet av min 18-åriga kropp pågår även i kommentarsfälten.

Som när jag debatterade Ungsvenskarnas ordförande i Sverigedemokraternas mediekanal Riks och en användare påstod att jag säkerligen lät moderatorn komma åt min kropp i gengäld. Eller när SD-kopplade komikern Viktor Klemming menade att jag hade kunnat välja en mindre urringad tröja – så att män kan lyssna istället för att bara titta på mig.

Samtidigt som mina kommentarsfält svämmar över med sådana kommentarer finns ett stort antal nätkrigare som står fast vid att min feministiska kamp är helt värdelös – eftersom Sverige är så jämställt. Ibland kan det till och med vara samma män som står för båda typer av kommentarer.

Enligt killarna i mina kommentarsfält är sexismen ett importerat problem, något som den “rödgröna röran” ställt till med genom asylinvandringen under 2010-talet. Reinfeldt brukar väl få någon känga där också. De menar att Sverige inte är som andra länder, där kvinnor utsätts för konservativa påtryckningar.

Det antyds att jag som kvinna borde nöja mig med att vara född i ett land där jag i alla fall har lika villkor på pappret, för tänk hur mycket värre det skulle vara om jag befann mig i Iran? Den underliggande tanken är att feminister bör vara tacksamma för minsta lilla patriarkala uppoffring istället för att fortsätta kampen.

Men verkligheten är att i min generation tycker var tredje man att ”hans” kvinna bör lyda honom. Sverigedemokrater vägrar bestämt identifiera sig som feminister eftersom de anser att moderna feminister driver ”hatkampanjer” mot män. Som det kända uttrycket går, “när du är van vid privilegier känns jämlikhet som förtryck”.

Självklart känner jag en otroligt stor tacksamhet över att vara född i Sverige år 2007. Jag får klär mig hur jag vill, uttrycka mig hur jag vill och rösta på vem jag vill – om man bortser från sexismen från sverigedemokrater i kommentarsfälten som vill bestämma hur jag ska bete mig.

Det är klart att kampen måste föras för att befria kvinnor globalt – men hur ska jag kunna kampanja för kvinnlig rösträtt utomlands om jag inte först erkänner att det är samma underliggande kvinnosyn som genomsyrar patriarkatet världen över.

SD-männen vill att jag ska tacka och bocka för det jag tillåts göra och inte tro för mycket om min egen förmåga. De säger att mina 10 000 följare dras till min kanal på grund av min kropp, inte mina åsikter. Jag ska inte klaga när vuxna män har svårt att fokusera på vad jag faktiskt säger – jag väljer ju faktiskt en tröja som framhäver mina D-kupor.

Att jag är en jobbig “woke” feminist när jag påpekar hur mycket dessa män hycklar när Migrationsverket utvisar unga kvinnor till Iran. Då bryr sig nämligen inte längre SD-killarna sig om Irans kvinnor. Då är det inte längre Sveriges ansvar att agera som hela världens feminist.

Jag har alltid varit tjejen som direkt konfronterat misogyna kommentarer, något som aldrig gjort mig särskilt populär bland killarna i min omgivning. Nu som vuxen vet jag att detta är en del av spelreglerna för kvinnor i politiken, men det släcker inte viljan att sätta mig ner med varenda en av dessa män och trycka upp en skärmdump av deras nedvärderande kvinnosyn i deras ansikte. Sverige må ha kommit långt, men det är verkligen inte tack vare män som Klemming eller partier som Sverigedemokraterna.