Somar Al Naher: Israels krig mot journalister

Palestina har blivit en av världens farligaste platser för reportrar. I skrivande stund har nästan 200 journalister dödats i Gaza sedan 7 oktober 2023 i israeliska attacker. Enligt Committee to Protect Journalists är detta den dödligaste perioden för journalister sedan organisationen började föra statistik 1992.

Israel har också fängslat ett stort antal journalister, majoriteten palestinier, enligt Reportrar utan gränser. Det gör landet till världens tredje största fängelse för journalister – efter Kina och Burma. 

Siffrorna talar sitt tydliga språk, det är en skam för ett land som säger sig värna demokrati och yttrandefrihet.

I alla krig och konflikter försöker de stridande aktörerna kontrollera berättelsen för att vinna legitimitet. Auktoritära regimer gör det genom att tysta och hota journalister. Men även demokratier med auktoritära drag försöker regissera bilden av sig själva. Vi har sett det i Turkiet. Och vi ser hur Trump straffar medier han ogillar genom att porta dem från Vita huset.

Sedan 7 oktober 2023 har den israeliska staten vägrat släppa in utländska journalister i Gaza. Officiellt av säkerhetsskäl, men den rigida hållningen skapar problem även för staten.

Som den israeliska analytikern Dahlia Scheindlin skrev i Haaretz:

”Normalt sett är konspirationstänkande varken hjälpsamt eller träffsäkert – men den här politiken ger onekligen intrycket av att sanningen försöker manipuleras i ond tro. Eller åtminstone att Israel har något att dölja.”

Hon menar att ”undanflykterna för att stoppa utländska journalister är förbrukade." 

Trots det kommer ändå bilder ut som vittnar om krigsbrott och brott mot mänskligheten. Och det allvarligaste: det finns starka misstankar om att israelisk militär medvetet dödat flera journalister.

På filmfestivalen i Cannes, som avslutades i helgen, visades dokumentären ”Put Your Soul on Your Hand and Walk” av den iranska regissören Sepideh Farsi. Filmen följer den palestinska fotografen Fatima Hassouna, som under 18 månader har dokumenterat vardagen i Gaza. Mindre än ett dygn efter att hon fått veta att filmen valts ut till Cannes dödades hon i ett israeliskt anfall.

Utländska journalister har ett viktigt uppdrag – att beskriva vad som händer på marken och att ge röst åt dem som saknar en. De är omvärldens ögon och öron. När det påstås att Hamas opererar under sjukhusen eller att israeliska soldater avrättat sjukvårdare och försökt dölja spåren, måste vi kunna undersöka det på plats. Vi måste tala med vittnen. Granska. Dokumentera.

Om vi inte släpps in blir omvärlden fortsatt utelämnade åt propaganda. Och alla famlar efter svar och vad som är sant och inte. 

Sedan krigsutbrottet har flera internationella mediehus försökt få in sina reportrar i Gaza. Men hittills har alla försök misslyckats.

Foreign Press Association (FPA) gick i slutet av 2023 till Israels högsta domstol för att häva beslutet. Staten hävdade att det var omöjligt att ta sig in fysiskt efter attacken den 7 oktober 2023 – och senare att journalisters närvaro skulle utgöra en säkerhetsrisk, både för dem själva och för militären. Domstolen köpte samtliga argument och avslog begäran.

Hösten 2024 gjorde FPA ett nytt försök, nu med stöd från det israeliska Journalistförbundet. Men Högsta domstolen har gång på gång skjutit upp frågan – senast nu i maj, för sjätte gången – utan att pröva den i sak.

Det här är inte unikt för just Israel. Men konsekvenserna är särskilt allvarliga. Många av de lokala journalisterna i Gaza gör ett fantastiskt jobb, men de är få, utsatta och saknar den infrastruktur som stora mediehusen har. Dessutom attackeras de lokala journalister från två håll, både av Hamas och Israel som vill styra vad som får synas.

 Att stänga ute fria medier är alltid en röd flagg. När det sker under pågående krigsbrott – och vad många kallar ett folkmord – borde det väcka ramaskri hos mediahusen.