Så gör man de stora pengarna oavsett om det handlar om smarta toaletter, mjukvara som gör att framrutan i bilen ser ut som i ett tv-spel med digitala instruktioner, eller en norsk smart vibrator som syncar ihop med Spotify.
Teknikbranschen är sedan länge ett fält fullt med folk höga på ångorna av omöjliga löften. På CES är det många av prylarna som aldrig kommer att lämna prototypstadiet och bli verklighet. Men istället för att se det som en egen självständig produkt i vakuum representerar de en vision av framtiden.
Den norska dildon är en spåkula som visar ett visst framtida tillstånd och utställarna har alla sina egna spåkulor. Sällan är det något annat än fattiga visioner där varje oproduktiv sekund, varje mänskligt ögonblick, kan och ska skalas av.
Det är också fotbojor: produkter som låser fast dig och samhällets riktning. Här är några produkter från årets CES:
– En smart kattlucka som inte öppnas om husdjuret försöker ta med sig ett byte in i hemmet. Företaget medger att katten bara kan släppa ner en mus på marken, låta dörren öppnas, och sen ta med sig bytet in.
– En smart toalett med E-bläck på locket. Prislappen är 10 000 dollar.
– En AI-styrd kundvagn som ger dig annonser på en liten skärm medan du styr runt på Ica. Vagnen scannar dina varor och ger dig rekommendationer på alternativa produkter, eller smalare varor, beroende på dina inställningar.
Vem fan vill ha fler annonser? Mer reklam? Och en kundvagn som skäller på dig?
Många nya produkter kommer med ett eget abonnemang, eftersom nätverkskopplade prylar kan behöva uppdateringar och service. Uppkopplingen kan innebära faror för den enskilda. I USA skrivs det nu om hur appar för smarta bilar har använts av våldsamma män för att kartlägga och övervaka sina partners.
Samtidigt som prylar och abonnemang och tillgång blir dyrare blir det vi faktiskt behöver sämre. Om du exempelvis tycker att det har blivit svårare att söka på Google är du inte ensam.
Internetgiganten har gjort flera förändringar i sina algoritmer för att premiera reklam och länkar som skickar dig till en sajt som säljer något. Även om du egentligen söker något helt annat. Det är sugifieringen av sökfunktionen.
I sin bok The Internet Con: How to seize the means of computation levererar Cory Doctorow en färdig strategi och vägplan för att bryta upp och slå sönder den maktkoncentration som det privata teknikmonopolet skaffat sig på allas bekostnad.
Ledordet för Doctorows vision är interoperabilitet och möjligheten för olika system att funka med varandra. I den bästa av världar kan det riva ner och blåsa hål i varenda litet konstgjort och inmurat teknikfängelse utklätt till att se ut som en gullig trädgård.
Tanken är att ersätta systemen som gjorde det möjligt för ett fåtal bolag att krossa eller köpa konkurrenterna för sitt alldeles egna vertikala monopol. För användaren innebär det att omedelbart släppas fri från låsta system, övervakning, prismanipulation, äckliga algoritmer och andra tekniksynder.
Det låter nästan för bra för att vara sant, hur ser världen ut utan ett evigt flöde designat för att fånga din individuella uppmärksamhet? Hur fint väder är det i spåkulan utan prylar?
