Enna Gerin: Här är SD:s hemliga plan inför 2026

Hela våren har jag gått runt med en olustig känsla. Har inte Sverigedemokraterna varit ovanligt passiva och tystlåtna på senare tid? Det är som att luften gick ur dem efter skandalen med Trollfabriken och det efterföljande debaclet i EU-valet 2024. Det första valet någonsin där Sverigedemokraterna backade. Partiledaren Jimmie Åkessons aggressiva respons på Kalla faktas avslöjanden och hans bisarra Trump-tal till nationen gick inte hem i stugorna. 

Nu kalibrerar partiet sina politiska strategier inför det kommande valåret 2026. Vad är det för planer de sitter och kokar ihop?

För något måste göras med tanke på hur dåligt det går för Tidöpartierna så här 15 månader innan valet. I SCB:s stora opinionsundersökning samlar de fyra blåbruna partierna bara 42,5 procent av väljarstödet, medan de fyra rödgröna oppositionspartierna får en klar majoritet på 55,3 procent. 

Det är inte bara opinionssiffrorna som pekar åt fel håll. Vi har urusel tillväxt, rekordhög arbetslöshet, ökande utsläpp, en konkursvåg och byggkris som biter sig fast och matpriser som fortsatt att rusa under mandatperioden. 

Fattigdomen i Sverige har fördubblats på bara tre år medan Socialstyrelsen nyligen larmade om att antalet vårdplatser minskar.

I riksdagens partiledardebatt den 11 juni gick oppositionen hårt åt Tidöregeringens många misslyckanden. Jimmie Åkesson såg rejält besvärad ut när Magdalena Andersson (S) kritiserade honom för att göra medicinerna dyrare för sjuka, för att stoppa förslaget om ett extra barnbidrag och för att slopa tillägget i bostadsbidraget – samtidigt som han sänker skatten för höginkomsttagare som sig själv med över 3 000 kronor i månaden.

Enligt en färsk mätning från DN/Ipsos, tycker bara 26 procent att regeringen gör ett bra jobb, medan nästan dubbelt så många – 45 procent – tycker att regeringen gör ett dåligt jobb. De missnöjda är mest kritiska mot just den orättvisa fördelningspolitiken, men också den otillräckliga miljö- och klimatpolitiken. Regeringens två starkaste frågor är å andra sidan hårdare tag mot brottslighet och minskad invandring. 

Om valåret domineras av frågor som rör ekonomi, välfärd och klimat blir det riktigt tufft för Tidöpartierna att vända sitt kraftiga underläge. Men om valet framförallt kretsar kring brottslighet, invandring och försvar är chanserna mycket bättre. Frågan som således har gnagt i mig: Vad har Sverigedemokraterna för ess i rockärmen som ska få valåret att domineras av ”sina” frågor?

Plötsligt hör jag det i förbifarten. Sveriges största islamofob, sverigedemokraten Richard Jomshof, sitter i detta nu och skriver en bok med arbetstiteln ”Islam”. I början av året avgick den skandalomsusade Jomshof som ordförande för riksdagens justitieutskott. Under våren har han bara varit en enkel riksdagsledamot och därför haft gott om tid att skriva på sin bok. Så klart ska boken släppas valåret 2026. 

Planen är uppenbar och det fungerade sist. Inför valet 2022 ledde de rödgröna partierna med god marginal och dagordningen dominerades av geopolitiska säkerhetsfrågor. Pandemin och kriget i Ukraina hade gjort Sverigedemokraterna allt mer irrelevanta. Plötsligt dök dansken Rasmus Paludan upp och skulle åka på en ”koranbrännarturné” genom Sverige. Enligt Expo var SD-kopplade sajten Samnytt Paludans huvudsakliga marknadsföringspartner i Sverige. Koranbränningar ledde till Påskupplopp och på valnatten firade Samnytts Kent Ekeroth och Simon Kristoffersson valsegern med att lägga upp en bild på Instagram där det stod: ”Korankravallerna gjorde sitt jobb. Dream team”.

Sverigedemokraterna är verkligen det politiska Sveriges one-trick-pony.

Jomshofs islambok fyller dessutom två funktioner. Å ena sidan, att likt Paludans koranbränningar provocera fram reaktioner som ska sätta de ”intoleranta” och ”våldsamma” muslimerna i valrörelsen mitt. Å andra sidan är boken ett medel för den extreme Jomshof att tvätta sin byk och återuppstå i den svenska offentligheten som en ”yttrandefrihetens” martyr. Snart får vi se om tricket fungerar.