Göran Greider: Ge oss ett kollektivtrafiksval istället för ett bensinval

Röster höjs för att tillfälligt sänka skatten på bensin, Socialdemokraterna kom med ett utspel för några dagar sedan. Och visst, det går att förstå: Trumps vanvettiga krig mot Iran har återigen uppenbarat hur svårt beroende världsekonomin är av oljan. Vi bebor en fossil civilisation. Protesterna mot detta krig är häpnadsväckande svaga, förutom hos Pedro Sanchez, och det verkar som att ingen ens hoppar till när Trump vill ha stöd från ”försvarsalliansen” Nato för ett folkrättsvidrigt krig som är ett anfallskrig.

Förra valet i Sverige, 2022, var mycket av ett bensinprisval. Och det kan gå så igen att priset vid pump blir den viktigaste frågan i detta val om Hormuzsundet förblir stängt en längre tid. Och jo, jag kan verkligen förstå rädslan för skenande drivmedelspriser; de kan komma att snabbt fortplanta sig genom hela ekonomin och mynna ut i skenande matpriser, hyror och annat. Det kommer att knäcka många, i synnerhet de som redan har det ekonomiskt tufft.

Men det som retar mig är att det finns en enorm, ständigt uppskjuten fråga i politiken: Kollektivtrafiken. Idag är det bara tjugofem procent av alla motoriserade resor som sker med kollektivtrafik – buss och tåg. Det är obegripligt att det aldrig blir en central sak i svensk politik att höja den siffran till exempelvis femtio procent eller helst långt mer. Det skulle innebära en enorm vinst för klimatet om fler resor skedde med buss och tåg istället för bil.

Jag brukar säga att Sverige skulle behöva ett kollektivtrafikval. Ett val där denna fråga är central. För central är den: Det skulle gynna inte bara klimatet utan också jämlikheten eftersom fler kvinnor utnyttjar kollektivtrafiken. Men det sker inte. 

I klimatpolitiska rådets senaste rapport – den sakliga och ganska byråkratiska rapport som Ebba Bush och Johan Britz otroligt nog menar är en politisk partsinlaga – konstaterar man att inte bara utsläppen från trafiken ökat, utan också att trafikens effektivitet har minskat: ”Den samlade bilden är därför att Sverige under senare år går mot ett mindre transporteffektivt samhälle”, heter det i rapporten.

Alltså: Det transporteras mer gods på vägarna som orsakar koldioxidutsläpp och kollektivtrafiken tillåts inte expandera. Sittande regering sa tidigt nej till ett färdmedelsneutralt reseavdrag som skulle gynnat kollektivresandet.

Det här är på många sätt den stora försummelsen i svensk klimatpolitik. Vi hade för länge sen kunnat se till att godstransporter flyttas från väg till en utbyggd järnväg och kollektivtrafiken i framförallt landsbygden kunde för länge sen ha byggts ut och förnyats.

På landsbygden är det ofta de kortare sträckorna fram till närmsta busshållplats som är problemet, det är det som gör att bilen blir så central. Det borde börja experimenteras med ständigt cirkulerande småbussar som fixar det där ofta vardagliga resandet för att handla något livsmedel man glömt eller uträtta ett viktigt ärende. På vårdcentralerna borde det finnas team som far ut till patienterna för enkla provtagningar, istället för att folk tar bilen dit eller spenderar nästan en hel dag på krångliga bussresor.

I ett län som Dalarna är det där väldigt tydligt: Förtroendet för kollektivtrafiken är extremt lågt. I praktiken yttrar det sig i så här: man sitter en halv dag och kollar hur buss- och tågresor ska kunna hänga ihop. Planerandet blir en börda. Och då vinner ofta bilen.

Sverige har haft årtionden på sig att fixa bättre kollektivtrafik och skapa en sammanhängande, statlig plan för detta, som inte beror bara på hur väl de enskilda regionerna – pressade av underskott – sköter sig. Istället mynnar försummelsen ut i panikartade och som det heter ”tillfälliga” sänkningar av bensinpriset – trots att dessa riskerar att bli permanenta och därmed missgynna klimatet och miljön.

Så ge oss för fan någon gång en valrörelse där den radikala förbättringen av kollektivtrafiken blir ett centralt tema!