Edgar Mannheimer: Donald Trumps maktövertagande är bara början

Jag lyssnade häromdagen till New York Times-podden, Ezra Klein Show, där juridikexperten Kate Shaw oroade sig över Högsta domstolens stöd till USA:s president Donald Trump. Det är anmärkningsvärt i sig, att lägre rättsliga instanser som bromsat Trumps mer auktoritära impulser tillbakavisas av Högsta domstolen.

När Trump försökte blockera 800 miljarder dollar som National institute of health delar ut i stipendier eftersom det ”främjar genusideologi” och ”omoraliska ras- och sexbaserade preferenser” bedömdes det vara okonstitutionellt av flera domstolar. Trumpadministrationen överklagade till Högsta domstolen, som omedelbart tog Trumps parti. De omoraliska stipendierna uteblir. 

Men Trumps och Högsta domstolens romans, där republikanska domare är i majoritet med 6-3, är bara en del av det flera bedömare kallar Trumps auktoritära maktövertagande. I samma Ezra Klein-podd säger programledaren nånting som får mig att rycka till:

”Jag vill inte vara alarmist. Men om man läser böcker om auktoritära maktövertaganden så brukar det första året se ut ungefär så här. Faktum är att det brukar se mer modest ut.”

Kate Shaw, juridikprofessorn som tidigare jobbat inom Högsta domstolen, svarar:

”Många tror till och med att det här är snabbare än det första året. Det har gått så snabbt.”

Det stämmer. Låt oss se över några av Trumps mest oroande auktoritära impulser. 

Amerikanska soldater patrullerar huvudstaden Washington DC, i vad distriktsåklagaren Brian Schwalb kallar en militär ockupation. Trump har dragit in det federala stödet till universitet som han inte tycker om. Trump har lanserat en utredning som ska granska flera medier, men inte de som är Murdoch-ägda och därmed Trumpvänliga.

Oppositionella politiker har gripits vid flera tillfällen i samband med fredliga protester. Trumps lakejer har gripit Palestinaaktivister på öppen gata och administrationen har terrorstämplat propalestinska organisationer. Trump har tagit över flera kulturella institutioner som Kennedy Center och trakasserade en chef på anrika Smithsonian Museum till den grad att hon sa upp sig.

Trump sparkade chefen för myndigheten för arbetsmarknadsstatistik för att hon uppgav ”fel” siffror. Utrikespolitiskt har han visat öppet stöd för diktatorn Putin medan han ger grönt ljus åt Netanyahus folkmord i Gaza. Allt detta medan han tjänat flera miljarder dollar på sitt ämbete.

Jag är rädd att det här bara är början. 

Vad gör oppositionen? I april skickade demokraternas ledare i kongressen, Chuck Schumer, ett ”väldigt allvarligt brev” till Trump med åtta frågor. Gissa om han fick svar.

Men det finns politiska krafter som utmanar. Borgmästarkandidaten i New York, Zohran Mamdani, inger hopp. Och i delstaten Maine har en progressiv, arbetarklasspolitiker utmanat demokraternas senator Susan Collins – han kallas Maines Mamdani. Men de kan inte ensamma stå emot Trumps serietecknarfascism.

Läget är skört, det demokratiska projektet är hotat och omvärlden står inför apokalyptiska utmaningar. Det är hög tid för progressiva krafter att mobilisera, innan det är för sent.