Signe Krantz: Dagens politik är en bisarr parodi

Allt är både så korkat och skrämmande.

Trump hotar EU och klagar på att inte ha fått Nobels fredspris. Sveriges näst största parti vrider upp fascismväxeln ett halvt steg varje chans de får medan Liberalerna tackar och bockar för inflytandet. Regeringen firar att människor inte vill flytta hit och skickar ut viktiga uttalanden på en app vars chatbot skapar barnporr. Saker är åt helvete.

Och Carl Bildt talar mer klarspråk om USA och Israel än de flesta politiker både till höger och vänster.

Carl. Bildt.

Ni vet, han som nyss vittnade i domstol i fallet om huruvida Lundin Oil, som han satt i styrelsen för, har begått folkrättsbrott.

Dagens politik är en bisarr parodi. Man måste vara tokig för att vilja ge sig in i den, men om man inser detta är man en av få som fortfarande har vettet i behåll. Ett riktigt moment 22.

Begreppet kommer från en satirisk roman med samma namn. I transparensens namn har jag bara sett serien. Yossarian är en stridspilot under andra världskriget och han vill inte dö. Italienare och tyskar skjuter på honom från marken medan hans officerare förlänger hans tjänstgöring så fort han nästan är färdig. Andra soldater jublar över varje ny chans att dö för sitt land, även när de ser allt fler vänner skjutas ner över den italienska landsbygden och knappt vuxna män dör innan de ens hunnit börja leva.

Vid ett av många försök att skrivas ut säger han till basens läkare att han tappat förståndet. Om han är sinnessjuk måste väl läkaren skriva ut honom? Jo, säger läkaren. Men det finns en hake, ett moment.

“Någon som vill undvika strid är inte galen på riktigt.” Att oroa sig för sitt eget välbefinnande och förstå att ens omgivning är dock en fullt rationell reaktion på att riskera liv och lem varje dag. Man behöver vara galen för att vilja slåss, men om man begär att slippa det är man vid sina sinnens fulla bruk och behöver fortsätta.

Förutom att det saknas plikt och byråkrati skiljer sig inte politiken mycket på den punkten.

Marinera dig i nyhetsflödet och missa ingenting. Vill du nå ut? Ta fajter, vrid upp retoriken och fördumma alla frågor du kan. Ställ upp på en gemytlig debatt mot de som vill utvisa dina vänner. Backa och be om ursäkt när du gör fel, men nåde dig om du inte är konsekvent.

Man måste vara tokig om man går igång på det här. Men offentligheten kan inte styras av de som behandlar samhället som ett spel att manipulera.

Vissa klarar av balansen. De kanske är hårdhudade eller kan koppla bort politiken när de släcker datorn för dagen. För andra fortsätter politiken även i vardagen, hos vänner, familj och där man bor. Men ju längre man står i gyttjan för att brottas, desto mer normalt verkar det vara.

Om man inte är försiktig blir politiken det enda man tänker på. Man slutar reagera på kommentarsfält fulla av förolämpningar och subtila hot, höjer inte på ögonbrynen av det senaste rasistiska förslaget och börjar känna sig mindre och mindre som sig själv. Det blir svårare att relatera sin bild av politiken med vänner och familj som inte tillbringar halva sina liv i tyckonomin. De har fortfarande en känsla för vad som är rimligt.

Ingen mår bra av det här. Det sliter ner kropp, själ och sinne.

Hen som inser det är dock en av dem som fortfarande har vett och sans i behåll. Ingen borde bränna ut sig och kampen för en bättre värld är en stafett där en av de bästa sakerna man kan göra är att ta en paus och lämna över pinnen till en annan. Men du som förstår hur mycket politiken spårar ut är en av dem som fortfarande kan väga upp för det.

Moment. Möt 22.

Ser du att samhället är galet? Grattis, då måste du väga upp. Vill du ta en paus från politik? Då behövs du som mest.