Enna Gerin: Att pressa på svenskarna euron – är det makarna Ed-Kristerssons revansch?

Drygt tjugo år efter att svenskarna tydligt röstade nej till euron vill nu näringslivet, Timbro, Liberalerna och hela högersidan att vi ska baxa igenom euron ändå. Hoppet har väckts om en snabb process som kan runda folkviljan. Argumenten handlar ofta mer om identitet och geopolitik än om ekonomi.

Inspirationen tycks komma från Nato-processen där frågan hanterades snabbt mellan partierna för att städas undan i god tid innan valet 2022. Ty, inte ska väl medborgarna få möjlighet att tycka till om något så viktigt som ett Nato-medlemskap eller vår egen penningpolitik?

På Liberalernas landsmöte häromveckan blev det tydligt vad statsminister Ulf Kristersson (M) hoppas på. I sitt tal lyfte han först fram Liberalernas och Moderaternas roll i att förverkliga det svenska Nato-medlemskapet för att i slutklämmen glatt utropa: “Och vet ni en dag så kanske Sverige också är medlem i euron!”. Liberalpartisterna i publiken jublade.

En lustig anekdot är att Kristerssons fru Birgitta Ed var general för ”Ja till EMU”-kampanjen under folkomröstningen 2003. Revanschlusten måste vara stor vid makarna Ed-Kristerssons köksbord.

Då som nu får paret eldunderstöd av näringslivets väloljade och välfinansierade opinionsbildningsmaskineri.

Stiftelsen Fritt Näringsliv har låtit professorn och nationalekonomen Lars Calmfors utreda frågan, vilket utmynnat i en 550-sidig antologi med titeln ”Dags för euron?”. Vilken tur för uppdragsgivarna att Calmfors nu har ändrat sin tidigare position och vill införa euron.

Trots att de fjorton statsvetarna och ekonomerna, varav alla är män, kommer fram till helt olika slutsatser i sina respektive bidrag så används den här tegelstenen enbart för att ge tyngd åt Calmfors mediala turné – där han ska berätta varför tidpunkten för ett medlemskap i EMU nu är den rätta.

Förordet är skrivet av PM Nilsson, VD för Stiftelsen Fritt Näringsliv, Timbro och tidigare statssekreterare till statsminister Kristersson. Att skaka liv i euro-frågan är Nilssons nya skötebarn.

Ledaren för de liberalpartister som jublade åt statsministerns tal, Simona Mohamsson, bekymrar sig inte om att komma med ekonomiska argument. Hon kräver på plattformen X en “euro-option” för att “visa Putin att Sverige hör hemma i Europasamarbetet”. Vidare skriver hon, helt skamlöst, att Sverige bör förberedas “för en snabb euro-anslutning”.

Hon vill rida på Nato-frågan, på avskyn mot Putin, på solidariteten med Ukraina – även om detta inte har något med valutor, penningpolitik och finanspolitik att göra.

Snabbt, snabbt ska det också gå. Om vi inte aktar oss driver Kristersson och Mohamsson igenom detta under nästa mandatperiod. För glöm inte, revanschlusten är stor hos många, även inom de socialdemokratiska leden.