Tanvir Mansur: Wennblad hetsar mot utsatt journalist i Gaza

Publicistklubben höll nyligen ett panelsamtal i Stockholm om uppropet till stöd för journalister i Gaza, ett initiativ av journalisten Magda Gad. 

Samma dag hade det kommit fram att SR:s reporter på plats i Gaza, Baraa Lafi, skadats i israeliska arméns bombattack mot Nasser-sjukhuset i Khan Younis. Journalisterna stod på taket, där de brukar. Attacken dödade fem journalister och 17 vårdarbetare.

En sådan attack, där en armé bombar en byggnad, väntar tills vårdpersonal går in och sedan bombar igen, kallas ”double-tap strike”. Det kan inte vara något annat än ett medvetet angrepp, även om Israels ledning nu påstår att det var ett misstag. Alltihop fångades på film, ur flera vinklar.

På scenen på Publicistklubben uppstod en diskussion om semantik. Får man kalla Israels krigföring folkmord? Och: får reportrar jobba om de har skrivit under ett upprop om att internationella journalister ska släppas in i Gaza? Har de tagit ställning då?

Salen var fullsatt, och i panelen fanns redaktörer, en korrespondent och en ledarskribent. Den sistnämnda var Peter Wennblad, ledarskribent på SvD, en obundet moderat ledarsida som ägnat mycket tid åt att rentvå bilden av Israel. Det vill säga: en stat som utreds för folkmord av Internationella domstolen i Haag (ICJ) och vars premiärminister har en arresteringsorder från Internationella brottmålsdomstolen.

247 palestinska journalister och mediearbetare har dödats i Gaza sedan 7 oktober 2023. Det är en strategi för att så få som möjligt ska kunna sprida vittnesmål från ett pågående folkmord. Det är också därför Israel inte släpper in utländska journalister i Gaza.

Wennblad hade hakat upp sig på en formulering i Public service-handboken om att radiojournalister inte ska ta ställning i en fråga som de bevakar. I handboken går att läsa att den ska användas som ”lättöverskådlig hjälpreda i den redaktionella vardagen när vi vill få vägledning”. Det är en manual för medarbetare och radiochefer, inte en lagtext. Sveriges radios personalavdelning har antagligen bättre koll på hur den ska användas än Wennblad.

Utöver att han på scenen inte lät de andra deltagarna tala till punkt stirrade Wennblad sig blind på just handboken. Det gjorde han även i debatt i Studio Ett, på X och, såklart, på ledarplats i SvD.

Ett karaktärsmord kan alltså leda till döden för en journalist i Gaza.

Nu vänder han sig mot SR:s mångårige palestinske medarbetare i Gaza, Sami Abu Salem. Han vill klandra reportern för att han inte följer handboken. Samtidigt följer sajten Bulletin upp frågan genom att anklaga Abu Salem för att ha spridit Hamaspropaganda.

Att starta ett drev för att få en enskild journalist sparkad, samtidigt som han lever på gränsen till svält och sitter fast i ett område som håller på elimineras under ett folkmord, kräver en särskild typ av människa. Det är också mer allvarligt än bara ryktesspridning.

Det utsätter Sami Abu Salem för samma risk som al Jazeera-korrespondenten Anas al-Sharif, som mördades av IDF för tre veckor sedan. Genom att skapa rykten om ”terrorkopplingar” gör man Abu Salem till en måltavla och rättfärdigar en eventuell attack av IDF.

I Anas al-Sharifs fall började det med att IDF smutskastade honom på nätet. Committee to Protect Journalists vände sig starkt mot det och varnade för att det skulle föregå ett mord på al-Sharif. Det var exakt det som hände när IDF bombade al-Shifa-sjukhuset i Gaza stad. Al-Sharif och fem andra journalister blev dödade i attacken. Efteråt påstod IDF – helt utan bevis – att al-Sharif inte var journalist, utan ledare för en terrorcell. Som att det gör det okej att mörda en person då.

Ett karaktärsmord kan alltså leda till döden för en journalist i Gaza. Det kommer det göra. Därför ska vi inte försätta Sami Abu Salem i en sådan situation. Det här borde Wennblad veta. Det borde Bulletin förstå.

Den cyniska smutskastningskampanjen som Peter Wennblad ägnar sig åt måste upphöra. Vi ska stå upp för att journalister i Gaza inte ska behöva dö för att de gör sitt jobb. Det är inte så kontroversiellt.