Men nu visar en undersökning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, att de kommunala lekplatserna minskat drastiskt de senaste åren: ”Trenden är starkare än forskarna själva hade trott. Dessutom tycks minskningen fortsätta i många kommuner.” På 25 år har hälften av de kommunalt förvaltade lekplatserna försvunnit.

Bland de som nämns i bottenligan hittas Gotland och Olofström, där har mer än hälften av lekplatserna försvunnit sedan 2005.

Vad minskningen beror på går inte studien in på men en sammanställning av kommentarerna från kommunens tjänstemän visar att det rör sig om nedskärningar, att lekplatser inte underhållits och att nya krav på säkerhet lett till att kommunerna hellre satsar på färre lekplatser.

Fram till och med 1980-talet var normen att barn skulle ha nära till lekplatser.

”Idag är det främst krav på säkerhet som påverkar planeringen. Det leder till att förvaltningen ofta blir dyr och till att kvaliteter som främjar lek och hälsa ofta kommer i andra hand”, säger Märit Jansson, universitetslektor.

Lekplatser är viktiga för barns hälsa och utveckling. Att vistas utomhus, få rörelse och lek utvecklar barn. Många föräldrars mardröm är att inte ha närhet till en lekplats och att barn istället fastnar hemma framför tv och Ipad. Enligt Folkhälsomyndigheten spenderar svenska barn i åldrarna 11, 13 och 15 år nästan 70 procent av sin vakna tid sittande eller liggande.

I förskolan och skolan vet man hur viktig rörelse och lek utomhus är för inlärning. Rörelse minskar stress och ökar koncentrationsförmågan. Men även där går utvecklingen åt fel håll.

När Boverket gav SCB i uppdrag att kartlägga hur Sveriges skolgårdar ser ut och förändrats över tid var resultatet nedslående. Eleverna får allt mindre ytor att röra sig på. Mer än fyra av tio elever har skolgårdar som är mindre än Boverkets rekommendationer, det vill säga 30 kvadratmeter per barn i grundskolan. Just siffran 30 baseras på forskning som visar att barn har svårt att få ut sitt rörelsebehov om ytorna är mindre än så.

Inte oväntat är friskolorna ännu värre. Där har en elev i genomsnitt 22 kvadratmeter mindre plats att röra sig på än en elev på kommunal skola.

Tätbebyggda områden sticker också ut, där minskar ytorna mer.

Just dessa barn har många gånger svårare att gå eller cykla till skolan på grund av trafikerade områden. 

Att skolgårdarna inte ger utrymme för aktiviteter utomhus på ordentliga ytor på skolgårdar fråntar barnen ännu mer rörelse.

Att barns hälsa och rättigheter inte prioriteras högre säger tyvärr mycket om vårt samhälle.