Johan Jenny Ehrenberg: Vi ska inte ge efter för stormakterna

När jag idag läser vänsterröster som manar Ukrainas befolkning att acceptera den kapitulation som erbjuds av Trump och Putin så tänker jag på de röster som för länge sedan blev utbuade när de tyckte att parollen ”Fred i Vietnam” var det rätta att säga istället för de paroller som samlade solidaritetsrörelserna med ”Krossa USA-imperialismen” och ”USA ut ur Vietnam” som de enkla exemplen.

Då skapades en medvetenhet om att det bara är folket själv som kan avgöra hur länge striden ska fortgå, bara motståndet har rätt att välja väg – och historien visar ju också att det hårda motståndet kan jaga ut världens största militärmakt eftersom det ekonomiska och politiska priset för kriget till slut kan bli för stort.

Byt USA-imperialismen mot dagens ryska fascism, byt Nixon mot Putin så kanske principen klarnar. Jo, Vietnamkriget var fruktansvärt, den folkrättsvidriga angreppet från USA växte till krig mot civilbefolkning och antalet döda var förfärande.

Men det var USA som var angriparen, precis som Ryssland är idag.

Än mer cyniskt är hur oligarkerna runt Trump på allvar försöker tjäna pengar på en ukrainsk kapitulation, det är det som driver dem och brottet är så cyniskt att man baxnar.

Självklart kan västs stater stoppa ryska krigsekonomin om motivet vore att nå en riktig fred.

Att acceptera utpressningen mot ett folk, mot Ukraina, i tron att man skapar fred är naivt.

Att ge efter för stormakternas uppdelning av jorden, att låta folkmord och terrorbombning löna sig, är ett tungt ansvar för den som tycker sig ha rätt att ge fredsråd till en nation som slåss för sin rätt att existera.