Hon har förändrat saker, och det går inte att låtsas som att Gretas ord gått makteliten förbi. Under sommaren gick tyska förbundskanslern Angela Merkel ut och sa att Greta fungerat som en blåslampa och ”fått oss att ta tag i frågan”. Förre amerikanske presidenten Barack Obama hälsade henne att ”Yes, we can”, medan Australiens premiärminister Scott Morrison knappast friade till publiken när han upprört tyckte att barn i Australien ska gå i skolan i stället för att ägna sig åt aktivism. Al Gore, Arnold Schwarzenegger, OPEC:s generalsekreterare Mohammed Barkindo, David Attenborough, president Macron, EU-kommissionens ordförande Juncker och så vidare. Gretas ord har nått dem alla.
Att höra är däremot inte detsamma som att lyssna och agera. Gretas budskap har varit tydligt från början – vi måste lyssna på vetenskapen. Men det vi gör nu räcker inte på långa vägar. Globalt finns det två länder, Marocko och Gambia, vars löften enligt Climate Action Tracker ligger i linje med Parisavtalet. Inget annat land når upp till den nivån, och då gäller det bara löften. Sedan måste de också genomföras. Att sätta mål utan att se till att de uppfylls händer samtidigt alldeles för ofta.
För elva år sedan bestämde riksdagen att vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Förra året sköts det målet upp tio år. Vi har missat 14 av 16 nationella miljömål som också klubbats av riksdagen. Det inkluderar målen om begränsad klimatpåverkan, frisk luft och levande sjöar och vattendrag. Inget av det har skapat någon större upprördhet eller åtgärdsplaner, trots att nyheten kommer efter utvärderingen varje år.
I grannlandet Norge händer det nu mer. Där lanserade Oslo en ny klimatstrategi förra veckan, med ambitionen att bli klimatneutralt till 2030. Bland målen finns att alla personbilar ska vara utsläppsfria innan 2030 och att biltrafiken ska reduceras med en tredjedel. ”Faktum är att det görs alltför lite för att bekämpa klimatförändringarna. Jag förstår att unga människor är bekymrade, och känner det också själv”, sa borgmästare Raymond Johansson vid lanseringen.
Förslaget är ett positivt steg framåt, som tyvärr väcker tvivel vid en närmare blick. I dokumentet finns ingen kostnadsberäkning utan där står att kostnaderna ”beror på vilka åtgärder som faktiskt genomförs”, något som knappast övertygar om att strategin kommer att gå i mål.
Tyvärr är det så att vi i Sverige minskat våra utsläpp med mindre än en procent per år sedan 1990, medan forskningen säger att vi nu behöver minska utsläppen med mellan 6-15 procent per år – minimum. Utsläppsminskningarna har dessutom stagnerat (!) de senaste tre åren och ligger på 0,5 procent, trots att vi nu borde kunna skörda alla lågt hängande frukter. Det är minst sagt ett tydligt bevis på otillräckliga åtgärder.
Endast två länders politik ligger i linje med Parisavtalet, samtidigt som många länder och företag lanserar dokument, mål och strategier som aldrig uppfylls. Så nej. Världen lyssnar inte på Greta, även om den hör henne. Vilket hon redan vet. Men tillsammans med henne kommer tusentals fortsätta kämpa för att vända trenden, vilket är det största hoppet och den största potentiella game changern vi har nu. Nu behöver vi alla hjälpas åt för att fler faktiskt ska lyssna – och äntligen börja agera.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
