Henrik Jalalian: Vänsterpartiet erbjuder C en plats i ”Gift vid första ögonkastet”

De flesta väljare funderar nog inte längre så värst ofta på regeringsbildningen 2018. Men Vänsterpartiet har inte släppt den.

Det januariavtal som innehöll en särskild klausul mot att ge V inflytande upplevs fortfarande som en förolämpning. Internt sågs processen som förnedrande, ett sår.

Det är nog mot den bakgrunden man ska se partiets återkommande ultimatum om att få sitta i regering, nu senast förra veckan när partiet lanserade sin valplattform. Man vill absolut inte bli överkörda igen.

Det är ett helt naturligt krav. Så fungerar det i våra nordiska grannländer och ingen tycker det är konstigt. Det har också fungerat väl i Stockholm och Göteborg.

Min enda synpunkt är att partiet kräver olika ministerposter så … ofta.

Antalet utspel på detta tema signalerar inte direkt regeringspartilugn. Det vinner heller knappast några nya väljare. Folk vill veta hur det ska bli med vinsterna i välfärden, karensavdraget och klimatarbetet, inte slipsnålen på ministrarna.

Vänsterpartister jag talat med menar att detta beror på journalisternas besatthet av regeringsfrågan. Men när politiken mest handlar om spelet, är det i regel ett symptom på att sakpolitken blivit för fattig. Om Ebba Busch (KD) kan få folk att prata om Niqab i flera veckor borde väl ändå Vänsterpartiet med lite fantasi kunna få till en diskussion om sina frågor?

En annan sak som känns märklig är Vänsterpartiets uppvaktning av Centerpartiet.

S, V och MP bör gå till val tillsammans. Risken är annars att vi byter regering men att C stoppar all förändring av politiken. Centerpartiet har de senaste åren sett det som sin främsta uppgift att riva ned de landvinningar arbetarrörelsen och miljörörelsen gjort. V borde vara mycket tydliga förespråkare för en annan ordning. Låt C bekänna färg i så fall, istället för vara politikens motsvarighet till ”kanske-mannen”.

Vänsterpartiet verkar dock göra kalkylen att C kan komma att behövas. Antingen för att deras mandat kommer att krävas efter valet eller för att sossarna helst av allt regerar ihop med C. Det går att förstå ur ett strategiskt perspektiv, även om jag tror det är bättre att satsa allt på att få det första styret utan högerpartier sedan 2006.

Men om vänsterpartisterna nu tvunget ska kurtisera det gamla bondeförbundet kan man väl i alla fall göra det ordentligt, med lite finess. För det som pågår just nu fungerar inte.

Förra veckan bjöd Nooshi Dadgostar in centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist till sitt kontor i riksdagen. Redan i valet av lokal kan man notera att det är ganska långt ifrån den badtunna hemma hos Maud Olofsson (C) som banade väg för allianssamarbetet.

Thand Ringqvist sa nej direkt. Här undrar man ju varför V inte låtit lite tjänstemän sondera terrängen först. Börjat med möten på lägre nivåer. Varför sträcka ut sin hand offentligt, innan man vet att den tas emot?

Jag tror att C försöker mjuka upp linjen mot V – men att det är en lång intern process. Att bjuda in till ett sådant känsligt möte via media gör knappast något enklare. Nu fick man en kall hand i knät istället. Elisabeth Thand Ringqvist kan omöjligen ha hunnit förankra någonting, de första veckorna på nya jobbet.

Om V menar allvar med att sitta i regering ihop med C behöver man inte bara förankra det bland sina egna medlemmar (svårt nog). Utan göra något för att det ska bli mer lättsmält även för C:s väljare. Sitter det för hårt inne bör man nog strunta i det.

En naturlig sak vore att göra utspel om landsbygden, visa att V också har en politik för småföretagare och föreslå lösningar på olika målkonflikter. Kanske rentav hitta någon fråga där man kan göra gemensam sak mot MP, för att öka aptiten. Eller varför inte ett studiebesök till någon av de kommuner där C och V redan styr ihop – som Övertorneå, Vimmerby och Borgholm?

Politiska journalister, om de är så besatta av regeringsfrågan, skulle förstås fatta vinken och rapportera intensivt om ett sådant uppenbart flörtande. Kanske skulle Thand Ringqvist till slut (och i största hemlighet) knacka försynt på den där dörren till Dadgostars rum.

För just nu påminner V:s krav på C mer om dokusåpan Gift vid första ögonkastet – låt oss gifta oss! Men inget mesigt dejtande, tack.

Då är det nog bäst att inte fria alls.