Johan Jenny Ehrenberg: Urstarkt argument att invandring är både rätt och väldigt lönsamt

Jag är fortfarande lite förvånad över den tystnad som varit medialt kring SCB:s stora partisympatiundersökning som släpptes nyligen. SCB:s undersökning innehåller ju så många andra intressanta siffror som tillsammans visar på en rejäl förändring där rasistiska och högerpopulistiska fejkdebatter inte längre leder till stöd på samma sätt. 

Bäst syns det kanske bland löntagargrupper. Bland LO-medlemmar minskar SD-sympatierna med 3,5 procentenheter (S ökar med åtta procentenheter). Bland Saco smälter SD-stöd bort, från 8,3 procent 2023, till 1,9 procent idag.

Sådana stora förändringar brukar leda till partikriser och jobbiga mediafrågor. men i fallet kring Tidöpartiernas fall och speciellt SD:s negativa trend verkar det svårt att diskutera förändringen.

Att opinioner kan ändras snabbt är ju inget som stoppar diskussioner om de andra partiernas utveckling, frågan är vad som hindrar en kritisk diskussion när de högerextrema går bakåt.

Svaret på deras problem kan ju vara väldigt enkelt.

När smör blivit 25 procent dyrare, grädde tio procent, liksom hårdost, då är det något inte ens en tokhöger kan skylla på invandrare.

Tidöregeringens oförmåga att hantera de verkliga kriserna eroderar väljarstöd. I en sommar då vårdkrisen kommer få ansvariga att skrika om personalbrist är det inte så smart att propagera för ”återvandring”, inte ens en rasist vill att ens föräldrar ska stå utan personalstöd på äldreboendet.

Vardagens verkliga problem övertrumfar utspel om att aktivister är ”terrorister” eller att bibliotek har sagostunder med drag, eller för den delen när man svarar på klimatkriser som skrämmer på riktigt, med ord om att man ska bygga kärnkraft om kanske tio år.

Har vi problem med positiva berättelser? En del tyder på det.

Visst finns det andra trender i undersökningen man kan lyfta. 

Att V i denna ekonomiska och sociala kristid minskar i stöd bland löntagare borde ju snurra igång en diskussion om vad det partiet sysslar med. Att både KD och L är statistiskt uträknade borde rimligen ändra diskussionen om vilken regering oppositionen ska bilda (man kan antingen strunta i C eller V). De blå partierna börjar få ont om stödröster att fördela för fyra procent, gör man det  krymper M till historiskt låga nivåer.

Men de – för socialister och klimataktiva – positiva nya öppningarna att diskutera verkliga problem och inte SD:s trollarméagenda, verkar vara svårt att få fart på.

På samma sätt är rapporteringen kring Donald Trumps agerande förvirrande då hans väljarstöd smälter bort i takt med allt mer aggressiva utspel.

Har vi problem med positiva berättelser?

En del tyder på det.

Den fullständigt absurda storyn om hur Tidöpartierna tillsatte en utredning där Konjunkturinstitutet var tänkt att komma med siffror om hur dyrt och olönsamt det är med invandring är ett sådant exempel. Utredningen visade nämligen motsatsen, vilket Katalys snabbt tog upp: En invandrare är betydligt mer lönsam för offentlig sektor och för den gemensamma BNP som nationen producerar eftersom de stora kostnaderna ett samhälle har för barnomsorg, utbildning och liknande faktiskt är försvinnande liten för en inflyttad, jämfört med en infödd.

Det är orsaken till att BNP kan stiga kraftigt genom invandring och flyktingmottagande (vilket det gjorde efter 2015). Vuxna invandrade människor som får jobba och försörja sig ger visserligen lägre skatteintäkt än infödda eftersom deras löner är lägre, men helhetskalkylen är positiv där den invandrade står på rejält plus.

Det här är något vi i varje upplaga av ”Ekonomihandboken” kunnat berätta om. I den nya uppdateringen finns samma räkneexempel med. En infödd betyder en livsinkomst för nationen på ungefär en miljon kronor mindre än en inflyttad 30-åring från annat land.

I sin bok ”Migrationsmyten” visar Peo Hansen på samma sätt hur kommuner gick från problem till överskott genom den injektion som flyktingkrisen innebar ekonomiskt.

Den enkla sanningen har alltid varit densamma, invandring ökar nationens produktion och skatteintäkter, människor är det verkliga värdet i ett land och värdet ökar när man blir fler istället för färre (vilket alla rika länder skulle bli utan invandring).

De verkar tro på rasisters fördomar och när de spricker blir det mest tyst.

Att Tidögänget är så korkade att de tillsätter en utredning som ska bevisa motsatsen är ju avslöjande i sig. De verkar tro på rasisters fördomar och när de spricker blir det mest tyst.

Men det finns också en märklig reaktion från de som borde veta bättre, alla som försvarar asylrätt, invandring och slåss för de mänskliga rättigheterna att rädda sitt liv och sin familjs från krig, svält och förtryck.

Man reagerar på den positiva uträkningen då det är ”fel” argument för invandring. Istället ska de mänskliga rättigheterna gälla som argument, inget annat. Det är en absurd inställning.

Självklart kan vi som slåss för människors rätt att invandra och bygga ett nytt liv här både försvara det som en princip, men också visa de ekonomiska fördelarna.

Varför just rasisters lögner om invandring som en ”kostnad” enbart ska mötas med argument om mänskliga rättigheter är märklig. Vi ska naturligtvis visa hela bilden, både poängen med mänskliga rättigheter och poängen med invandring rent ekonomiskt.

Goda nyheter ska spridas även om de råkar vara ekonomiska.