Upprepa inte skandalen med de apatiska flyktingbarnen

Situationen i Afghanistan är allvarlig och har försämrats det senaste året, konstaterar Migrationsverket i sin senaste lägesrapport. Afghanistans båda flyktingministrar vädjar till Europa att sluta utvisa människor dit. Ändå fortsätter Sverige att göra det.

Ensamkommande barn och unga är förtvivlat rädda att skickas tillbaka. De får vänta allt längre på besked om uppehållstillstånd och lider ofta av självmordstankar. Flera flyktingbarn har försökt ta sina liv. Nyligen lyckades tyvärr en 16-åring i Knivsta.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Rösterna för en amnesti blir allt starkare, samordnade i den växande rörelsen Vi står inte ut. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna vill på olika sätt göra det lättare för ensamkommande barn som redan befinner sig i Sverige att stanna.

Men Socialdemokraterna och Moderaterna vägrar ändra sig. De har återupptagit sin gamla järnaxel i flyktingpolitiken.

Sedan mitten av juni har Blank Spot Project försökt ta reda på vad som hänt en ung afghan som tvångsutvisats från Sverige. Han har försvunnit och befaras död i ett terrordåd i Kabul. Samma vecka som terrordådet medverkade justitieminister Morgan Johansson i Agenda och fick frågan hur utvisningarna till Afghanistan går ihop med Utrikesdepartementets avrådan från resor till landet.

Han svarade: ”Hotet är större för oss som kommer från väst än för dem som återvänder till sitt hemland.”

Min första reaktion var att jag inte kunde tro mina öron. Hur kan den socialdemokratiska justitieministern uttrycka sig så hjärtlöst? Min andra reaktion var att nu upprepar sig historien. Nu beter sig Sverige lika skandalöst som mot de apatiska barnen.

Åren runt 2005 for apatiska flyktingbarn mycket illa i Sverige. Barnens apati förklarades med att de hade förgiftats – eller helt enkelt simulerade. Alltså låtsades vara sjuka. Den socialdemokratiska regeringens egen utredare deltog i misstänkliggörandet.

Riksdagen, eller rättare sagt Socialdemokraterna och Moderaterna, röstade nej till en amnesti för de apatiska flyktingbarnen. Migrationsministern Barbro Holmberg (S) välkomnade beslutet med orden: ”Allt annat hade varit en humanitär katastrof.”

Kulmen kom när Svenska Dagbladet skrev att polisen misstänkte att apatiska flyktingbarn hade blivit förgiftade. En handläggare på Migrationsverket hävdade att föräldrar tog med sig barn till Sverige ”för att offra i asylprocessen”.

Det var en svår dag för alla oss som hade kämpat för att de apatiska barnen skulle få stanna i Sverige. Hade vi blivit lurade? Var barnen utsatta för förfärliga övergrepp som vi hade förbisett?

Nej. Det blev inga åtal. Tester visade inga spår av förgiftning. Vårdpersonal som hade jobbat med de aktuella barnen kallade misstankarna ”bisarra”. Hela skandalen har förtjänstfullt kartlagts av journalisten och författaren Gellert Tamas.

Det finns ingen levande diskussion i socialdemokratin om hur det kunde gå så illa med de apatiska barnen. I mina bästa stunder har jag tänkt att de ansvariga skäms och kommer att handla på ett annat sätt nästa gång det blir skarpt läge i flyktingpolitiken, med barn som riskerar att dö.

Nu är vi här. Och nu verkar det som om Socialdemokraterna ingenting har lärt.

Att skicka tillbaka ensamkommande barn och unga till ett land som brinner av terror – där de ofta saknar familjeanknytningar eftersom deras anhöriga är försvunna och som de knappt känner till eftersom de alltid har levt på flykt – är lika skandalöst som att beskylla apatiska flyktingbarn för att simulera.

Jag misstänker dessutom att det rör sig om signalpolitik. Genom att upprätthålla den restriktiva flyktingpolitiken in absurdum försöker Socialdemokraterna och Moderaterna att konkurrera med Sverigedemokraterna. Då spelar det ingen roll att säkerhetsläget i Afghanistan är katastrofalt eller att många ensamkommande barn och unga redan har hunnit skapa sig ett liv i Sverige, på grund av Migrationsverkets långa handläggningstider.

Jag vill inte vara med om det här. Det är inte anständigt. Det är ett klart brott mot den internationella solidaritetens principer. Och det ger Sverige samma omänskliga ansikte som de apatiska barnen fick möta.

Upprepa inte haveriet. Ge de ensamkommande barnen och unga amnesti. Stilla deras skräck och låt dem få leva, inte bara överleva, i Sverige.