Det pågår en snabb förändring av företag och ägande som är så stor att den nästan aldrig diskuteras. Det är en förändring som göms bakom en massa ekonomiska begrepp som bara de insatta använder och om handlar om summor ingen av oss kan förstå.

Men plötsligt talar de ansvariga klarspråk som nyss när Dagens Industri pratade med svenska EQT:s nya vd Per Franzén.

För de flesta svenskar är EQT mest en okänd förkortning, men det är Sveriges absolut största riskkapitalbolag, nära knutet till Wallenbergsfären. Bolagets framgångshistoria handlar om att Wallenberg som största ägare och med sina mångåriga och internationella kontakter öppnat dörrar för EQT som kunnat köpa ut företag från börser, skaka om dem, vänta på marknadens förändring och sedan sälja hela bolaget till ny ägare eller börsnotera på nytt.

Det kallas riskkapitalbolag fast ägarna i grunden inte tar några risker alls.

Istället kommer 90 procent av pengarna från dina pensionspengar, det är pensionsfonderna och förvaltarna som lånar ut pengar och det är så stora summor att om EQT inte kan återbetala enligt avtal så förlängs lånet i väntan på att affärerna som EQT jobbar på går i lås. 

Och till slut gör de oftast det. EQT och Wallenbergsfären ihop har en unik insikt i företag och företagsledare, det är ofta chefer från sfären som får ta sig an att skaka om utköpta företag, med rejäla bonusar som slutgåva när resan är gjord.

Penningkranen kommer öka rejält för de bolag som har rätt kontakter.

EQT har också haft den stora fördelen att vara förankrad i Sverige, ett land där politiken på 90-talet slängde ut hela pensionssystemet till fonder som skulle jaga avkastning på den privata finansmarknaden. Hela storyn om riskkapitalbolagens framgångar  handlar om privatisering av offentligt kapital.

Siffrorna är enorma. EQT har på fem år dragit in nära 114 miljarder dollar (över 1 000 miljarder kronor), det lilla bolaget har nästan lika mycket pengar att jobba med som hela den svenska statsbudgeten.

Det betyder att bolaget skapat i lilla Sverige idag är världens näst största riskkapitalbolag! Bara amerikanska KKR är större men EQT:s vd säger kaxigt till affärstidningen att: 

– Vi vill bli störst i världen!

Och kanske kommer de att bli det.

Det som hände i Sverige när pensionsfonderna blev placerare på den privata finansmarknaden kommer nämligen upprepas i USA där Donald Trump lagt ett förslag om att tjänstepensionerna ska ut på marknaden. Det handlar om 87 000 miljarder kronor som ska slippa regleringar och omvandlas till privata kunder som riskkapitalbolagen kan ta sig an. Penningkranen kommer öka rejält för de bolag som har rätt kontakter.

Tanken från Trump är att få fart på spekulationen, riskkapitalbolagen har nämligen börjat få problem med att det blivit allt trögare att sälja de bolag de köpt för att hålla investerarna nöjda.

En megastor privatisering kommer öka farten och börserna, det är den vanligaste politiska metoden så fort ekonomin går ner. Det är också huvudorsaken till att vi får allt rikare ägare, allt större företag som försöker bli monopol och allt färre nya verkligt innovativa företag.

Idén med riskkapitalbolag, att de skulle öka dynamiken och kreativiteten hos företag, har inte fungerat, istället är det i framförallt Kina nya produkter skapas. USA:s och EU:s kreativitet handlar faktiskt mest om att flytta pengar på nya sätt.

När jag och ekonomen Sten Ljunggren i ”Nya ekonomihandboken” tittar på de stora företagens vinster i Sverige så visar det sig att bolagen tjänar lika mycket på att spela på finansmarknaden, som på själva produktionen.

Om man vill ha ett enklare exempel kan man alltid titta på Norge. Det är världens rikaste land med världens största placeringsfond (oljefonden). Och trots alla dessa enorma pengar har landets näringsliv inte skapat ett enda nytt stort kreativt företag på 20 år. Finansmarknaden och oljeföretagen äter upp själva näringslivet.

Det är små droppar i ett finanshav fullt med hajar.

För socialdemokrater och vänsterkrafter är ovanstående något man inte kan hantera. Det finns ingen politik för att styra investeringar som man gjorde med rejäl kreativitet efter andra världskriget. Istället diskuterar de röda och gröna olika små skattejusteringar som ska ge utrymme för till exempel klimaträddande projekt. Men det är små droppar i ett finanshav fullt med hajar och att våga utmana finanskapitalet finns inte på kartan. Att säga att ”de rika ska betala” är faktiskt rätt meningslöst när man samtidigt ger dessa rika tusentals miljarder från löntagarna att spela med.

Jag tror man behöver tänka om. Skatter är inget som ska användas för att finansiera investeringar, det klarar det stora ansamlade offentliga finansiella överskottet självt med stöd av en riksbank. 

Skatter ska betala den löpande verksamheten och omfördela så samhället blir mer mänskligt och jämlikt.

Situationen är lätt absurd.

Om någon säger att det behövs några hundra offentliga miljarder för att elektrifiera Sverige och få bort alla utsläpp så kommer de få höra att det inte är ansvarsfullt. Samtidigt kommer högerpolitiken skicka nya hundratals miljarder årligen till de som spelar på finansmarknaden och ovanligt transparent kallar sig just riskkapitalister.

Den risken betalas av oss alla i ökad arbetslöshet, minskade investeringar och ökad ojämlikhet.

Det kallas för ansvarsfullt.