Gunnar Rundgren: Trump förtjänar klimattullar från EU

Den globala uppvärmningen är en av de största utmaningarna som mänskligheten står inför. Samtidigt ställer sig USA alltmer i vägen. Landet har ensamt släppt ut en fjärdedel av all fossil koldioxid. USA är världens största producent av olja och gas och planerar att producera ännu mer. Man har lämnat Parisavtalet för att ansluta sig till klubben av Iran, Libyen och Jemen vilka är de enda andra länder som inte ratificerat avtalet. I sitt tal inför FN:s generalförsamling härom veckan kallade Donald Trump klimatförändringarna den största bluffen i världen.

EU:s miljökommissionär, Jessica Roswall, kommenterade Trumps tal med att hon är ”bekymrad”. När USA ställer sig utanför internationella avtal och rent av saboterar utvecklingen motiverar det ett mycket starkare språkbruk. Men EU använder inte bara ett svagt och undfallande språk, man belönar också USA för dess klimatfientliga politik.   

Redan i samband med minskningen av importen av rysk gas ökade EU kraftigt sitt beroende av amerikansk fossil energi. 55 procent av all flytande naturgas (LNG) kommer nu från USA. Det blev än värre i somras, då EU lovade att köpa fossila bränslen och kärnenergiprodukter från USA för 750 miljarder dollar de kommande åren, i den märkliga handelsuppgörelse som slöts i juli. 

EU bör istället göra klimatpolitiken central i relationen till USA. Det handlar om att tala och agera på ett sätt som den amerikanske presidenten förstår, med ett kraftfullt språk och med tydlig handling. En handling som skulle skicka en tydlig signal och samtidigt fylla en viktig funktion vore att införa klimattullar på alla produkter från USA.

EU har redan en sorts klimattullar, Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM), för import av stål, cement,  gödsel och andra produkter som omfattas av det första steget i EU:s utsläppshandelssystem. Motivet till CBAM är att europeiska företag skulle slås ut om inte importen belastas med liknande kostnader för klimatet som de som läggs på den europeiska produktionen. Import från länder som har system motsvarande EU:s slipper alltså tullarna.  

Förra året lämnades den så kallade Draghirapporten in till EU-kommissionen. Den visade tydligt att de höga energipriserna inom EU innebär en avsevärd konkurrensnackdel för europeisk industri, inte bara den som omfattas av CBAM. USA:s låga energipriser gör hela processen från råvaror till färdig produkt och distribution billigare. De bidrar också till att hålla lönerna nere eftersom hushållens kostnader för bostad, transporter och mat påverkas starkt av energipriserna. Att USA inte vidtar åtgärder mot växthusgasutsläppen kan därför med all rätt ses som en handelsstörande subvention av sin egen industri.

Detta gör att EU, utan att bryta med sin trosvissa kärlek till frihandeln och sina internationella åtaganden, mycket väl kan motivera en generell klimattull på varor från USA och andra länder som inte ratificerat Parisavtalet. Det finns också ett politiskt berättigande att införa åtgärder mot ett land som på ett ytterligt arrogant sätt bryter mot den internationella klimatpolitiken. Klimattullar kan också vara nödvändiga för att få acceptans för det andra steget i utsläppshandeln, ETS2, som kommer att öka levnadsomkostnaderna och därmed lönerna inom EU, vilket i sin tur påverkar företagens konkurrenskraft.

Någon kanske invänder att förnyelsebar energi nu är så billig att det inte behövs några klimattullar. Men även om kostnaden för exempelvis solenergi har gått ner kraftigt är kostnaden för ett fossilfritt energisystem fortsatt hög, bland annat på grund av dyra lagringssystem för el och uppgradering av elnäten. För transporter är det höga kostnader för batterier, elektrobränslen och biobränslen. De vätgaslösningar som planeras i olika industrier är också dyra.  

Klimattullarna bör införas separat från andra tullar för att inte blandas ihop med Trumps handelskrig. På sikt kan dessa utökas till andra länder som, även om de skrivit under Parisavtalet, inte gör tillräckligt. Givetvis under förutsättning att EU inte självt backar från sina internationellt sett ambitiösa mål.