Andreas Gustavsson: Teodorescu Måwe har bestämt sig för att du är en hemsk islamist

När liberaler vill lägga fokus på invandrares värderingar, och när resten av regeringen vill att kommande valet ska handla om ingenting annat än invandrare, kan det vara värt att ställa sig frågan vad som händer om borgerliga barn faktiskt lyssnar på borgerliga vuxna. Som talar om invandrare, invandrare, invandrare. Maniskt. Invandrare är fienden mitt ibland oss. Invandrare är motsatsen till ”världens bästa värderingar”. 

Ja, vad händer efter många år av detta hamrande, olycksbådande budskap? Kan det vara precis som på 1990-talet? Då högerextrema skinnskallar, nu högerextrema slagsmålsklubbar. Med sitt existensberättigande – nationen är hotad, den vita gemenskapen är hotad – till synes sanktionerat av den politiska debatten.

Borgerliga vuxna ser inte själva sin förflyttning.

Eller vad det som förmedlas gör med den som lyssnar och verkligen tror.

Varje vecka dras gränsen om. 

Lite till, bara lite till.

Som när Alice Teodorescu Måwe (KD) – på sin Substack – vill upplysa om att en ny ideologisk allians har vuxit fram i Europa, ”en sammansmältning av islamismens religiösa extremism och den postmoderna vänsterns identitetspolitik”. Hon menar att ”progressiva, sekulära demonstranter sällar sig till mullor och Hamaskrigare”. Mötesplatsen är Israel, eller snarare då kritik mot Israels krig, eller ”påbjudet hat mot judar” som alstras i ”upprepandet av en rad lögner – som den om folkmord, medvetna dödandet av barn och apartheid”. 

Blotta för guds skull inte strupen för snart kommer denna fruktansvärda hybrid jagande.

Teodorescu Måwe upplever att det här sker i land efter land. Hon skildrar ett besök i London, England. För många visade sitt stöd för Palestina: ”till synes vanliga människor”, ”kvinnor och barn i heltäckande klädsel där endast ögonen skymtar”, ”homosexuella män”, ”personal som scannar biljetter till turistattraktioner”. Det var omskakande. ”Känslan är fientlig”, skriver Teodorescu Måwe, som kallar det hon observerade för ”antisemitism” och ”hat mot västvärlden”. 

Hon undrar:

”Hur kommer våra samhällen att se ut när islamisterna som tagit Västeuropas städer i besittning inser att taktiken fungerade, att de genom att flytta fram positionerna lyckats uppbåda den rädsla och underkastelse som möjliggör islamiseringen av Europa?” 

Hon varnar:

”Och vad händer med oss andra när kraven på en annan samhällsordning hårdnar, när de backas upp av allt fler, när politiska partier gör kalkylen att den identitetspolitiska trenden är här för att stanna och att det för den som är beredd att etnifiera politiken finns väljarröster och därmed makt att hämta?”

Teodorescu Måwe är helt säker på att den som demonstrerar mot kriget egentligen inte bryr sig om kriget, inte heller om palestinierna, absolut inte om hur reaktionära Hamas är. Engagemanget, alla dessa miljoner som krävt att bomberna ska sluta falla, är – hon citerar Ayaan Hirsi Ali – ”islamism indränkt i maoism”.

Gaza är då en identitetsmarkör, en sista krydda att blanda ned i upplöst wokeism.

”De tror sig bekämpa förtryck – men i själva verket förmedlar de idéer vars kärna utgörs av just förtryckets logik: antisemitism, kvinnoförakt, homofobi, antidemokrati”, skriver Teodorescu Måwe, och fortsätter:

”För vänstern tillförs den heliga vrede, den mening och det kall, som rörelsen tappat i det moderna samhället, vilket ger islamisterna ett behändigt verktyg för infiltration och legitimitet. Så skapas en direkt väg in i samhällets maktcentra: politiken, skolan, kulturen.”

Och blotta för guds skull inte strupen för snart kommer denna fruktansvärda hybrid jagande.

”Även om det börjar med judarna kommer det inte att sluta med dem så länge som hatet mot USA, kapitalismen, kristendomen, de europeiska värderingarna – eller vad det nu må vara som är på modet att förgöra – består.”  

Någon som har svårt att smälta denna tes om ett stundande svenskt vänsterkalifat? 

Teodorescu Måwe argumenterar:

”Bägge ideologierna utgår från övertygelsen om behovet att krossa de otrogna, stigmatisera de orena och kräva underkastelse av de som avviker från dogmerna.”

Det är inte normalt. Det är paranoia. Det är en störd och förljugen bild av verkligheten..

Jag refererar och citerar generöst här för att hon visar vart delar av den etablerade högern är på väg, medan andra delar låter det passera som vore det fullständigt normalt att hävda att den breda vänstern känner sig dragen till Hamas och kan tolerera islamism om det betyder att man samtidigt får hata på judar och stigmatisera orena.

Det är inte normalt.

Det är paranoia.

Det är en störd och förljugen bild av verkligheten.

Det är på alla sätt identitetspolitik (importerad från Frankrike, där det bedrivits kampanjer för att komma åt ”Islamo-gauchisme”).

Det är att exploatera judar.

Det är islamofobi som skenat till apokalyptiska föraningar.

Den mest nödvändiga och akuta diskussionen är kanske ändå inte föräldraansvar. Men politikeransvar.

Men, tyvärr, det är vad borgerliga vuxna just nu sprider omkring sig.

Det är den nya högern.

Extremism.

Teodorescu Måwe har hunnit falla långt i sin radikalisering.

Högerextremism.

Vad vill hon få för reaktion när hon suggererar läsaren i att den kommer att bli dominerad, krossad och förgjord?

Den mest nödvändiga och akuta diskussionen är kanske ändå inte föräldraansvar.

Men politikeransvar.