Lotta Ilona Häyrynen: Tack Gud för musiken i Göteborg

Populärkulturen har de senaste årtiondena känts ganska lealös. Allt är genomkommers, alla artister är försiktiga. Man vill inte säga ett ord som kan hota framtida sponsoravtal. Allt har känts likriktat och polerat av samma producenter, samma bolag. Men de senaste åren har något hänt. 

Amerikansk politik har tagits över av narcissistiska egon. Vetenskapen är hotad, liksom demokratin. I många länder finns inget parti att vända sig till om man är emot ett pågående folkmord. 

Frustrationen och vreden kanaliseras i kulturen. Från Kendrick Lamar till Bad Bunny till de just nu mest kontroversiella – och populära – Kneecap som spelade på Way out west i Göteborg i torsdags. 

Borgerliga politiker har försökt stoppa spelningen men kom inte i närheten av lika stort genomslag i media som när samma ideologiska klick försökte porta den svenske rapparen Yasin från varje folkparksscen i landet. 

Kneecap spelade – och protesterade. 

Den svenska regeringen har möjliggjort mord på över 80 000 palestinier, löd ett av budskapen från scen. ”Free, free!” skrek bandet, ”Palestine!” fyllde publiken i. 

Och protesterna fortsatte från de svenska hardcorelegenderna i Refused. ”This is what our ruling class has decided will be normal”. En scen full av palestinaflaggor, Keffiyehs och bilder på mördade Gazabor. ”3 dagar WOW. 200 barn ihjälsvultna. Våra skattepengar betalar”. 

Samtiden är mörk, men kulturens protest är ny luft i lungorna. 

För det är så självklart. Självklart ska folkmord fördömas. Och självklart sägs det av artister och konstnärer när politiken håller käft. Det är bara kulturen som kan tala för oss nu.