Lotta Ilona Häyrynen: Sverigedemokraterna ger sig själva moralisk frisedel

Så inleddes valåret med ännu en sverigedemokratisk skandal: ytterligare en riksdagsledamot misstänks för brott. Denna gång handlar det inte om vem som helst, utan om partiets talesperson i polisfrågor, själv tjänstledig polis. 

Katja Nyberg åkte i julas fast i en trafikkontroll och misstänks nu för både grov rattfylla och narkotikabrott. Nyberg nekar, och än kan vi inte slå fast exakt vad som hänt, men fälls hon skrivs hon in i SD:s allt längre hall of fame över brottsdömda företrädare. 

Det är som att lagarna inte gäller om man tapetserat vardagsrummet med affischer på Jimmie Åkesson. 

Brott står bara invandrare för. Som liberalkonservativ nationalist har man minsann rätt att köra hem efter fyllekvällen och dra några linor efter en stressig jobbvecka. Klart man tar kollegan på brösten någon gång, det är ju bara på skoj! Kanske är det därför SD:s säkerhetsgrupp tog fram en rapport 2016 där namngivna kvinnor i partiet kallades ”sjuka” och ”klängiga” efter att ha larmat om sexuella trakasserier. 

Den amerikanska författaren och videoessäisten Lindsay Ellis publicerade nyligen en ny essä på det här temat, men från Maga-land. Likt många andra hade hon spenderat årets mörkare månader i ett allt djupare kaninhål på Youtube, specifikt inom videogenren polisfilmer, fångade på kroppskameror och spridda vitt och brett av contentmakare som gör sig rika på att håna människor i sina livs svåraste stunder.

Kroppskamerorna fångar allt från fyllor till våldsamt motstånd. Spridningen av videorna är en form av digital skampåle. De har miljontals visningar och bäst går klipp på kvinnor, gärna egenmäktiga och självrättfärdiga mot polisen och omgivningen de befinner sig i. ”Karens”, som de kallas på internetspråk.

Ellis upptäckte dock snabbt en detalj som minst sagt prövade hennes empati. Majoriteten av de mest rasande kvinnorna och männen som arresterades av polis var republikaner. Inte så att majoriteten som arresterades hade någon särskild partifärg – däremot var ilskan och misstron något helt annat i jämförelse mot kroppskamerafångade demokrater. 

”Jag röstade på er!” skriker en blond kvinna i handklovar. En man tillbringar en hel baksätesfärd i polisbilen med att fråga varför de inte arresterat en invandrare i stället. Flertalet kvinnor och män säger att de känner folk nära Trump-administrationen.

Värt att nämna är att de flesta som fångas i amerikanska polisvideos aldrig döms för något. Det offentliga materialet förstör dock deras rykten för evigt, ofta på grund av en enkel snefylla. Med det sagt är psykologin bakom de sjövilda Trump-anhängarnas reaktioner intressanta. “Det jag gjort kan inte vara kriminellt, eftersom det är just jag som gjort det”, som Ellis beskriver tankemönstret. 

Ingruppsfavorisering (in-group favoritism) är ett begrepp som förklarar människors sociala och psykologiska förmåga att aktivt gynna gruppen man ser som sin egen framför andra. Viss forskning pekar ut fenomenet som ett sätt att försvara och stärka den egna självkänslan. Det spelar ingen roll hur godtycklig gruppen är (i studier kan den ha avgjorts av ren slump), man kan ändå se den som bäst, och eftersom man själv ingår i den innebär det också att man är bättre än andra. 

Harmlöst om det handlar om fotbollslag. En katastrof när det handlar om etnicitet. Det sistnämnda är och förblir SD:s melodi. Vi kan alltså räkna med fler SD-brott framöver. I deras huvuden kan det nämligen aldrig handla om dem.