Göran Greider: Sverige blir ett medelmåttigt mainstreamland

Jublet bröt faktiskt loss på första maj när jag höll tal i Gagnef, i Djurås, och meddelade att jag håller fast vid alliansfriheten. Jag har talat för Socialdemokraterna i Gagnef i många, många år, utom under pandemin och nu var det en fröjd att möta levande människor istället för att tala in i en datorskärm. Det var några hundra i publiken, vilket är mycket med tanke på att Djurås inte precis är någon metropol och att det är lands- och glesbygd runtomkring. De som går på första maj är ofta de som är aktiva, de mest insatta; man kan verkligen kalla dem för socialdemokratiska kärnväljare.

När jag skrev talet dagen innan tänkte jag först att jag ändå skulle vara lite återhållsam med min Nato-kritik, eftersom jag fruktade att många åhörare i publiken kanske skulle känna sig förorättade av hård kritik mot S-ledningen för att den genom sitt tigande, och det teaterstycke som kallas säkerhetspolitisk dialog, i själva verket lämnat över hela frågan till förespråkarna på högerkanten. Dessa har ju ensamma fått forma opinionen i frågan. Och intensiteten i framförallt Moderaternas Nato­-vurmande ger intryck av att de i denna fråga äntligen hittat ett sätt att kanalisera åtta års frustration över att inte ha regeringsmakten.