Samtidigt som moderaten Gunnar Hökmark står på Norrmalmstorg och protesterar mot Putin har hans arbetsgivare Kreab i flera år jobbat för bolag kopplade till den ryska staten.
Inget svenskt bolag har nog gjort mer för Gazprom än Hallvarsson & Halvarsson, länge den nordiska huvudbyrån för Nord Streamprojektet. För drygt 15 år sedan satte man bland annat ihop ett kraftigt lobbypaket under Almedalsveckan där man skulle övertyga politiken om att strunta i vissa miljöaspekter genom seminarier, soliga mingel och presentpåsar. Till Dagens Industri sa Nord Streams dåvarande tekniske direktör Dirk von Amlen:
”Vi är vad FN kallar ett oskyldigt projekt. Vi gör ingen speciell skada för naturen och vi är inget krigshot.”
Lobbyingen funkade, Alliansen sa ja till 45-miljardersprojektet och vid den svenska byggstarten i april 2010 närvarade bland annat den ryska presidenten Dmitrij Medvedev. Innan han blev president var han styrelseordförande i Gazprom.
En av de som jobbade direkt med Nord Stream på Hallvarsson & Halvarsson var Fredrik Reinfeldts förra statssekreterare Ulrika Schenström, nu vd på tankesmedjan Fores och krönikör i Aftonbladet. Förra veckan var hon med i en podd med rubriken ”Åkesson kommer inte undan Putin”. Jag håller med, och tycker att detsamma gäller lobbyisterna och pr-personerna som gärna tog emot den ryska regimens pengar. En till som var inblandad i projektet var socialdemokraten Dan Svanell, pressekreterare åt bland annat Anna Lindh och Pär Nuder.
Pr-byråer vill inte prata om sina kunder, en viktig grundpelare i hur påverkansarbete kan verka i det dolda med bolag som Kreab, JKL eller Nordic PA som front. Det är kutym att man anställer före detta tjänstemän och politiker för deras kontaktnät och trovärdighet. Vissa är så skamlösa att de till och med anställer politiker som fortfarande har aktiva uppdrag.
Tidningen Resumé har i dagarna varit i kontakt med svenska byråer som har ryska bolagskunder. Kreab meddelar att de precis har avslutat ett samarbete med en mångårig kund med anledning av Rysslands invasion av Ukraina. Men fram till dess fanns det inga problem. Och man vill inte säga mer om vad det är för bolag.
År 2013 öppnade man ett nytt Kreab-kontor i Moskva tillsammans med bolagspartnern TerraNova Communications, en rysk byrå specialiserad på pr och public affairs för ryska privata och statliga bolag. Några av klienterna var det statliga järnvägsbolaget Russian railways, Aeroflot och oligarkbolaget Alfa group. TerraNova var också direkt rådgivare till flera statliga kommittéer och organ, som flera pensionsfonder och turismbyråer.
Så sent som 2019 skriver Kreabs Moskvakontor i ett pressmeddelande att landet är pånyttfött, och att Ryssland nyligen ”har haft ett genombrott i den militära och den tekniska sfären”. Pressmeddelandet avslutas med att säga att alla ”reflektioner om att Moskva är försvagat och inte kan räknas med” är felaktiga och döda. Idag är kontoret stängt och i sparade arkiverade versioner av Kreabs hemsida går det att se att all information om byråns arbete i Moskva nyligen har raderats.
Jessica Andersson är vd-assistent på Kreab. I ett mejl till mig säger hon att Kreab valt att stänga sitt kontor i Moskva och ”avlägsna” informationen från hemsidan i och med Rysslands invasion.
Hanteringen är desperat.
I en text i Timbros nättidning Smedjan skriver den förra moderattoppen Fredrik Johansson att länder och aktörer som tidigare stöttat Ryssland ”nu förhoppningsvis kommer att betala ett inhemskt pris för sitt agerande eller sin brist på agerande”. Idag jobbar Johansson som chef på Hallvarsson & Halvarsson. Innan det på Moderaterna, med en bakgrund som globalt ansvarig för pr på just Kreab. I den bombastiska Timbrotexten står det noll om att lobbyister kanske också borde betala för sina nära band till oligarkernas Ryssland.
I själva verket har pr-bolagen inga som helst problem med varken Ryssland eller någon annan förtryckarstat – så länge pengarna fortfarande rullar in och det sociala trycket är lågt. I Kreabs interna material om Kina, som bolaget har funnits i sedan 1992, står det att det är viktigt att ”inte ta politisk ställning” och att inte prata om Kinas ”interna frågor” som ”mänskliga rättigheter” och ”åsikter om Hong Kong och Taiwan”.
Om Putin inte hade invaderat Ukraina, eller om Europas reaktion på kriget hade varit annorlunda, så hade Kreab och gänget fortsatt på precis som vanligt.
