Nora Wurtzel: Stora ord om att ungarna ska röra på sig – men barnen har inte råd med stövlar

Svenskarna sitter allt mer stilla. Bara ett av fem skolbarn når upp till den dagliga timme fysisk aktivitet som Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Andelen barn som vistas i naturen varje dag fortsätter att minska och många femåringar sitter stilla så mycket som nio timmar om dagen.

Det är inga glada besked, och pekar på ett utbrett folkhälsoproblem. 

Friluftsfrämjandet avrundade 2025 med en rapport om hur kommunerna kan stärka folkhälsan genom friluftslivet. Nästan alla tillfrågade kommunpolitiker är positivt inställda: hela 98 procent skriver under på att det är viktigt att skapa goda förutsättningar för ett aktivt friluftsliv. Allt pekar på att det är bra för folkhälsan och att det dessutom i längden lönar sig ekonomiskt.

Men glappet till verkligheten är långt. Trots ambitioner från i stort sett alla politiker, oavsett partitillhörighet, är det tydligt att det inte görs tillräckligt.

Friluftsfrämjandet lägger fram en rad förslag för förbättring. Först behöver det tillföras mer ekonomiska medel. Kommunerna behöver dessutom ta fram en friluftsstrategi. 

Bland förslagen finns också ett om att ge civilsamhället ekonomiska medel. Bland annat för ledarledda friluftsaktiviteter, för att nå de grupper som inte har friluftsvana. Här poängteras också behovet av fysisk tillgänglighet, där närhet till naturområden och möjligheter att ta sig ut i naturen med kollektivtrafiken läggs fram som centrala aspekter. 

Addera då också frågan om utrustning, där friluftsbanker eller klassuppsättningar till skolor står på agendan.

Förslagen är inte dåliga, men ligger bitvis lite för långt från verkligheten. 

Skolan har en nyckelroll i förändringsarbetet. Det är där samhället kan ge “alla barn möjlighet att utveckla en relation till friluftsliv och natur”.

För att möjliggöra detta pekar Friluftsfrämjandet på vikten av lekyta och skolgårdar, att inte bygga bort grönområden och parker i närheten av skolor och förskolor och att kommunerna ska arbeta med utomhuspedagogik i kommunens skolprogram.

Men det är också här politikernas glapp mellan ord och handling blir tydliga. För friluftsdagar och utomhuspedagogik kräver att alla barn har kläder och skor som tål väder och vind.

Och i dagens Sverige är det långt ifrån självklart. 

Det var inte många veckor sedan det kom rapporter från förskolor i Göteborg om att barn stannar hemma för att de inte har råd med ytterkläder. Rektorer larmade då, när den första snön fallit, om att antalet barn som närvarar minskar när det är regnigt eller snöigt.

Organisationen Majblomman, som arbetar mot barnfattigdom, meddelade samtidigt att det inte är ett problem som är unikt för Göteborg. Antalet föräldrar som ansöker om stöd för att kunna köpa skor och jackor till sina barn ökar över hela landet.

Friluftsfrämjandets rapport är en viktig påminnelse om hur kommunerna kan arbeta strategiskt med folkhälsan. Men för att barn ska kunna komma ut i naturen behöver de ha kläder och skor. 

Rädda Barnen förklarar den ökande barnfattigdomen med ökade mat- och boendekostnader, utbredd arbetslöshet och reallönesänkningar som späs på av inflationen.

Alla barn borde ha möjlighet att ta del av naturen och alla de hälsofördelar den innebär. Men med en politik som ökar klassklyftorna och låter fler barn leva i fattigdom gör detta till en omöjlighet. Arbetet måste börja med att alla barn ska ha rätt till skor och kläder, så att de kan leka ute på rasten, oavsett väder och föräldrarnas ekonomi.