Skog är inte bara träd. Skog är också andra växter. Och djur. Också sådana som den urbana människan tycker är äckliga. Skog är myller och mångfald. Levande träd, döda träd. Mossor, lavar och kommunikationssystem som kan få människor att känna sin litenhet. Skog är till för fler än människor. Skog är till för annat än att politiker skall lägga pannan i bekymrade veck när tevekamerorna är på.
Skogen är inte beroende av människor. Men människor är beroende av skogen. Människor behöver skogen för att kunna finnas. Vilket även gäller den urbana människan, hur långt från en skog hen än är. Beroendet är ojämlikt.
Vårt beroende borde leda till ödmjukhet. Men istället för ödmjukhet så missbrukas skogsvårdslagen. Där sägs att miljömål och produktionsmål skall jämställas. Tanken var god, tanken var att miljömålen skulle betonas mer än tidigare. Tanken var också naiv. För skog är inte bara skog, skog kan omvandlas till pengar, till siffror på konton. Och i en tid när siffror på konton väger blytungt mer än norddaggskåpa, bomskägglav och tretåig hackspett ligger skogen illa till. De har sällskap av 1800 andra rödlistade arter.
I grunden kanske hela detta missförstånd av människans roll på planeten beror på att allt fler kommit att likställa naturkapital med finansiellt kapital. Siffror på konton, i ett system påhittat av fantasifulla människor, likställdes plötsligt med naturkapital. Som att likställa låtsaspengar i Monopol med riktiga pengar. Fast mycket värre.
Det där med att ge familjearvingar en skog att fortsätta att förvalta är inte lika självklart när arvingen minst lika gärna tar emot siffror på sitt konto. Det där med att gå ut i skogen och sköta den har ersatts med bolagisering där en entreprenör på några dygn skyfflar bort skog som har växt i århundraden utan att ens kosta på sig mödan att lägga upp stockarna snyggt i väntan på bortforsling. Tid är pengar. Siffror på konton. Precis som skogen blivit.
Politiker har mer omsorg om siffrorna än om skogen. Det är därför Sveaskog, det statliga bolaget, skall ge avkastning. Statens eget bolag gör därför också vad man kan för att kringgå en skogsvårdslag som är naivt formulerad. Biologisk mångfald mals ner till siffror på konton som vidarebefordras till ägaren.
Allt medan propagandan från skogsindustrierna gör allt vad den kan för att vi alla skall förmås tro att timmeråkrar är skog.
Allt fler vill ha träd. Att göra drivmedel av, att göra plast av, att göra hus av, att göra papper av, att göra bränsle av, att göra läppstift av. Att tjäna siffor på. Ingen jävel tycks vilja räkna. Att skogen inte räcker till – om man vill bevara riktig natur och biologisk mångfald - för det glupska tillväxtsamhällets begär spelar ingen roll.
Enligt globala överenskommelser skall 17 procent av den ”produktiva skogsmarken” vara skyddad till 2020. Sverige når inte dit på långa vägar. Sverige som målar ut sig som föredöme för världen. Hej och hå.
Sverige, Sverige, vad fan håller du på med… suckar jag när jag går genom det som förut varit skog. Där fanns två ekar, några granar, många tallar – en del yngre, en del flera hundra år gamla, några döda och hem för sådant som bara kan leva i döda träd. Mossor, lavar, bär, solglimtar, skuggor. Hackspett som dundrade. Uggla som hoade. Och ibland barn som lekte, vuxna som plockade svamp och bär. Så såg det ut ena dagen.
Nästa dag var allt borta. Det hade inte brunnit. Men skogen hade skövlats, reducerats till siffror på konton.
Vad tänker skogen? Om nu skogar skulle kunna tänka. Förmodligen så här: Bevare mig från människor och deras absurda tankesystem - tänker dom förresten alls, trots de där djupa vecken i pannorna?
