Henrik Jalalian: Ser vi snart kamrat Busch i en rödgrön regering?

Vad är det egentligen Ebba Busch har i kikarn?

I 30 minuter skyllde hon öppet den spruckna energiöverenskommelsen på M och SD. Klagade på statsministern. Nu sipprar rykten ut från KD om att man inte utesluter att sitta i en S-ledd regering, vilket DN rapporterat om. 

Sådana läckor brukar sällan komma av en slump. Även jag själv har nåtts av KD-läckor om att de tycker samarbetet i regeringen gnisslar och Moderaterna beter sig illa mot sin mindre samarbetspartner. 

En ganska vanlig upplevelse för småpartier som sitter i regering med ett större parti (ja, jag tittar på er MP och L),  men nu verkar KD ha fått nog. 

Mest troligt är kanske att man ville göra en kraftfull markering mot M. Och skaffa sig lite förhandlingsutrymme i en framtida regering som kan komma att domineras av inte ett, utan två stora partier – SD och M. 

Men jag skulle inte heller utesluta att hon menar allvar. Ebba Busch är djärv och har sannerligen gjort tvära kast förut. Man glömmer nästan bort att hon fört Alf Svenssons pingstvänsparti till att bli ett opportunistiskt SD-light. Det var också hon som senast ritade om den politiska kartan i Sverige genom att föra in SD i värmen. Hon kan nog rita om kartan ännu en gång. 

Vad innebär detta för de rödgröna? 

Det bästa vore att det inte betydde något alls. Det som Sverige behöver är få en rödgrön majoritet för första gången på 20 år. 

Men frågan måste ändå ställas, om man nu behöver ett borgerligt stödparti, är KD bättre än C? Ska vi hoppas på en ”kamrat Busch” i en rödgrön regering?

När det gäller ekonomi är KD troligen det bättre alternativet. Centerpartiet är riksdagens mest högerinriktade i ekonomiska frågor. Följdriktigt gick de precis ut och villkorade sitt stöd till Magdalena Andersson med sänkta skatter. 

KD däremot, har en betydligt mer pragmatisk inställning. De har har tagit strid mot det finanspolitiska ramverket och vill att staten ska kunna låna mer – något denna ledarsida drivit länge. KD har inte heller samma nyliberala inställning till välfärdsstaten som C. De är dessutom, klokt nog, pådrivare för att förstatliga sjukvården. Dessutom tror jag KD har lättare att acceptera V i en regering än C.

När det gäller frågor om migration, minoriteter, klimat och hbtq-personers rättigheter ser det betydligt värre ut. Och i abortfrågan finns alltjämnt en oro, åtminstone hos mig. Och precis när denna ledare var färdigskriven nåddes jag av Expressens nyhet om att Ebba Busch sagt såhär i en podd med ungdomförbundet KDU:– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige.

Packet borta? En sådan retorik är direkt farlig. Och det är inte första gången. Där är Centerns kompass mycket mer pålitlig.

Så det handlar helt enkelt om att välja mellan pest eller kolera. Både KD och C kan sabotera en progressiv agenda men på olika sätt. Det värsta är att jag tror att Socialdemokraterna nog inte skulle välja mellan partierna – utan vilja ha båda två i en regering. En slags mittenregering, där MP och V troligen degraderas till stödpartier. 

Då kan vi i sämsta fall byta regering men få KD:s politik när det gäller (in)tolerans, S repressiva rättspolitik och C:s ekonomiska politik, med bevarade vinster i välfärden.