Det här kallas Chockdoktrinen och finns fint beskrivit av Naomi Klein i boken med samma namn. När Reinfeldt nu chockar svenska folket med mycket stora ”flyktingkostnader” är det alltså i gammal tradition han arbetar. Och att SVT hänger på och ägnar sin kraft i utfrågningar till ämnet ”hur ska ni ha råd med flyktingarna” visar hur snabbt medierna följer efter. Det är inte första gången.

Här kommer en snabb lista över de politiska förändringarna sedda ur chockpolitikens vinkel. Det är alla förändringar vi kritiserat och skrivit om under åren när det skedde, men poängen med chockpolitik är att kritiska röster försvinner då det ju är... kris. All invändning är oansvarig.

Vi börjar på 80-talet där svenska folket plötsligt fick höra att landet ”rasade i välfärdsligan”. Det här kom från höger och näringsliv och målet var att få igenom avregleringar av finansmarknad och så skattereformen i slutet av årtiondet. Sverige var som en ”bananrepublik”. Det lyckades.

Redan 1990 kom nästa chock. Den avreglerade valuta strömmade några veckor ur landet, det kallades en ”förtroendekris för landet” och S regeringen la krispaket och genomförde en EU ansökan och ”fast valuta”. Valutakrisen 1992 blev nästa mara. Den fastighetskrasch landet fick på grund av bankavregleringar skapade nu en valutakris och regeringen Bildt lyckades få igenom stora sparpaket med S för att ”rädda den fasta valutan”. Det funkade såklart inte. Istället fick ekonomin fart först när valutan fick flyta fritt igen...

1994 var det istället Statskuldskrisen som blev motivet till Göran Perssons stora nedskärningar (över 25 000 kr per LO-familj). Liksom privatiseringar och avregleringar vi lever under idag. Att Sverige hade lägre statskuld än jämförbara stater försvann i berättelsen, liksom att växande ekonomi – inte nedskärningar – betalade underskottet på några år.

Nu närmar vi oss pensionskrisen 1995. De gamla ”äter oss ur boet” och antalet gamla framöver gör att hela pensionssystemet måste göras om. Resultatet blev pensionsöverenskommelsen som inneburit att nya pensionärer idag går rakt in i fattigdom, särskilt om de är kvinnor och har jobbat inom vård och omsorg.

I början av 2 000-talet kom nästa kris. Fusket med sjukförsäkringen. Försäkringskassan spred uppenbarligt falska siffror och medierna hängde på. Resultatet blev sämre sjukersättning och kontroll istället för stöd till sjuka. Efteråt visade sig hela påståendet om miljardfusket vara ren myt. Och sjukförsäkringen går idag med miljardöverskott. 2006 lyckades alliansen skapa en chockstämning runt begreppet utanförskap. Sverige var ett bidragsland där människor kastades ut i utanförskap och måste lockas in igen genom sänkta sjukersättningar och lägre arbetslöshetsersättning. Idag är ”utanförskapet” lika stort som förr men fattigdomen bland sjuka och arbetslösa desto högre.

Den enda kris som inte skapat en ny politik var märkligt nog den riktiga krisen, alltså finanskraschen 2009, vars ekonomiska effekter vi fortfarande lever i och i vars efterspel samma banker arbetar lika fritt, med samma övervinster och samma spekulationsekonomi.

Den riktiga krisen blev ingen ny politik, kanske för att de ansvariga inte ville uppleva någon chockterapi. På samma sätt ... Den absolut största krisen av alla – klimatkrisen – har inte inneburit någon chock inom politiken överhuvudtaget. Så vad kommer nu?

Reinfeldt och Borg försöker bygga ett krismedvetande med EU:s nolltillväxt som argument och så alla flyktingar. Om den ekonomiska politiken efter valet innebär stopp för välfärdssatsningar vet vi att det fungerade. Även om regeringen är bytt. För den här typen av politik styrs inte av partier. Kriser går över partigränserna och skapar förändringar som inte tål de som säger emot. Det finns såklart en teori bakom detta.

I Sveriges skrev år 1995 faktiskt Hans Tson Söderström – dåtidens Lars Calmfors – om det här. Han var medveten om att statskulden inte var ett problem men... ”bara under hotet om statsfinansiell bankrutt förefaller våra politiker förmögna att genomföra det nödvändiga ekonomiska reformarbetet.” Statskuldskrisen var nödvändig att tjata om fast den inte var sann. Men det var Milton Friedman som långt tidigare skrivet ”bara en kris – verklig eller upplevd – skapar verklig förändring. När krisen kommer beror åtgärderna man genomför på vilka idéer som presenterats i förväg.”

För att förstå Chockdoktrinen handlar det alltså om att fundera på vilka påståenden om ”nödvändiga förändringar” som mäktiga grupper propagerar runt dig.

För eller senare får du sedan uppleva den kris som gör att det som presenterats plötsligt inte bara är möjligt utan helt nödvändigt att genomföra. Vi har ju inget val.

Det är kris i landet.