Jag skriver ledartexter varannan vecka. Senast, för två veckor sedan, kände jag väldigt starkt för att skriva om den mest uppseendeväckande nyhet jag hade sett den veckan. För det var verkligen något hårresande. Men, jag gjorde inte det. Jag trodde att nyheten skulle kännas gammal när ledartexten väl skulle publiceras.
Jag skriver ofta ledartexterna på tisdagar och de publiceras på fredagar. Jag tänkte att de flesta andra medier kommer att ha skrivit om detta och rasat om detta när fredagen väl kom. Så jag skrev en annan text. Men denna bomb och skandal har knappt blivit omskriven, bortsett från en LO-blogg, en skolblogg och en text i Dagens Arena. Hur kan det komma sig?
Det handlar om den OECD-rapport från 1992 som med kraft varnade Bildt-regeringen från att genomföra de planerade marknadsreformerna av den svenska skolan. En rapport som ”försvann” och som inte ens diariefördes i Sverige.
OECD framhåller i rapporten att den svenska skolan hade såväl hög kvalitet som hög grad av likvärdighet och ställer sig frågande till att göra så genomgripande förändringar i ett system med så goda resultat. Rapporten varnar för att marknadsreformerna kan leda till ökad segregation och kritiserar förfarandet att driva igenom så långtgående reformer utan grundlig utredning. Regeringen Bildt lyssnade inte på varningarna – skolan skulle bli en marknad – och rapporten försvann.
Nu ser vi resultaten av den skolpolitiken: ”försämrade resultat, ökad spridning av resultaten till följd av ökad sortering av eleverna och betygsinflation. Prestationerna i den svenska skolan har fallit stadigt under ett par decennier. Flera faktorer har bidragit till detta. De försämrade villkoren för lärarkåren och de effekter som de har haft på rekryteringen till yrket (…). Mycket markerad är nedgången i den kvalitetsjusterade lärartätheten.” Citatet är saxat ur en rapport av Per Molander från Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi, som kritiserade New public management-styrning och marknadsanpassningen av svensk skola.
Vi är nu ensamma i världen om att ha ett så extremt skolsystem som tillåter obegränsat vinstuttag i den skattefinansierade skolan. Ändå går man över majoriteten av det politiska spektrumet inte i närheten av vinstfrågan i skolan. I postdiktaturens Chile rullades delar av Pinochets nyliberala arv i skolpolitiken tillbaka, bland annat till följd av lärares och studenters protester. Vi behöver en sådan rörelse här också, som säger nej till segregationen, vinstfester, minskad lärartäthet och ständiga besparingar.
I helgen marscherar tusentals lärare i flera olika städer i den stora #Lärarmarschen 2019. Initiativtagarna skriver: ”Sedan skolan kommunaliserades 1991 och därpå följande friskolereform 1994, har ständiga besparingar slagit sönder ett av världens bästa och mest jämlika skolsystem. I dag finns få spår kvar av den skolan.” De kräver ett stopp på de ständiga effektiviseringarna i svensk skola.
Vi är många föräldrar som backar er. Ni har burit för mycket för länge. Det är ni och våra barn som har betalat priset för den havererade skolpolitiken. Mitt eget hann inte igenom andra klass innan hon fick uppleva en utbränd klassföreståndare. Er arbetsmiljö är våra barns trygghet. Era intressen är våra. Tack för att ni tar kampen.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
