Att säga en sak och praktiskt tillämpa något annat kan aldrig vara ett framgångsrecept. Hur kan det komma sig att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tävlar i att koka ihop den sämsta soppan? Den 20 juli 2016 trädde chockerande riksdagsbeslut i kraft i form av tillfälliga uppehållstillstånd och en kraftigt försvårad familjeåterförening. Kritiken har haglat över regeringen samtidigt som ansvariga ministrar, otroligt nog, själva kritiserar besluten som de har röstat igenom. Nu när en ny skoltermin har startat vilar det en känsla av ängslan över mina nyanlända elevers situation.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Cirka två år efter maktskiftet har det blivit tydligt att S och MP var oförberedda och har saknat en genuin omvärldsanalys för att hantera de senaste årens flyktingvåg. Följden har varit panikåtgärd efter panikåtgärd. Sveriges statsminister Stefan Löfven, som verkar vilja sätta rekord i bisarra uttalanden, menar att ingen kunde förutse flyktingvågen. Västvärldens neokolonialistiska våldsmetoder de senaste två decennierna har satt stora delar av Europas "bakgård" i brand. Krigen i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien har fostrat generationer i lidande. Hur kan det då komma som en chock att människor väljer att fly? Eller är det egentligen bara chocken av att flyktingarna faktiskt har nått ända fram till Norden?
Regeringens argument för att försvara besluten är att färre människor kommer att söka sig till Sverige, trots att det inte existerar några empiriska belägg. Tyskland, som tar emot flest flyktingar i EU, har haft tillfälliga uppehållstillstånd implementerat sedan länge. Åtgärden har inte minskat inflödet. Den generella minskningen av flyktingar till EU det senaste året beror helt och hållet på EU:s migrationsöverenskommelse med Turkiet. En, för övrigt, inte alltför vågad gissning är att nyanlända skolelever i Tyskland motiveras mer av att lära sig ett språk som räknas till det elfte största språket i världen sett till talare, trots att tillfälliga uppehållstillstånd rent praktiskt innebär att de kanske inte får stanna i landet. Det svenska språket kvalar knappt in till topp 100 i världen sett till talare. Hur enkelt blir det för svenska skolpedagoger på lokalnivå att motivera nyanlända att lära sig ett språk, vars spännvidd inte sträcker sig längre än till Åland, om eleverna inte vet om de får stanna eller inte?
Det är uppenbart att regeringen har kapitulerat för signalpolitikens era. Röda Korset, UNCHR samt Amnesty har varit tydliga i sin kritik och menar att besluten kommer att bidra till än mer psykisk ohälsa för redan traumatiserade flyktingar. Besluten påverkar alltså integration, motivation och inlärning negativt.
När ensamkommande ungdomar snart inser att det kommer att bli svårare att återförenas med sina familjer är det skolpedagoger som måste laga deras krossade hjärtan. När flyktingar förstår att de står inför en osäker framtid, på grund av något så diffust som tillfälliga uppehållstillstånd, så är det givet att motivationen att integreras kommer att bli lidande. Vad rödgrön politik behöver är unika och vågade lösningar och inte en efterapning av fattiga högerpolitiska förslag.
