Henrik Jalalian: Regeringen har helt tappat greppet

Det vore fel att räkna ut Tidöpartierna. Svenska val blir alltid jämna.Men det är nu Tidöpartierna behöver börja stiga i opinionen om de vill vinna valet. Men istället för att skörda frukterna av sina politiska reformer – visa väljarna alla sina framgångar – kommer istället en rad politiska bakslag.

Och det är här problemet finns. 

Tidöpartierna är bättre än de rödgröna på politiskt kampanjande. Men när deras reformer börjar ge utslag i praktiken drar folk öronen åt sig. Det som fungerade så väl i opposition blir just nu bara pannkaka inne på statsrådsberedningen. Tidöpartiernas vinnarfrågor i valet 2022 – ekonomin, kärnkraften och utvisningarna – börjar att förvandlas till politiska sänken.

Låt oss börja med ekonomin – särskilt viktig för moderater som vill vinna val. Nu sågar det Finanspolitiska rådet regeringens ekonomiska politik. Aldrig tidigare har rådet tagit till sådana brösttoner. 

”Det är anmärkningsvärt att hävda att det är nödvändigt att avvika från saldomålet för att på kort sikt klara de ökade försvarsutgifterna, samtidigt som det uppenbarligen är möjligt att ytterligare sänka inkomstskatten med ett liknande belopp”, kan man läsa i rådets rapport.

Översatt från byråkratsvenska: Det är en dålig idé att låna till skattesänkningar för rikisar.

Tidöpartierna har en mycket bristfällig förståelse för ekonomi. Staten kan låna mer. Ofta är det ekonomiskt sunt och gör staten rikare – om man lånar till investeringar. Då ökar ju också i regel statens tillgångar.

Skattesänkningar gör det däremot inte – särskilt inte för de med allra mest pengar. De använder i regel nämligen de extra slantarna på sparande, istället för att stimulera ekonomin. Detta verkar även det ovanligt kaxiga Finanspolitiska rådet ha insett. Moderaterna försöker hålla god min men man såg en viss rodnad på finansminister Elisabeth Svantesson (M) när hon kallade till presskonferens, för att berätta att det är tomt i ladorna.

Sedan har vi kärnkraften. Den där som Svantesson sa att man skulle börja bygga på 100 dagar. Eller som klimatminister Romina Pourmokhtari (L) självsäkert sa att man ville bygga tio stycken av.

Men det ser inte ut att bli någonting alls. Regeringen har övergett planerna på tio stora reaktorer – och hoppas nu på en tummetott, fem småskaliga reaktorer vid Ringhals utanför Varberg. Men även dessa kvarterskärnkraftverk har stött på problem. När nu förhandlingar har inletts med Vattenfall har bolaget krävt att staten ska betala för slutförvaret. Samtidigt har utbyggnaden av vindkraft tvärnitat. När elräkningarna nu skjuter i höjden igen är energifrågan knappast längre någon fjäder i hatten för regeringen.

Inte ens invandringen kan Tidöpartierna lita på längre. Det ämne som Tidöpartierna redan räknat hem som sin stora vinnarfråga. Remissinstansernas brevskrivarfingrar börjar bli nötta av alla protester mot regeringens migrationspolitik – men regeringen har glatt kört på, övertygade om att man har folket med sig.

Nu visar det sig att så inte var fallet. En proteststorm har växt fram under mandatperioden i takt med att konsekvenserna av politiken blivit allt tydligare. Tonårsutvisningarna och beslutet om att utvisa en bebis utan sina föräldrar är bara toppen på ett isberg. Regeringen verkar förbereda någon slags reträtt, så starka har protesterna varit.

Kriminaliteten har i viss mån blivit en framgång för regeringen – men även där börjar nog många tycka det gått för långt, när kriminalvården förbereder för att sätta barn i fängelse.

Tidöpartierna kan mycket väl vinna nästa val – men då måste de kunna visa upp framgångar i sina viktigaste sakfrågor. Det börjar se allt mer tveksamt ut.