Tanvir Mansur: Det har varit val i landet som tillverkat din tröja

Den som promenerar på valfri gata en morgon i Dhaka är omgiven av ljudet från ringklockor från cykelrickshaws och biltutor. Kvinnor klädda i salwar kameez går i långa rader på väg till sina arbeten. Många av dem jobbar i textilfabrikerna. Där syr de jeans, t-shirtar och skjortor som exporteras till Sverige och andra länder. 80 procent av landets export kommer idag från klädsektorn. Det är bara att kolla i våra garderober, de flesta av kläderna är gjorda i Bangladesh. Därför har även du en anknytning till landet.

Bangladesh, som är det åttonde största landet i världen, har gått till val. Människor har trängts på tågen, köerna har ringlat sig långa till vallokalerna.

För två år sedan gjorde generation Z revolution mot ett allt mer auktoritärt styre. Men studentprotesterna möttes av våld från Bangladeshs säkerhetsstyrkor. Enligt en FN-rapport dödades 1400 personer och tusentals skadades. Det ledde till att demonstranterna tog sig till regeringsbyggnaden, och till slut flydde dåvarande premiärministern Sheikh Hasina till Indien. 

Det är det skeendet som lett fram till det här valet.

Nationalistpartiet Bangladesh Nationalist Party (BNP) vann nu med stor majoritet. Två tredjedelar. Men på andra plats kom Jamaat-e-islami, ett pro-pakistanskt islamistparti. Två extremer. 

Det förra regeringspartiet Awami League förbjöds från att delta efter 17 år vid makten. Parlamentet kommer i princip bara bestå av de här två partigrupperna. Förlåt Generation Z, men jag har svårt att se det som en demokratisk revolution.

Bangladesh har en lång historia av befrielsekamp. 

Min mormor föddes i brittiska koloniala Indien. Min mamma växte upp i Östpakistan. Men när hon lämnade landet för Sverige hette det Bangladesh, befriat från både brittiskt och pakistanskt styre.

Bengalernas land. Vårt land. 

Men det kom till ett högt pris. Västpakistan utförde under befrielsekampen ett folkmord på bengaler. Rebellarmén, där några i vår släkt ingick tryckte tillbaka Västpakistan.

De senaste trettio åren har kampen om regeringsmakten varit en pendel som svängt mellan två auktoritära partier – eller två kvinnor – Sheikh Hasina och Khaleda Zia. Mellan Awami League och Bangladesh Nationalist Party. 

Att på detta sätt styra med järnhand är en kolonial kvarleva. Det gynnar inte befolkningen. 

Generation Z hyste stort hopp till att revolutionen skulle leda till något nytt och demokratiskt. Men med BNP tillbaka vid makten blir det samma gamla vanliga. Valdeltagandet blev mycket lägre än vid det senaste fria valet 2008. Awami League-väljarna har inte längre något parti att rösta på.

Kvinnorna byts ut mot männen. Khaleda Zias son Tarique Rahman kommer nu bli premiärminister. Bara 78 av de 1 981 kandidaterna till parlamentet var kvinnor. Islamistpartiet Jamaat förklarade att kvinnor inte ska ha några ledande positioner i sitt parti och hade därför bara män.

Vi måste komma ihåg vår historia för att kunna behålla demokratin. Generation Z och Generation Alpha som växer upp idag är barnbarnsgenerationen till de som överlevde frihetskriget och folkmordet. De har inte upplevt traumat och bär inte med sig det.

Det finns en oro för att landet kommer bli en islamisk republik som Pakistan. Sedan studentrevolten har över 2500 attacker drabbat den hinduiska minoriteten. Strax innan valet skedde lönnmord på ledare i studentrörelsen. Det ledde till demonstrationer och kravaller med attacker mot tidningar och bengaliska kulturinstitutioner.

Kommer den nya regeringen lappa ihop ett land vars trasor bara hålls ihop av stygn som håller på att lossna? Hur kommer regeringen skydda friheter och rättigheter för kvinnor, hbtq-personer, hinduer och andra minoriteter? Vad betyder det här för arbetarna som tillverkar kläder i landet?

Det går inte att svara på idag. Så länge folket fortsätter demonstrera för sina rättigheter, så kan landet en dag bli både fritt och demokratiskt.