Det är i stället en uppmaning till den rödgröna regeringen – speciellt till Magdalena Andersson (S) – att lyssna på vad Nordea har att säga, lyssna noga, för just nu ställer Nordea krav på en ekonomisk politik som är mer progressiv än vad regeringen har presterat under den mandatperiod som snart går mot sitt slut.
Jag blir förvånad själv.
Men regeringen borde verkligen lyssna på Nordea.
Det vore bäst för oss alla.
Medan valrörelsen snurrar allt vildare ner i den malström som är en migrations- och integrationsdebatt med få konstruktiva lösningar men desto fler alarmistiska problemformuleringar, kastar storbanken ut en livboj för politiker som vill samhällsbygge snarare än att fortsätta tjata om samhällskollaps.
Det är dessutom en rätt sensationell livboj.
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, konstaterar i Dagens Industri att det är dags att diskutera hur lågt vi egentligen ska pressa Sveriges statsskuld. Den minskar i snabb takt, på väg ner mot 20 procent.
”Frågan är om inte marginalerna är på väg att bli oansvarigt stora”, skriver Annika Winsth, och fortsätter:
”När politikernas mantra, i stort oavsett parti, är att den som sparar mest också tar störst ansvar riskerar vi att bli dumsnåla. Även avbetalningar på statsskulden har en alternativ kostnad i form av minskat reformutrymme. Med tanke på den låga skuldnivån är det enligt min mening bättre att fundera på vilka investeringar som behövs för att rusta Sverige och svenska folket för framtiden.”
Storbanken lyckas låta mer som en socialdemokrat än många riktiga socialdemokrater, mentalt fjättrade vid krona för krona. Nästan som om debattartikeln spökskrivits av Daniel Suhonen. Eller bökats fram i dialog med LO.
Det är nästan chockerande.
Och inte så lite deprimerande.
Nordea lägger ett konkret förslag.
Idag är statsskulden runt 30 procent av BNP. Låt den krypa ner till 25 procent. Men sedan räcker det.
”Då har vi cirka 225 miljarder kronor att tillgå. Ett belopp som ska jämföras med de förslag som partierna presenterar som ofta handlar om åtgärder på någon miljard, det vill säga mindre än en promille av BNP.”
Nordea har givetvis egenintressen att bevaka. Men det förändrar inte faktum att regeringen i höstbudgeten gick fram med reformer för knappt 44 miljarder kronor. Vårbudgeten adderade knappt tre miljarder.
Jämför med 225 miljarder.
Samtidigt har statsskulden inte varit lägre sedan 1977, räknat i procent av BNP.
”Sverige kan bättre”, tycker Nordea.
Hörde du, Magdalena Andersson?
Svensk ekonomi går urstarkt, upprepar finansministern gärna. För ganska exakt ett år sedan intervjuades hon i nyhetsmagasinet ETC och fick frågan hur de svenska Socialdemokraterna ska undvika den tynande existens som präglar systerpartierna ute i Europa – med några undantag där samtliga driver mot klassisk socialdemokrati och tar avstånd från åtstramning.
”Att vara ansvarsfulla och relevanta för breda löntagargrupper. Ska man vara ett stort parti, måste man vara relevant för breda löntagargrupper”, svarade Magdalena Andersson.
Men sedan blev det ändå mer av samma, en socialdemokrati som kurar ihop sig i ett lika otillräckligt som ologiskt reformutrymme.
Trots att den söker förnyat förtroende hos väljarna.
Att spara när Sverige uppenbart behöver tunga och framtidsblickande investeringar – grön omställning, bostäder, infrastruktur, utbildning, vård, integration med mera – är inte ansvarsfullt.
Det är just dumsnålt.
Och drabbar breda grupper. Ja, oss alla.
Den analysen har Nordea klarat av att göra.
Regeringen?
