Tidningarna fylls med texter om hur okunniga och lättlurade de 30 procent av befolkningen är som inte vaccinerat sig.

Enligt Anders Tegnell borde man ge Nobelpris till den som kommer på hur man ska få alla att vaccinera sig. Tydligen är det så svårt att komma på ett sätt, TROTS att de satt upp affischer i kollektivtrafiken. Och information PÅ OLIKA SPRÅK! 

Jag begriper ingenting. Ni ger människor ett val, och sedan blir ni bestörta över att folk väljer?

Så här är det: Antingen har man ett val, eller så har man det inte. Om det är en fråga som endast berör den enskilde, bör man ha ett val. Då ska det valet respekteras, utan stigmatisering och antaganden om att man är dum i huvudet för att man väljer själv. Eller, så är det här något som berör alla. En sjuk inte bara smittar, utan måste vara hemma från sitt arbete, ställa in sina åtaganden, och bidrar i förlängningen till att vi aldrig blir fria från covid-19 utan kommer att leva i en evig lockdown. Då ska man självklart inte få välja själv. 

Vad man inte kan göra, är att göra det frivilligt och sedan klaga på att inte 100 procent lyder. Det skulle vara jättekonstigt om vaccinationsgraden var 100 procent. Sådana siffror liknar ”valen" i diktaturer där diktatorn får 99 procent av rösterna. Ger man människor ett verkligt val, kommer de att välja, så enkelt är det.

Och det var ju inte svårt att räkna ut att i den tid vi lever, med osäkerhet, privata profitdrivna läkemedelsbolag, konspirationsteorier skapade av högerpresidenter i länder med dålig sjukvård och efter skandalen med svininfluensan, så skulle inte alla välja att vaccinera sig.

Det beror inte på att folk inte kan svenska, det beror ofta på att de helt enkelt tänker annorlunda, och så måste det få vara. 

Alla ska få tycka som de vill – det betyder inte att de ska få göra som de vill.

Förfarandet påminner mig om Slavoj Zizeks jämförelse mellan barnuppfostran förr och nu. Förr sa de till barnen: Du ska med till farmor! Barnen kunde hata att vara hos farmor, men med skulle de ändå. Nu säger föräldrar: Ska det inte bli jättekul hos famor? HUR kan du inte tycka om att vara hos farmor? Det är faktiskt din farmor! 

Förr blev man tvingad, men man fick i alla fall ha sina känslor för sig själv. Idag måste barnet – läs medborgaren – även tycka och känna rätt. Eftersom man på ytan ger barnet ett val, måste barnet välja det som redan är bestämt. Det ska vara barnets eget val, men det ska fortfarande sluta med att barnet följer med till farmor, annars blir det dålig stämning.

Valfrihet för därför alltid med sig stigmatisering, grupptryck och konflikter. Det gäller överallt, från vad man ska ha på sig till vilken skola man ska gå i. Alla tittar på varandra for att avgöra vad som ar rätt, den som väljer något annat eller inte har möjlighet att hänga med stöts ut, och ingen är fri men anstränger sig för att låtsas vara det. Tilldelas man däremot en skola, tvingas man ha skoluniform, då har alla något gemensamt: ingen är bättre än den andra, vi sitter alla i samma båt. 

Är det så att alla måste vaccineras för att vi ska kunna bli av med covid-19, då är det bara att bestämma att alla måste göra det. Punkt slut! Folk får härja på nätet bäst de vill, men vaccineras ska de! Sedan kan vi hata systemet tillsammans, det ger oss åtminstone en känsla av samhörighet.