Annie Croona: Moderaterna har en obehaglig syn på journalistik

Det är ingen nyhet att de som identifierar sig som höger har lägre förtroende för medier och journalister än vänstersidan, och skillnaderna har ökat, men de senaste veckorna är det något som har tippat över. Det handlar om Moderaternas syn på och hanteringen av journalister.

Som Leo Vene skrev här nyligen är det svårt att tolka utvecklingen som något annat än att M på ytterligare en punkt har tagit efter SD. Och det finns många kandidater till största journalistkritiker inom M: statsminister Ulf Kristersson, civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin och gruppledare Mattias Karlsson för att nämna några. 

Men Bohlin är ändå något särskilt. Inom loppet av några dagar har han hunnit skylla politikernas ”käbbel” på SVT:s programformat och i princip anklaga DN för att vara ett propagandaorgan för sossarna – vilket från början var ett drev från SD-kopplade kanalen Riks.

Ministern som ska skydda oss från påverkanskampanjer bidrar alltså gladeligen till att sprida dessa. Och medan Bohlin gärna pratar om sig själv som ett offer för den hårda tonen i debatten har han tydligen inga problem med att kasta en intervjuad 28-årig kvinna i gapet på högerextrema vargar. 

Bohlin är som sagt inte ensam. När Aftonbladet avslöjade att Ulf Kristersson låtit dottern ha studentfest på Harpsund valde han inte den rimliga mediestrategin: att svara kort och låta det hela blåsa över. I stället gick Kristerssons biträdande presschef till attack mot Aftonbladet och kort därefter gjorde statsministerns fru Birgitta Ed samma sak. 

Carl-Oskar Bohlin och Ulf Kristersson är två av landets mäktigaste människor. Nu vill de framstå som offer utsatta för konspirationer och attacker, när de i själva verket är makthavare som är föremål för helt vanlig journalistisk granskning. 

När en journalist eller forskare blottlägger en felaktighet i M-lägret blir inte reaktionen att göra om och göra rätt, utan att slå tillbaka.

När Kalla Faktas avslöjande om SD:s trollfabrik slog ner som en bomb i den svenska debatten valde Åkesson inte att svara sakligt eller att ta åt sig av kritiken. I stället gick han till motattack. Han höll ett tal till nationen på SD:s Youtubekanal och målade upp en bild av en konspiration som hela det "vänsterliberala etablissemanget” låg bakom. 

Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson ger uttryck för samma synsätt när han kommenterar att Dagens ETC:s chefredaktör kritiserar Bohlins medverkan i drevet mot DN: ”Chefredaktören för Dagens ETC rycker ut till DN:s försvar. Vänstern håller ihop. Som alltid.”

Även andra yrkesgrupper får känna av det nya moderata förhållningssättet till kritik och granskning. På DN Debatt skriver 15 fattigdomsforskare att det är anmärkningsvärt av statsråd att kalla forskare för okunniga. Detta efter att finansminister Elisabeth Svantesson och socialtjänstminister Anna Tenje avfärdat forskarnas kritik mot nedskärningar i försörjningsstödet som ”osakliga anklagelser”.

På samma tema har M flera gånger gått i klinch med DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki, som visat att statsministerns uttalande om barnfamiljer som får stora summor i bidrag helt enkelt inte stämmer. Hon skriver: ”De byter helt enkelt sätt att räkna – erkänner det inte – och anklagar mig därefter för att sprida felaktigheter.”

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skrev i helgen att Regeringskansliet – inte helt befolkat av moderater, men till stor del – förhalat tidningens granskning om förre säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm. Medan DN:s reportrar fick vänta i veckor på begärt material fick en påhittad journalist, utan DN-koppling, ut materialet på två dagar.

Det här följer ett mönster. När en journalist eller forskare blottlägger en felaktighet i M-lägret blir inte reaktionen att göra om och göra rätt, utan att slå tillbaka. Allra helst ser man till att avslöjandet i fråga inte ens blir av. Motattacken är lite mer finkammad än SD:s, men inställningen är densamma: journalister ska tystas, och makthavare ska inte kritiseras. Det är en mycket obehaglig attityd.