Så vad betyder en skyddsplan för dricksvatten? Frågan lär få svar. Av den rödgröna regeringen.

De som har presenterat en åtgärdsplan för dricksvatten är miljöminister Karolina Skogs parti. Miljöpartiet. Det skedde på den nyss avhållna kongressen.

Den dricksvattentäkt det gäller är Vättern. En av Europas största. Med vatten som kan försörja allt fler kommuner i en tid när grundvattnet sinar.

Här – i Vättern – vill Försvarets Materielverk testa artillerisystemet Archer, skjuta ut hundratals stora spränggranater. Flygvapnet vill utöka skjutningarna från 1 000 till 69 000 skott om året. Övningsraketer, som visat sig innehålla höga kadmiumhalter, ska bombardera dricksvattenreservoaren.

Kort sagt: Försvarsmakten skyddar inte vattnet, militären anfaller, de vill trappa upp kriget mot en av Sveriges viktigaste vattentäkter.

Det är illa nog som det är. Vättern har länge varit utsatt för militära övningar, det man nu vill göra är att trappa upp i stor skala. Karlsborgs flygbas, som är centralpunkt för övningarna, är sedan länge förorenad av brandsläckskum. Med perfluoroktansulfonat rakt ut i vattenskyddsområdet. Ämnet bryts inte ner – vare sig på kemisk eller biologisk väg.

Hela situationen kan tyckas absurd. Det är den också. Till och med den borgerliga regeringen hukade inför tanken att gå Försvarsmakten till mötes. Nu ligger frågan på den gröna miljöministerns bord.

Om det nu är hennes bord. Om det inte i själva verket är försvarsminister Peter Hultqvists (S) bord. Det också.

Precis som det var när miljöministern tvingades meddelade att regeringen stoppade bygget av 600 vindkraftverk i Hanöbukten. Med motiv att Försvarsmakten behöver öva där. Med sina korvetter. Och stridsplan. Mot Mark- och miljödomstolens bedömning. 

Nu, i fallet med Vättern, har också domstolen haft invändningar. Till vattnets förvar. Men vem bryr sig i en tid av krigsretorik? Tiden för det militärindustriella komplexets stora återkomst.

Den rödgröna regeringen agerar nickedocka. Kanske är det lättare för den än en borgerlig regering att låta Försvarsmakten stoppa vindkraft och hota Vättern. En rödgrön regering slipper ju kritik från både MP och S.

Hade det varit borgarna som stoppat vindkraftparken i Hanöbukten och hotat Vätterns vatten så hade i vart fall Miljöpartiet varit gravt kritiskt. Hur använder man sin maktposition idag? För att legitimera en politik man rimligen inte står för? Eller ska man nu sätta ner foten?

Sju ledande kommun- och regionpolitiker (MP) kring Vättern har i en debattartikel i SvD ställt de relevanta frågorna:

Ska en miljöpartistisk miljöminister sätta sitt namn under fler regeringsbeslut som innebär fortsatt militärt våld mot vattentäkten Vättern? Hur hänger det i så fall ihop med omsorgen om långsiktig dricksvattenförsörjning?

Svaret på den första frågan är förstås nej. Svaret på den andra frågan är lika given: Inte alls.

Miljöministern har två sätt att reagera på kommun- och regionpolitikernas artikel. Antingen se den som en styrka när hon ska ta debatten med försvarsminister och statsminister. Eller också att se den som internt bråk från en fientlig grupp. Hon borde se det på det förstnämnda sättet.

Erfarenheter från tidigare ”bråk” – som till exempel när några gröna riksdagsledamöter röstade nej till värdlandsavtalet med Nato och straffades med att sparkas från sina uppdrag i EU-nämnd och utrikesutskott – pekar dock på motsatsen.

Men kanske har dåliga opinionssiffror fått partiledning och gröna statsråd att förstå allvaret. Och som följd av detta känner sig tvingade att rädda Vättern från militärens anfall. För hur många konkreta smällar tål man?

Om inte annat kan man ju hänvisa till Stefan Löfvens regeringsförklaring från 2014 där det slogs fast att åtgärder skulle genomföras för att skydda värdefullt drickvatten. Men det är klart, det var innan återkomsten för det militärindustriella komplexet och Löfvens hopp om fler jobb i krigsindustrin.

Miljöpartiets åtgärdsplan för att skydda drickvatten är i alla fall fin.